snart är det sista helgen i maj igen...

jojo, snart är sommren här igen och kliar oss så varsamt bakom örat.

eftersom vissa grupperingar av de inblandade i det här lilla fanzinet är så vaaansinnigt pop, och dessutom ofta tycker om att såga allt mellan himmel och jord, så tänkte jag nu hjälpa dem att hålla terrorbalansen på någon så när jämn nivå.
jag tänkte nämligen att ni skulle vara lite konstruktiva för en gångs skull, så frågan lyder:

vilka band vill ni SE (OBS! inte "inte se", johanna!) på popaganda i vår?
tänk smått, tänk (hyfsat) stort, tänk svenskt, tänk utländskt, tänk snyggt och tänk med vad ni än må ha mellan benen. då brukar det bli trevligast.

seså, däng till med lite band som ni vill dansa till i vår!
vi behöver nya fräscha uppslag, det här kan vara er chans... våga vara riiiktigt jävla analt indie och droppa alla band som ni normalt är för rädda om för att ens TÄNKA PÅ!

http://www.popaganda.se

/ savage henry

Så vackert att det gör ont..

Den sentimentalaste skymningen jag sett på länge vilar över Essingeöarna. Jag känner att det är dags att tillfälligt sluta upp med Symbios- och bilogibestyren och istället börja musiknörda lite. Det var alldeles för länge sedan jag gjorde en årslista och vilken årslista är mer relevant när eftermiddagens sista solstrålar färgar molnen scharlakansröda än årets vackraste låtar?


15. Hello Saferide - Get Sick Soon


Hello Saferide är ganska klämkäck (men ändock fantastisk!) pop. Här har hon lyckats till fullo med årets klart sötaste text och melodi.



14. Rough Bunnies - Dance with Your Shadow


Är kanske mer pop än vacker. Eller så är det lika mycket av varje. Men en av årets låtar måste ju naturligtvis också vara en av de vackraste.



13. Audrey - Box and Fights


Låter kanske lite väl mycket, eh, Björk. Men den där cellon! Och körerna i bakgrunden! Ojojoj.



12. Friday Bridge - It Girl


Hon sjunger ju på franska! Och jag bara smälter ned till en liten pöl.



11. Frida Hyvönen - Until Death Comes

I somras var det mycket Frida. Det där har falnat lite nu men den där titellåten glömmer jag inte så lätt.



10. Acid House Kings - London School of Economics

Som ett brattigt Belle and Sebastian! Bedårande.



9. Sophie Rimheden - Can you Save Me (Mont Ventoux remixen)

Lyssna även på orginalversionen och den akustiska. Helt otroligt underskön pop! (de här gick att ladda ner gratis från www.sophierimheden.com tills alldeles nyligen men tydligen inte längre...)


8. Colleen - Floating in the Clearest Night

De första gångerna man lyssnar på Colleen kan det likna sånt där skval man tänker att de har i bakgrunden på span och under yogapass. Men underst i musiken finns något skruvat och störande som gör att det aldrig blir så där tramsigt meditativt utan bland det vackraste man kan lyssna på.


7. Håkan Hellström - Gårdakvarnar och Skit

Håkan gjorde tillsammans med Josh årets klart bästa gubbrock! Och texterna är fortfarande i särklass. Ingen annan vågar vara så patetisk.


6. Josh Rouse - Sad Eyes

Josh sjunger för exfrun som sitter kvar hemma i Nebraska medan han själv är hos nån ny yngre tjej i Barcelona. Han tänker att han kanske är ett svin han också och det blir världens trösterikaste hymn.


5. Mid Air condo - Serenade (har inte hittat den nedladdningsbar men lyssna på den på hemsidan!)

Tänk att lite blipblop kan röra en till tårar. Mid Air Condos skiva Shopping for Images är snart klassiskt och här är låten med stort S!


4. The Magic Numbers - Hymn for Her

Kom egentligen förra året på nån EP men vad fan. Låter inte så speciell först men vänta bara... Det är precis en sån här låt ens mardröm att man upptäcker sig själv sjunga med för fulla halsar på typ tunnelbanan skulle kunna realiseras till. "Oh Hymn for he-er!"


3. Six Organs of Admittance - Home

Jaa! Det här är bara så bra. Tänk er att nån tagit de första fem sekunderna från The Mamas and the Papas California Dreaming och extrapolerat ut det i ett drömskt mörker. Extatiskt vackert!


2. M. Ward - Lullaby/Exile

En vaggvisa som kunde gjorts i år som för hundra år sedan. M.Wards knastriga Transistor Radio är årets bästa skiva. Period.


1. Mont Ventoux - Bus

Det finns ingen låt jag lyssnat mer på i år än den här Radio Dept. covern med Sophie Rimheden på sång. Känns lika relevant ljumma sommarkvällar som i snömodden i väntan på tvärbanan. När var musik senast så här vacker? Billy Rimgard är ett geni.


Jaha. Det var det. Jag kanske återkommer nån gång med årets bästa pop. Eller så skriver jag något till det där flygplannumret äntligen. Låtar som inte är länkade finns givetvis hos närmsta fildelare. Men det visste ni ju redan...
God jul eller nått.

/S

Indien är död

Något jag på sista tiden noterat är att indien är död. Från Pipettes till My favorite via Nixon tillbaka till någon idiots svanktatuering. Död från golv till tak, död från kofta till krage. Jag vill inte se en glansig snedlugg till, inte ett enda självbelåtet leende från hycklande ungdomar som ändå helst dansar till Outkast i fyllan och villan. INDIEN ÄR DÖD. DÖD SOM DRONTEN.

Ps. Om man vill ha ett lofiband kan man höra av sig. Ds.

Nere för räkning pt. II

Okej, några osorterade intryck: allt är dyrt i London, utom möjligtvis maten (på typ Morrisons alltså), Kimya Dawson hade konstig frisyr och jättemycket tatueringar, min kompis' japanska fru (sic!) blev tagen för en prostituerad av några östeuropéer, Seven Sisters road visade sig gå ända till Kongo-Kinshasa, tog mig en timme att gå från busshållplatsen, jag umgicks nästan bara med värmlänningar och folk från Norrköping. Sen var det ju lite synd att jag missade en massa fester i västra söderort, men det kan det vara värt för att få sitta på samma buss som Gilbert & George och få en komplimang av dessa båda herrar för att man pratar ett fint språk.
/O

Kaiser

Hej alla! Jag sitter och skriver om för och nackdelar med deltagardemokrati (typ direktdemokrati) - suger hårt. Har därför uppdaterat min blogg...och er. Jävlar vad ni horar runt med franska nuförtiden. I Frankrike såväl som Sverige. Och horor tycks ni ju ha också, ja, alla utom Lars verkar det som. Märkligt, om det är någon som gillar horor är det ju du Lars, det har vi ju sett bevis på...har du tappat stinget Jack Kerouac?
Och de där flygplanen. Förihelvete. Ja. Hey Baberiba är kunglig underhållning btw. Ni missade väl inte kungafamiljen på Kharma? Här kommer en bild. Det verkar ju inte vara fint nog med text här längre om den inte är på franska. Gustavianska jävlar. Må ni få syfilis allesamman!

Ca plane pour moi

Yes yes yes. Hånglade med en tjej på indierave i lördags, skrev en tenta som kändes lätt i fransk grammatik idag, åker till London på onsdag. Risken för hybris är överhängande.
/O

Nere för räkning i

de där tjatiga gamla städerna som maskulina lirare som undertecknad brukar vara (eller ja, en av städerna i alla full fall: paris). min farmor kissade inte på sig på planet och de har slutat kroppsvisitera folk inom schengen - en bra och en dålig nyhet alltså. Två dåliga förresten, det visar sig nämligen att min pappa har en jävligt fishy lavendeltvål från, typ, provence. Den får mina händer att lukta fasansväckande likt spya.
Eller förresten, två dåliga men två bra också: inatt drömde jag att micke ekwall (en redigt knasig tjomme i samuels, erics och min gymnasieklass) födde upp olika sorters ganska stora fiskar i ett kaklat badrum med cyklopisk arkitektur och strax utanför hade nån sått tjockt växande dill över de norrgående körfälten på vidsträckta romerska motorvägar. När jag vaknade fann jag att inget av detta var sant.

/lars

Bloggning dödar

Natalia Kazmierska påstår det, så då måste det vara sant:
http://expressen.se/index.jsp?a=445789
/O.

Höstrecession

Ja, luften verkar alldeles ha gått ur allt och alla. Frågorna är många. Hur långt har flygplansnumret framskridit (ingenting gissar jag)? Vad är det Samuel ägnar sig åt egentligen (lite väl mycket *blink blink* tycker jag)? Hann Lars från Universitetet till Stureby på en kvart?
Mitt eget bidrag till det allmänna blir följande bild på en tavla som hänger hos min kompis' farbror, Lennart. Den föreställer inte helt oväntat Lennart själv. För övrigt plankade jag in på Vice-festen igår och såg Kano, riktigt bra och urbant och allt sånt där./O

what's the score?

Vad är det som HÄNDER här egentligen? Efter en lång helg med brusande mjöd, bakistågresor, sentimental och ångestfylld fucking jävla flatmjukporr och småleende självgod extas så tittar jag till bloggen, och INGENTING har hänt!
Snabbt som attan måste vi fixa till ett nummer innan den här satans stagnationen och apatin kryper upp längs våra taniga ryggrader, når våra retikulära aktivationssystem och försätter oss i en välförtjänt koma! Studentikosa pretton kan inte leva på alkohol (eller för vissa av oss: fitta) allena!
Flygplan flygplan flygplan tänker i vilket fall samuel och jag göra ett nummer om - detta bestämdes på fyllan men icke desto mindre. Snabbt ska det gå, sen kan ni andra ha era jävla sädesledare och förståndshandikappade! Filosof-rasmus har fixat en pappersflygplansritning på nåt satans JASplan, bara en sån sak.

/Lars

Kungen och Silvia flyger igen!

Eftersom Lars försök att skapa en diskussion om de kommande numrena utmynnade i något slags sorgligt kackel (Ja, jag är högst ansvarig själv...) så fortsätter jag här istället.
Ett flygplansnummer (eller kanske pappersflygplansnummer) är en ganska lysande idé. Det är ju helt jävla uppfuckat egentligen. Jag bryr mig inte ett skit om flygplan och bara aningen mer om pappersflygplan, men just därför! Indienumret kändes svårt krystat och det skulle vara perfekt med ett supernördigt, jättekonstigt ämne som ingen riktigt har en relation till för att sona våra gamla brott. Bästa idén är intervjun med killen som har världsrekord i att hålla ett pappersplan i luften.
Men sedan då. Nördtema? CP-tema? Måste ärligt erkänna att jag inte förstår något av dessa teman riktigt men Lars och Johanna kan säkert förklara... Eller nördtema är ganska bra förresten. Har länge velat skriva något om folk som maniskt samlar på saker. Knappologi som gamle gubben Strindberg sa.

Gick och såg Sideways äntligen. Bra film. Skum sensmoral. Det var i alla fall en sån där man bara var tvungen att messa henne efter att ha sett... Men fan vad vinnördar verkar jobbiga.

Följer med spänning SVT:s kommissionen. Serien fick tydligen kritik för att effekterna var lite "dassiga". Men vad hade man väntat sig då? Varför såg inte producenterna till att hälla en grushög över hela riktiga city eller satsa tio miljoner på datoreffekter? Vad kritikerna inte förstår är att Kommissionen inte försöker vara Independence Day utan ett svenskt The West Wing (Vita Huset) och denna ambition tycker jag de ska ha beröm för.
Har tidigare själv lekt med tanken på ett dylikt program. Serien skulle ju kunna heta typ Rosenbad och följa en Statsminister med följe och allt spel kring makten. Men problemet är självklart att det inte skulle bli så lite töntigt i jämförelse med den amerikanska förlagan. När Josh Bartlett ger order om att bomba mindre länder skulle fiktionens Persson i bästa fall kunna råka förolämpa tyska förbundskanslern och därmed säkra norrländska turistindistrins död. På det sättet är terroristvinklingen man valt i Kommissionen smart. Nu kan man låta svenska politiker doppa fötterna i lite mer glamourös storpolitik vilket givetvis gör allting tio gånger mer intressant.
Seriens stora problem är dock karaktärerna. Huvudrollen, bra spelad av Katarina Ewerlöf, är i och för sig tuff och lite lagom sammansatt. Helt okej alltså. Och Loa Falkman som statsminister går egentligen inte heller att klaga på. Nej vad som saknas är lite bra side kicks och den rappa dialogen dem emellan. Var är Josh och Sam och Toby och Donna? Och allra mest: var fan är CJ? Nu får vi dras med Helge Skoogs saktfärdiga, pensionerade polis, nån annan polis som ensam kvar i hela kåren motvilligt får en massa ansvar och psykiska problem samt en informationsansvarig tönt som som tydligen ska manipulera världspressen men mest går runt bland de egna och drar urkassa oneliners helt utan Alison Janneys pondus eller finess. Nä, jag gillar som sagt idén bakom serien men manusförfattarna har tyvärr tittat för mycket på Beckfilmer och då menar jag de där Peter fucking Haber har huvudrollen.


För övrigt anser jag att Eric genast bör börja blogga om livet i Lund.

/S

kaffefläckar

Om man diggar människor som går förbi tills de ser en i ögonen så tittar de snabbt åt andra hållet, går några steg till innan de ser en i ögonen en gång till. Inte de söta flickorna, för de tror att man spanar in dem, vilket väl på något vis är sant i och för sig.
Det är kaffefläckar på min tjejskjorta och för mycket koffein i mitt blod, Samuels poplåtar i min materialistiska mp3-spelare och ljusa hårstrån som jag tycker om på min underarm. Duvorna och kontoristerna och skolbarnen gör alla sin GREJ och det här är östermalmstorg så nån fancy butik har ställt ett isblock med ett halsband i på kullerstenarna och alla måste fram och känna om det verkligen inte är glas ändå, den här verkligt snurriga joggaren har till och med en digitalkamera! Har han alltid den när han är ute eller? Knegare och blonderade mäklartypstjejer och pensionärer, hånglar uteliggarna där borta med varandra eller luktar de visst bara på samma öl? Och det sista sommarregnet tog slut! och Hu, cafébetraktelser är en förskräcklig genre! Kan vi göra ett nummer nu? Kan vi göra flera på en gång; flygplan är väl snabbt gjort? eller är det alls nån idé? Nördar eller cpn då?

Nånting är roligt om man är lite påverkad

Kan det kanske vara så att flash tillkom enbart för att den här serien skulle kunna skapas?

/L

Nån bara stjäl mina bokstäver!

Kan det kanske vara så att internet tillkom enbart för att den här sidan skulle kunna skapas?

/S

Sommaren är slut

Tror jag. Det känns så. Helt plötsligt känns den inte lika oändlig i alla fall. I juli orkar man inte tänka på
September liksom, men i augusti är man så illa tvungen.
Den här helgen hjälper jag min syrra att flytta till Uppsala. Skabbig studentkorridor. Själv är jag patetisk och håller mig hemma nått år till.
Den här hösten kan bli helt jävla meningslös. Känns som att jag bara läser kurser av ren vana. Borde verkligen ta mig i kragen och göra nått vettigt, typ exjobb...
Å andra sidan kommer den att bli helt jävla underbar också. Bättre än många tidigare höstar faktiskt. Det har jag garanterat fog för att tro.
Men just nu vill jag mest ut till skärgården för att titta på augustihimlen och lyssna på vårtbitarna. Kanske liggandes på ett tak. Jo, det blir nog bra.
Vi ses snart!

/S

Bra läsning i augusti är förövrigt: Jane Eyre av Charlotte Brontë

Och musik som är trevlig att lyssna till är:

The Shangri-La's - Remember (Walking in the sand) (Pophistoriens kanske allra största skälvande ögonblick är 45 sekunder in i låten. "Oh no!...")
The Plan - Stay right here (acoustic)
Cake on cake - I see no stars
The Mexicos - Grenoble
The Field Mice - Emma's House
Och The Magic Numbers i största allmänhet.

Mmm...Moi!

När jag skaffade en egen blogg för en tid sedan var det med ett löfte om att då och då även blogga här. Det löftet har jag inte hållt. Tills nu.

Kaiser

distanslöst

Vad är det man känner när nånting invant försvinner i backspegeln till ett minne? Det är den plötsligt väldiga himlen som välver sig över oss, det är ensamhet och det är ajöss. Men vi lutar oss framåt mot de vita strecken som rullas in under oss, fyller öronen och piper iväg mot regnbågen och döden.

För några dagar sen cyklade jag hem efter att ha lämnat arga Johanna och blyga Agnes i Visby och tagit bussen tillbaks till min sorgliga busstation. Inga vita streck, bara en massa natt och lång väg TILLBAKS, tillbaks och vad som då kändes som min hela tillvaro. En ruskig och verkligt tjock dimma hade smugit sig in över den här stora kobben mitt i havet, och den här kusliga myren, nedan nämnd, blir som en trygg gammal mellanskärgårdsfjärd. Klockan två och inga bilar, bara den här dimman. När jag saktar in och stannar på mitten av det försvunna träsket syns inga träd åt något håll, och universum är bara landsvägen ut från och in i dimman, åkrarna svarta bort mot grått och en ändå helt klart stjärnhimmel ovanför ALLT. Det enda som hörs är några oberörda grodor (Samuel! tänker jag) som kuttrar lojt fram och tillbaka i mörkret. Det är den stora tystnaden innan världens första morgon.

Men jag minns att jag ska plocka blommor för att blidka norskan, det är hennes egna ensliga födelsedag nästa dag, men allt är utan färg och inget går att hitta.
Här ute bland morötterna och myllan finns inga hus, inga gårdar och jag tänker att jag nog aldrig varit så här långt från närmaste annan människa, och det är ändå bara en halvmil. Borta vid den södra horisonten blixtrar då och då ljusen på vindkraftverken vid havet till, som en avlägsen åskstorm eller mer som ett annalkande och episkt krig. Det är inte alls ensamt, men så mättat av något slags symbolik jag inte förstår att jag måste smyga iväg till cykeln, det enda som förutom jag själv finns på planeten under evigheten. Det är bara att trampa iväg.
Björkallén, som någon redig sekelskiftesingenjör planterade längs sin utdikningskanal, SLUKAR mig och jag blir till slut rädd. Men cykeln är väloljad och däcken pumpade, och med jackan över mig och hörlurar susar jag igenom skriksjungande med gamla trygga Levon Helm. Som ett falskt ylande spöke tjuter jag förbi kyrkan, tallarna och de sovande fåren och in genom den öppna grinden.

Men nu är allt det där klart och knegandet färdigt. Idag liftade jag till huset där min mamma alltid berättar på min födelsedag att jag blev till, lite ekivokt egentligen. Det var inte alls värst religiöst men den pensionerade polisen som körde mig dit berättade om själavandring. Aron och grabbarnas gäng kommer imorgon bitti, nu ska jag värma mig en mysig biosalong med Erics favoritskådis och sen rulla ihop mig under nåt torrt från regnet.
När jag blir stor ska jag blir ett knasigt beathelgon, en prettobodisatva, en visare pojke under just den väldiga himlen. Och sluta skriva pubertala texter och bara tänka lugna banala tankar.

sorgsamhet

oj voj, ni anar inte vilka tragedier och öden av bibliska mått som utspelas mellan runstenarna här nere! Den lömska norskan läser min dagbok och blir (i och för sig förståeligt) vansinnigt arg och vred, så jag får smita hemifrån med colaflaskor med vin och cykla miltals för att studera kusliga romanska och sorgliga gotiska kyrkor. mina mobilpengar är slut så ingen kan jag heller ringa för tröst när hon slänger i vår enda lilla dörr! En halvmil ut på den gamla utdikade myren ligger den här gamla riktiga ladan, en verkligt idealexemplar med duvor och äkta halm och kufiska dörrar, nån verkligt märklig typ har skrivit 07 med stora vita siffror på den västra väggen. Mitt eget himmelska jerusalem!

självömkan

är förvisso inget nytt för den här himlarns sidan. Men mig är det mest synd om, jag hänger med en utvecklingsstörd unge, en danshits-norska och ett gäng blåmoderater mitt ute i ingenstans. jag tänker börja röka och begränsa min musiksmak till red house painters och van morrisson. mitt livs kvinna, fanns det någonsin nån?
detta är tragik på grekisk nivå. men hojhoj, jag är glad ändå! (eller?) det slog mig plötsligt att jag bara skriver det här för att känna att det någonstans finns trevliga personer.

tjena

Kaisers blogg

Nu har jag en egen blogg. Eftersom ni fortfarande måste läsa det jag skriver så ger jag er här en länk:

http://www.westermalm.blogspot.com/


Riktigt viktiga saker kommer jag fortfarande skriva här så att jag vet att ni läser det.

Kaiser

"Stureplan"

Mitt veka hjärta har fört mig upp till Dalarnas mörka skogar. Här ser jag på film mest hela tiden, men jag har också lyckats få lite färg av den nordliga solen. Hemligheten är att ligga på något svart och glansigt, t.ex. en sån där studsmatta som man måste ha nuförtiden för att få tillhöra medelklassen; kategori villaägare.
Någon annanstans här i skogen lär vilda midsommarfester utspela sig, men jag hålls av ännu oklara skäl undan från dessa omoraliska orgier. Inväntar en ursäkt som måste utvärderas innan jag vet om jag är sviken eller skonad.
I Falun ligger en av Dalarnas "façonnablaste" klädbutiker...den heter "Byxshopen", tror jag. Där har de sån självrespekt att de låter magasinet "Stureplan" ligga tillgängligt för alla deras kunder att bläddra i. Jag vet inte varför, men jag tyckte av någon anledning att det var lite komiskt, så jag påpekade högt för mitt sällskap att "den här var väl en smula otippad att stöta på här?". Jag fick inte svar av dem till vilka frågan ställdes, däremot kunde en mycket indignerad, men givetvis oerhört "façonnable", gentleman till biträde förklara (med ett oerhört charmigt dalmål som helt slog undan benen på min dryga stockholmsdialekt) att de har tidningen för att "de brukar handla här". Det var ju dumt av mig, det måste jag erkänna, att jag inte förstod direkt att det var på Byxshopen "Stureplan" handlar sina Boomerang och Sand-kläder.

Kaiser

Café Opera

Är det inte ironiskt? När jag för en gångs skull ger avkall på min besatthet av status och ett flärdfullt leverne, då hamnar jag plötsligt på förfester i våningar på Grevgatan och på listan till Café Opera. Ironiskt, eller snarare sorgligt, är att just denna kväll hade jag kunnat vara var som helst, bara hon var där...och jag tror verkligen att något kommer hända. Men jag är hopplöst förlorad i ett par dagars fantasier och det gör ont att möta verkligheten. Jag får plötsligt "en för jävlig huvudvärk" och måste ta luft.
Jag kommer inte tillbaka förrän de ringer mig och undrar var jag är. Jag säger att jag varit på 7-eleven, jag var tvungen att få i mig något bara. Jag är fan en sån jävla känslig och alternativ människa innerst inne så att det gör ont.
Nu är jag tillbaka på ruta ett, som det brukar heta. Eller tillbaka...i verkligheten har jag aldrig varit någon annanstans än just där. Men jag är jävligt duktig på att ligga på ruta ett och lura, länge och väl, samtidigt som jag planerar överraskningsattacker som aldrig blir av. Det är fan märkligt att jag inte skär mig i armarna också.

Kaiser

Kul läsning

Min vana trogen fortsätter jag härmed att berätta vad som är roligt. Expressen.se's nyheter är roliga. T.ex. så skriver man att Norges statsminister har varit inblandad i en flygolycka idag. Hans plan blev påkört av en taxi strax före avgång, kan man läsa. Oerhört komisk "flygolycka".
Vidare så har man avslöjat "Hotellet som var bordell" och man kan också läsa den tragikomiska berättelsen om hamstern som blev skickad med posten i ett brev märkt "Vikes ej".
Om nyheten om den psyksjuke som attackerade en kvinna med en motorsåg, för att senare hugga av sin hand med en yxa, är rolig, det lämnar jag till er att avgöra.

Tack och hej!

Kaiser

50hertz

Kolla här då:
"
>From: 50hertz@djurandmir.se
>To: "Kungen Silvia" <kungenochsilvia@hotmail.com>
>Subject: Re: Rykten om er
>Date: Wed, 15 Jun 2005 21:32:54 +0200 (CEST)

Hej Kungen & Silvia
Det var inte mycket till lösa rykten, snarare en del av sanningen med svart text på vitt papper, fast på internet. Dock lyckades jag hitta ett pinsamt faktafel.
Det var Günther som spelade innan oss, inte tvärtom, och således var inte vi förband, även om karlfan & hans sunshine grrls petade ut 36.000SEK mer i gage än oss skulle vi aldrig sålla oss till förbandsfacket. Günther var förband till 50 Hertz, inget viktigt statement, men det var så det var.

Personligen hade jag hoppats på att artikeln skulla handla mer om likheterna mellan 50 Hertz och Günther...han är ju bratsens 50Hertz. Eller, alltså såhär, om vi hade varit brats hade vi låtit som günther.

Min egna åsikt (läs: inte 50hertz) är att Günther är ett geni, jag har visserligen försökt lyssna igenom hans skiva utan att lyckas för att den är så jävla dålig, men jag unnar honom ändå erkännandet av den finess han besitter. Det är jäkligt dumt att stänga alla vägar till förståelse. Bara för att någon är geni behöver man inte gilla dess verk, Hitler är ju ett ganska allmängiltigt exempel på det.

yours truly
Mitch-Timmy
"

Jag har nyss sett "Bubble Boy" (2001). Det är en film med Jake Gyllenhaal i rollen som en kille född utan immunsystem som ger sig ut på en roadtrip över USA för att hinna till ett bröllop han måste stoppa. Luktar det inte succé lång väg? Kanske inte... men filmen har ändå några oförglömliga repliker att erbjuda, för att ni inte ska behöva se hela filmen tänker jag presentera båda dessa här. De är båda yttrade av Bubble boys underbart konservativt kristna mor med total avsaknad av empatikänslor.

"- Allright, plan B. Did you finish the note?
- Uh huh...
- Mr and Mrs Livingstone, we have kidnapped your son. Pay 100.000 dollars or he dies. Signed 'The Jews'... Are you kidding? Are you kidding me? Who in their right mind is gonna believe this note??!! IT'S THE JEWS, MORTON! THEY'RE GONNA WANT MORE THAN A HUNDRED THOUSAND DOLLARS!!!! THINK MAN! THINK!!!"

"Dear Lord, if Thou findest the stealing of this truck offensive in any way, please direct Thy wrath upon that midget, and not upon us Thy humble servants. Amen."

NK's sommarrea nästa. Amen!

Kaiser

En midsommarnattsdröm

Idag var det en som sa till mig att jag var lik Arnold.

-Va äre sant? Arnold Schwarzenegger?
- Troru det själv eller? Arnold SHORT-zenegger! Haha!

Taskigt värre.

Kaiser

fotografier

öh, jo, jag la in typ ett gäng bilder på alla i arkivet. Typ från några fester och så. Oklart varför tyvärr och men å andra sidan mest på eric. /L

If I can't have you to myself...

En gång trodde Olle Lundell att jag lyssnat för mycket på Joe. Jag vet inte vem Joe är, men jag vet vem Bootsy Collins är. Jag har lyssnat för mycket på honom. Det borde nog vara ekvivalent med att lyssna för mycket på Joe.
Bootsy är en riktig funkneger med en djup och sensuell stämma. Jag har faktiskt bara hört en låt med honom. Men den låten har jag hört många, många gånger...kanske 40 idag? Kan det stämma, den är cirka 4 min..(4x40min=160min=3h[äh, jag vet att det inte blir tre timmar, men ungefär]), jo, det stämmer nog, det kanske är i underkant.
Och jo, Joe, om jag lyssnat för mycket på honom skulle jag nog enligt Olle skriva bloggar om att ligga öga mot öga, nu när jag lyssnar på Bootsy så vill jag inte skriva bloggar om det, jag vill göra det, och jag vill inte ens ödsla nån tid med att ligga öga mot öga, för:

I'd rather be with you, until I'm through, oh yes I do
I'd rather be with you, until I'm dead, we'll fly away
I just love that smilin' face, in the early sun
If I can't have you to myself then life's no fun

I wanna hold your hand, or if I can, just be a man
I wanna be your friend, not now and then, but until the end
osv...

Just ja, jag letar desperat efter en R'n'b-låt med beatet från den här låten samplat. Jag har hittills hittat covers av Beyoncé, Cindy Lauper och Eazy-E.
Den sistnämnde (tyvärr bortgången i AIDS) har ändrat texten till dessa fantastiska rader:

I'd rather fuck with you, cause I like the way you scream my name
I know you like this dick, cause you enjoy the pleasure and pain
Now I'm riding on this pussy here, and I'm not gonna stop
We can do it doggystyle, and you can get on top

I'd rather fuck with you, cause the other bitches wanna wine and dine
I better hurry up and bust a nut, cause it's check out time,
She said she wanted me to eat the pussy, well I think I'll pass
So get your ass up you funky bitch, and wash your ass

Är AIDS Guds straff till män som skriver såna här texter?

Kaiser

hunter

/ savage henry

Vi är inte AIK, vi är mycket bättre!

Jag tackar Gud för min lättja. Nu slapp jag vara med i det erbarmerliga indie-numret. I vilket fall som helst hade väl jag förtagit hela indietemat genom min vansinnigt mainstreamiga och konformistiska attityd. Eller? Är jag förresten kanske med...var det bara inbillning att mina kommentarer om världens sämta pin-up-bild kom med i numret? Visserligen anonyma, tack och lov. Dessutom så är jag jättenöjd med bilden på hon den där i prickig klänning på gungbrädan, det var bra, bara lite för påklätt kanske. Men i dessa dagar då alla klär av sig, ja, då måste man kanske ha kläderna på för att vara indie som få. Annat var det på 1700-talet. Då var porr mer underground än självaste Krashen. Innan britterna så lyckosamt lyckades öppna svarthandel med Kina genom att smuggla in opium, så hade holländarna med blandad framgång försökt sälja porrbilder. Inte helt olika den i senaste K&S-numret. Behöver jag tillägga att britterna fick monopol på den kinesiska marknaden, men att holländarna som enda västerländskt land lyckades få ett handelsavtal med Japan?

Ps. Jag var en betalande besökare till Kimya Dawson-konserten som det är så mycket uppståndelse omkring i numret. Av någon anledning så orkade jag inte vara kvar ens två låtar med förbandet. Ds.

Kaiser

hotel le krans.

som tidigare här nedan skrivet har lars lämnat landet för en vecka. i och med detta har jag då den äran att slå upp (eller iallafall glänta) på portarna till hotell kransen.
det är bara att komma hit, knackapå, och stoppa en 50-lapp i brevlådan, så har du en natt i lars rum för dig själv. vill ni vara två kostar det 100 spänn osv. mat ingår ej i priset, och vill ni använda sanitets-utrustningen så kostar det 20 kronor extra.
ni har tills på onsdag-torsdag nånting på er.
välkomna!

/ savage henry

verkligt häftigt

Jojomensan, nu är det klart ändå. En annan fick flänga runt halva stan för att hämta bilder och texter. Den som känner för det kan åka ut till B-huset på SU och hämta ut det på printcenter, fast då får man ju lägga ut med en 500 eller vad det kommer kosta. Annars ligger det en pyttepytte pdf på hemsidan. Jag tänker i varje fall fly landet nu, tjenis!
/Lars

förslag v.2

Om inte olle lundells silvia-trummar-på-en-trumma-bild funkar, så är följande kanske ett möjligt alternativ, eller? Alltså, nån måste göra snyggare öron (på en mer högupplöst version).

OCKSÅ: Vilken titeltext är finast? 1,2 eller 3?

jajävlar

kolla in arkivet på huvudsidan vetja, där finns numera unika inspelningar med sanslöst hög indiefaktor och allt som är inskickat till nästa nummer hitintills, bara sådär liksom. /lars

Death of a Disco Dancer

Nu är sommaren här. I almanackan åtminstone. En befrielse på många sätt. Sista terminen på en skola som jag allvarligen misstänker utbildar människor som kommer vara en större plåga för mänskligheten än de blonda barnen som lärde sig krig i Hitler Jugend, är nu över. Och nej, jag tar inte studenten i år. Däremot så gör många andra det, en befrielse i det att det inte är några mer studentfester eller skivor kvar. Om man lägger till bartömningar så tycks det nämligen vara sådana händelser som upptagit min tid den senaste tiden. Många kvällar har jag druckit på tok för mycket och sen kommit hem, missnöjd till viss del, och skrivit en blogg om mina eskapader. När jag vaknar med bakisångest och läser vad jag skrivit natten innan så försvinner bloggarna omedelbart.
Så nu vet ni varför jag inte skrivit något på länge, det har jag ju tvärtom gjort, men det är antingen för jävligt dåligt skrivet eller för jävligt förnedrande, utlämnande för att jag ska orka ha kvar det publikt. T.ex. så kom bloggen från min skolas bartömning att helt och hållet handla om ett patetiskt försök att ragga på två japanska tjejer, när det egentligen var en helt bisarr (och kul) kväll där jag stötte på helt otippade människor från helt olika sammanhang. Vad sägs om Rådjurs-Karin Alm, Skåne-Daniel Kallin och Coffee Cup-Shabnam Shabnam!? Att jag dessutom shottade och bjöd friskt på alkohol hör ju inte heller till vardagligheterna, lite sånt hade ni kanske velat höra om?
Nu är det i alla fall slut med såna dumheter, pengarna börjar redan tryta och jag börjar känna behovet av att ta det lugnt. Det skulle inte sitta helt fel med lite sol och värme så man kunde börja ligga utomhus och läsa böcker (ja, det är officiellt, jag ska böra läsa böcker), gärna på stranden i gott sällskap och med gott vin. Andra saker man kan göra är ju att gå på lo-fi-festivalen i Midsommarkransen, eller åtminstone på eftersläppet (då slipper man musiken har jag hört, men man kan säkert göra lite bargains bland groupiesarna som inte lyckats hångla upp bandmedlemmar, eller ens festfixare). Det som händer ikväll är ju kanske det största som hänt i det mikrouniversum som kallas kungenochsilvia-nebulan. Synd bara att jag inte är sådär indie att det skulle gå i mina brallor av att få min adress nämnd i DN på stan. Jag har däremot hört att tvättmaskinen går på högvarv på Nybodagatan (kanske också på Sjöbjörnsvägen och andra suspekta, potentiella framtida lo-fi-festivalplatser). Det som skulle kunna få mina byxor befläckade är ju snarare att bli omnämnd i modemagasinet King, eller kanske att få min kropp med i Vecko-Revyns årliga kändisutvikskatalog till förmån för cancerfonden. Ja, eller kanske möjligen att nämnas av Ebba förstås...men vad spännande förresten att Sofi Fahrman nu utmanar, visserligen i en sossetidning, men ändå, hennes panna går ju inte att missta för globen i alla fall.

Kaiser

What the fuck!?

Alltså. Det är väl okej med folk från lokalblaskor i Södertälje eller vad det nu var, men DN... Har du inte gått lite långt nu Lars?

/S

Samuel spends a summer wasting...

Yes! Juni! Och nästan fint väder eller nått.
Nu hade jag tänkt att sitta inne hela dagen och komponera ett sommarblandband att ta med sig ut på diverse bil/tåg-resor samt till suspekta träbyggnader i Vagnhäradstrakten. Men istället har jag suttit inne och inte gjort det. Eller jag har väl gjort en början men det hela kommer nog att bli en lång och plågsam process innan det färdiga alstret är klart för inspelning.
Följande låtar (men inte i bestämd ordning) är spikade i varje fall:

the flame - see how I smile
bowie - oh you pretty things! (Hunky Dory-revival!)
seu jorge - life on Mars (mer Hunky Dory-revival!!)
sambassadeur - between the lines
hello saferide - highschool stalker
pavement - gold soundz
the helpmeplease - hesitate in love
laurel music - no one wants forever
jenny wilson - let my Shoes lead me forward
springfactory - get out of bed
six organs of admittance - home

Inget jävla temaband som ni kanske märker. Men vad mer ska vara med? Säg en Rough Bunnies-låt Lars!
Till sist ska jag bara säga att jag tänkte picknicka med geotjejer som sprungit vårruset utanför Universitetet ikväll. Det ni! Är ni snälla får ni följa med...

KOLLA HÄR BOR LARS

Hej Bullen jag har ett problem

eller kanske snarare ett filosofiskt spörsmål på halsen. Döm själva, ni innehavare av femtioelvatusen högskolepoäng! Såhär va:
du har lösenordet till någons skunk. Du brukar inte använda det men ibland blir du lite lack på personen med lösenordet och då rättfärdigar du din nyfikenhet med att personen ifråga är något av en mongoloid. Just nu är du faktiskt ganska så lack, för personen med lösenordet, låt oss kalla den Herr A. Mongoloid, trilskas med dig på grunder du saknar förståelse för. Herr A. Mongoloid vill inte att du stundom pratar i telefon med en god gammal vän som du iofs har knullat, men det är ju historia. Till saken hör kanske att du inte har så många vänner, oknullade eller inte. Du tycker att Herr A. Mongoloids svartsjuka är lite rörande, eftersom ni har någon slags närmare relation, men du tycker inte att det är ok att han säger saker som tyder på att han vill hindra dig från att prata med din gamla bekanting. Således har ni ett uppslitande gräl, och efteråt loggar du in på hans skunk. Du finner, inte helt förvånande, ett flertal mess av den hyllande och beundrande typen från diverse flickor (oknullade eller inte?) men vad som får dig att lägga pannan i fundersamma veck är meningsutbytet mellan sagda Mongoloid dennes gamla utlandsposterade flamma. Saker och ting tyder på het brevväxling (nåja) dem emellan. Du undrar om det är okej och kommer fram till att det är det. Sen undrar du om Herr A. Mongoloid är en skenhelig hycklare i större utsträckning än du är ett veritabelt cp. Kära läsare: ja nej kanske?

Stop me if you think you've heard this one before...

Igår var det som sagt 25-årsfest. Den var ju inte sådär jättelyckad. Nu är jag nyss hemkommen från en 28-årsfest. Jag är sådär lagom full att jag måste läsa igenom allt jag skriver och rätta till stavfelen. Fingrarna tenderar nämligen att halka lite halvt på tangentbordet. Det är en helt onödig fylla jag sitter här med. Folk som är över 25 är helt enkelt inte ämnade för mig, och vice versa. Jag tänkte att jag kanske skulle åka hem och sova innan jag blev för full för att förstå poängen med det.
Poängen med det är att det är 18-årsfest imorgon kväll (my cup of tea, MY CUP OF TEA!!). Så jag vill vara någorlunda utsövd imorgon innan jag går till jobbet för att jobba 8 timmar innan klockan slår festtid. Den festen kommer helt klart att vara mer bloggvänlig, oavsett om det går "bra" för mig eller ej! Hehe..

Kaiser

AVE MARIA!

praktiskt

Jojomensan, nån måste skriva ett svar på biltjuvinsändaren. Vem vill? Hjalmar kanske, han verkar ju inte skriva nån artikel. Alltså inte ett mail utan som vi kan ha med på pappret. Också borde vi göra fler pyssel, vi har inget spel det här numret annars ju! Olle L har gjort ett pyttepyttpyssel, och det ligger några halvhjärtade korsord som johanna gjort hemma hos mig bara... /L

Hyndor och (bög)hundar

Jag tänkte bara ta tillfället i akt och påpeka att jag på söndag kommer att ha varit på fest fyra kvällar i rad. Det tänkte jag hedra genom att efter varje gång skriva ett lite halvsnuskigt blogginlägg. Idag blir det kort, jag har nämligen varit på en ganska inavlad födelsedagsfest. Det var min vän Johans storasyster som fyllde år, de flesta på festen var sålunda runt 25-årsåldern och kvinnor. So far, so good. Dock fanns det där också en sju månaders gammal hundvalp, eller djävulskreatur, som jag spontant kom att kalla den. Nog om den för en stund.
De flesta på festen hade någon slags anknytning till ICA Alvik, ett märkligt sammanträffande då jag också arbetar på ICA (OBS! Jag jobbar EXTRA, jag HAR ett liv!). Det visade sig dock inte vara ett positivt sammanträffande. Inavel tycks drabba slutna grupper där individerna så att säga "umgås" uteslutet med varandra. Om samma art, men från en annan flock, är med och "umgås" på ett hörn minskar sannolikheten för inavel. Jag sökte efter hörn men jag fann inga. Däremot så började den där valpen att utforska mina hörn. Till saken hör att det verkligen inte har att göra med någon tik, det är en djävulskt pilsk liten hanvalp vi talar om här. Och om det var någon i den lägenheten vars pilskhet jag inte ville bli utsatt för var det hans. Vilket han uppenbarligen kunde känna på min doft. De är ju fenomenalt obehagliga på det sättet såna där djurdjävlar, de kan ju lukta sig till adjektiv av psykologisk natur, där vi människor bara kan känna dofter från adjektiv av fysiologisk natur; t.ex. svettig, svampig och zambesisk. De här djuren kan också känna dofter från; rädd, kåt och kanske trött. Samt givetvis doften av adjektivet "totalavsaknadavsympatikänslorfördjur-ig". När de känner den doften vill de inget annat än att knulla skiten ur den som avsöndrar de doftämnena. Så den lilla hundjäveln gav sig på mig, och juckade ohämmat där han kom åt. Jag lackade ur och fick en snedtändning och efter att lugnt och sansat ha lyft bort ohyran ett par gånger började jag tredje gången att skrika efter någon som kunde hitta en bur till den satans "böghunden"!
Tjejer är märkliga varelser. De gillar djur. De säger att män är djur. De gillar inte alltid män. Men de gillar alltid djur. De gillar särskilt inte män när män är dumma mot djur. De gillar sålunda inte heller mig när jag är dum emot djur. Det krävdes därför en gnutta tid och en hel del vin innan jag återigen kunde få någon positiv uppmärksamhet från kvinnfolket. Otippat nog handlade det då (återigen) om mitt markerade adamsäpple. Plötsligt skulle alla ta på det. En tjej ville till och med att jag rabblade upp alfabetet några gånger medan hon tog på mitt adamsäpple. Jag bad därefter om att få utforska hennes hals och söka efter möjliga kvinnliga substitut till adamsäpplen. Hon påpekade att om jag hittade något skulle det isåfall kallas "evaäpple", jag sökte utan att finna. Då började hon berätta om det vänneravsnittet där Joey trodde att hans adamsäpple hette joeyäpple, vartefter vi diskuterade amerikanska tv-serier. Jag trodde jag var på väg någonstans, jag tog upp O.C., vi diskuterade Mischa Bartons gudomliga skönhet...sen säger hon att hennes pojkvän hatar O.C. Pojkvän??? Ja...så var det med det. På med byxorna, hoppa in i skorna, kuta till tunnelbanan! Ciao!

Kaiser

Wouldn't it be nice?

Idag har jag varit på kändismaskerad. Den var inte så lyckad. Det var däremot jag. Jag var nämligen för dyra pengar uppklädd till engelske prins Harry. Givetvis klädd som då han själv gick på maskerad som tysk Afrika Korps. Temat den gången var "Colonials and natives", tyvärr känner jag ingen som är tillräckligt adligt inavlad för att hålla såna fester. Det är sannerligen en förlust. I varje fall så hade kanske typ 75% av festdeltagarna ignorerat den delen av inbjudan som sa att det var kändismaskerad. Kanske är de dumma i huvet och trodde att det skulle vara utklädda kändisar där. Mycket talar för det. Ja...
Det var en del som var utklädda dock, bland dem en tjej som tycks ha köpt eller hyrt en riktig vaddendärHarryPotterstjejkompisnuheter-dräkt, hon skrämde mig, för hon var enda hotet mot mig att vinna bästa kostym-tävlingen. Som tur var vart den ingen sån.
Det vart istället dans, och jag hade blivit tillfrågad att bränna lite skivor innan. När jag kom dit fick jag också nöjet att spela upp dem, i ett riktigt DJ-bås! Det saknades dock ett riktigt mixerbord, jag kunde t.ex. inte ändra tempot på låtarna...men jag kunde växla mellan två skivor sådär som DJ:s gör, bara det att jag inte kunde matcha tempot då som sagt...JA! Folk älskade mig som DJ i alla fall. Harry the Nazi stog och spelade skivor hela kvällen lång, eller till elva typ. Det var ingen riktig fest, det var mest en middag, så folk gick hem vid den tiden...men då hade det ju hållt på sen sex ändå så. Och när folk gick så tackade de alla mig för musiken, det ni! Ja, det vill säga alla utom den utomordentligt söta tjejen som hette Therese som jag pratade lite kort med. Jag såg henne snegla lite mot mig där jag stog, upptagen med att växla mellan Gigi D'Agostino och Kate Ryan, det kändes som hon ville säga hejdå, men att hon inte vågade störa. Men GUD, ARGH, ÅH! Du skulle kommit fram kvinna, jag hade spelat en låt bara för dig!!! Sen hade jag slängt ifrån mig hörlurarna och rusat ut ur båset, tagit dig i min famn och burit hem dig till mig. Där hade jag sakta tagit av dina kläder och stillsamt smekt din kropp. När du blivit helt naken skulle låta dig ta av mig mina kläder. (Du skulle fått slita sönder dem om du velat, de var ändå bara maskeradkläder.) När vi båda sen legat där nakna i min säng hade jag viskat att din kropp är den finaste jag vet, vartefter jag skulle ta dig tätt intill min kropp så att vi låg mage mot mage, ansikte mot ansikte...då skulle jag ligga där och se in i dina ögon...länge, länge, bara ligga där, öga mot öga. Dina ögonlock skulle bli tyngre och tyngre, och tillslut så somnar din blick bort från min. Då skulle jag ligga kvar där, ytterligare en stund, och lyssna på dina djupa, men lätta andetag. Sen skulle jag själv somna och drömma att du gått innan jag vaknat. Då skulle jag vakna till med ett ryck, bara för att känna din varma kropp emot min. Fortfarande nära, vacker, sovande...

Kaiser

>information<

- Eric har nu gått på maskerad klädd som prins harry (dvs nazist).
- Martin B och Rasmus har nu skrivit klart sin kluriga (inte rätt ord) filosofitext, de ska bara skriva in den på datorn (?!).
- Emma Björkman har bevisat att hon är en hårt arbetande skribent genom att skriva TVÅ krönikor på EN dag! (jag lägger in dem som kommentarer, kommentarer?)
- Per-Arvid har uttryckt sig negativt om att smuggla in 17-åringar på hans tråkiga festival.
- Hjalmar har städat köket!
- Jag har byggt en skitstor och manlig scen.

Veckans kryss!

Yes! Mindre Sumphöna utanför Strängnäs igår kl. 22.00. Vad mer kan man begära?
Som om inte det skulle vara nog har jag dessutom fått mail från Max "mustaschmax" Da Rocha! Okej, inte The State of Samuel precis men ändå...

Subject: max gets a mobil (sic!)

so I've got a phone now
here is the number. 077 08 65 66 24
call me!

Idag ska jag skriva om vegetationsutvecklingen i skandinavien efter senaste istiden. Call me...

/S

veckans picknick

jag hatar stockholm, husen är fula och allt ser likadant ut. var hittar man en redig herrkofta och vad ska jag ge i studentpresent till lina andersson, kvinnan med de förtrollande gröna ögonen och den förbluffande kopplingen till yours truly? måste jag krama henne!? hur ska jag lyckas ringa min blivande arbetsgivare och ska jag skolka från avslutningen den tionde juni? kommer jag förevigt hata buck, butch and buzz? varför skickar the state of samuel suspekta kopior av tråkiga mail till mig och vilket är egentligen lösenordet till kungenochsilviabloggen? snart är iaf jag tjejen som ska inmundiga makaroner med sås och studera till eftermiddagens naturgeografiprov. jag hatar folk som skriver om sina jävla fittskolarbeten men alltså den här veckan ska jag: 1) skriva eftermiddagens prov 2) skriva ytterligare ett geografiprov på onsdag, dock behandlar detta 'staden'! 5) deltaga i SLs konståkning (!) och författa en text därom 4) skriva en halv sida om allas vår gunnar asplund och dennes apelsinfärgade mästerverk på sveavägen 5) 6) 7) 8) jag erkänner att jag saknar victor andersson. han har brunt hår och fräknar och han älskar mig. well, pengarna ringer som sand mellan mina tjocka korvfingrar. marginalisera! jag är rörd över att vara omnämnd som den enda som missade fredagens jätteparty - och vad fick jag istället!? okej, kanske inte den enda: p.a.s syster jumpade på undertecknad i matsalen och sa att hon inte var välkommen på sin brors tillställningar. jag gör det där häftiga hårdrockstecknet med fingrarna!

Två sensationer

Holy Jesus! #1 Det finns en insändare på hotmailkontot. Vem är Carl-Anton/Bil Tjuv? Med vår vanliga tur är det väl nån av Johannas mammas kompisar och inte Emma Wallin vilket, och nu talar jag väl för oss alla, man skulle hoppas.
Sensation nummer två (#2) är naturligtvis att det förut fanns ett inlägg från Eric som handlade om att hans liv var en high-schoolfilm i vilket han insinuerade att han skulle knulla magnesiumtjejen samtidigt som han stämplade fast galgar i hennes blygdläppar (ja jävlar), men inlägget är borta! Eric, nu förstår jag ingenting. Allting är normalt, vet du inte det?
Också förresten, vem är det som inte var hemma hos mig, som inte är johanna, men som ändå skriver konstiga kommentarer? Carl-anton: om du vill vara med och leka så är vårt användarnamn alltså kungenochsilvia och lösenordet är hållkäftenomdetjävlalösenordetförihelvetelarsnuutövarjagliteträttmätigcensurbättredetänattjagtaröverbloggengenomattändralösenordettillpalpatine. If something like this is worth doing, it's worth doing right.

/Rackarn den röde

Stor konst

Ledsen för ytterligare en fullständigt onödig post som förmodligen kommer göra
Eric mordisk nästa gång han dricker något starkare än kiviks cider. Men det här är faktiskt så komiskt att jag bara måste...
Läs själva:
"100 av världens främsta fotbollspersonligheter visar sina exklusiva och privata bilder i projektet «Fotbollens andra sida». Deltagarna har tagit bilder som visar deras förhållande till fotboll och vad som inspirerar och motiverar dom."
Men titta på bilderna sen! Wayne Rooney fotar en parkbänk. Zlatan fotar några grävskopor vid en arkeologisk utgrävning... Jaha! Det är därifrån inspirationen kommer. Jisses. Alla visste väl att Rooney kommer sluta som alkis men att han faktiskt siktar på det...
Det här kan faktiskt vara det roligaste sen Mats Wilander läste sin poesi på TV.

/Samuel

The saga continues

Igår var det skiva på Stacys. På vägen in till stan så hade jag tråkigt i kombination med att lite ovanliga saker hände. Jag tog därför några minnesanteckningar i mobilen för att få tiden att gå. Dessa anteckningar utökades sen under kvällen. Här är de:

21.51 Snygg brunett flirtar med mig. "Vi sitter här, han ser trevlig ut" säger hon till sin kompis. Hon hade köpt en toning för en tia på Vi, färg: 'Iced Coffee'. Hon frågade mig om jag trodde det var något lurt pga priset. Gick av vid Odenplan, önskade mig en trevlig kväll. Hade Miss Sixty-jeans.

21.57 Snygg brunbränd blondin i träningskläder och castro-kepa sitter snett mittemot mig med handen över sin träningsbag. Den ser ut som en manshand. Vidrigt!

22.03 Rebell Robert framför sin låt "Jag har inga hits" på södergående plattform vid Slussen. Jag ser på och förundras av texten; "Jag har inga hits, men det struntar jag i, jag har inga hits, för jag vägrar slicka röv". Jag noterar att han inte säljer några skivor. Men likväl en idolaffsich för 60 kr.

22.22 Dricker Riesling hos Lars. P-A har piratbyråtischa och en megafon med vilken han beordrar mig att ta av mig skorna.

22.26 Vi ser på Fear and Loathing in Las Vegas. Jag påpekar att den filmen antagligen är lika vältittad här som American Psycho är hemma hos mig. Lars påstår att American Psycho skulle gå lika ofta här om de bara haft den. Då skulle den gå parallellt, på andra videon. Sen blir jag trakasserad för att jag inte läst boken. Jag förklarar att jag inte är intresserad av boken, utan bara filmens åttitalsmiljöer och musik, samt Patrick Bateman som stilikon.

22.52 Ska döda Samuel för hans ideliga sabotage av bloggen. Lyssnar på "A Rush and a Push" med the Smiths.

23.55 Magnesiumtjejen har pussat mig två gånger på munnen...vad gör jag nu?

01.03 Jag är hur nära som helst att bli utkastad. Jag frågar varför, får man inte ha kul nu eller? Jag förklarar att jag inte kommer spy eller nåt...jag får stanna.

01.32 Jag ska massera Magnesiumtjejens fötter...jag suger. Helvete!

02.48 Lars upplyser mig om att Magnesiumtjejen inte är intresserad av "folk", tydligen. Men vem bryr sig, jag har hittat min scarf i alla fall!

02.55 Jag bär Magnesiumtjejen till Norrmalmstorg.

03.38 Vi är hemma hos Bryssel-Erik på Östgötagatan. Vete fan vad som händer nu!

04.14 Jag sitter och ser på Charlies Änglar på trean och har en äkta, kinesisk ryssmössa i hundhår på huvet. Jag borde gått hem för länge sen. Batteriet är typ slut, inga mer minnesanteckningar att vänta.

05.01 Hässelby Str. 2 min. Sjuk tajming till vad som måste vara första t-banan! Nu är jag nykter, förvånansvärt kry och utan fungerande röst. Hemma om 25 min. Skönt. Batteriet höll hela kvällen. So did I!

Av naturliga skäl saknas minnesanteckningar under mesta delen av skivan. Det går heller inte att förstå att mellan anteckningen om att döda Samuel (som byggde på ett alkoholrelaterat missförstånd av hans senaste inlägg i bloggen...jag ska inte döda honom, jag lovar) och den om att Magnesiumtjejen har pussat mig på munnen, så har jag och Lars förflyttat oss från hemifrån honom till Stacys på Regeringsgatan. Där kan jag tillägga, hände rätt mycket jag inte antecknat. Mest minnesvärt är givetvis när jag och Lars låtsas-slåss för att jag ska kunna försvara min heder, vilken hade blivit besudlad genom att Lars hade sagt sanningen till en tjej.
En annan minnesvärd och på tok överdriven händelse är när jag föreslår att de två tjejerna jag dansar med ska dansa med en annan kille, en kille jag påpekar är snyggare än mig. Därefter följer bisarra missförstånd om att jag skulle vara homosexuell. Missförstånden eskalerar då jag försöker övertala en tjej att låtsas-hångla med mig för att bevisa att jag inte är homosexuell, hon vägrar. Senare får jag höra att folk trodde att jag gått hem, förkrossad över att jag blivit avslöjad som homosexuell/förkrossad över att jag blivit nekad ett hångel av min favorittjej. Inget av detta är givetvis sant. Däremot så var jag kanske lite nedstämd över att jag när det väl gäller inte räcker till riktigt. Nu pratar vi givetvis Magnesiumtjejen. Men det sista ordet i den sagan är ännu inte skrivet.


Kaiser

Sluta!Sluta!Sluta!Sluta!

Har surfat runt lite på eftermiddagen och det enda som verkar finnas ute på det dära nätet är s.k. bloggar. Det är fruktansvärt.
Inte för att, som Lars tidigare antytt, världen inte behöver veta allt om Erics suspekta utekvällar för det gör vi visst! För att inte tala om mina gamla mobiltelefoner, Johannas flatfrisyr och så vidare... Nej min åsikt är att det är själva ordet det är fel på.
För vad är väl egentligen nyheten med bloggar? Inte att folk skriver skit i dagboksform i varje fall. Bloggar är snarare den kanske tredje äldsta typen av websida i över huvud taget (slås knappt av porr och Star Trek-asciiart...). Nej själva uttrycket är det enda som inte fanns för tio år sedan.
Och varför har alla tidningar bloggar nuförtiden? De skrev väl lika mycket skit förut...
Svaret är att gubbarna på kvällsblaskorna känner sig stentuffa nu när de kan säga att de har en egen blogg. "Öh, nu har jag listat de ettusentjugofyra bästa scenerna ur Såsom i Himmelen i min nya BLOGG och snart ska jag förklara varför jag är en högre stående människa för att jag brukar dricka cafe latte på ett tak i New York i min BLOGG! Hörde ni det? I min BLOGG!! Åh jag känner mig som 33 igen för jag kan ett konstigt ord. Hoho..."
Nej. Jag vill faktiskt inte vara en del av det här. Så nu tycker jag att vi alla tillsammans svär en ed att aldrig mer ta ordet blogg i våra munnar. Okej?

Förresten. Vad ska vi döpa om den här kungenochsilviaCENSURen till nu? Förslag?

/Samuel

frågor (2)

hur ska man skriva att en person som bryter på franska säger den här meningen: "so, is the camera still stolen?" typ med z'n och sånt?
idé till utviksbilden: halvtecknad grej med en typ pandatjej som sitter på en gungbräda och gör en sån här o-så-snuskigt-det-råkade-bli-nu-min som en pinuppa mot betraktaren (som liksom sitter i andra änden på gungbrädan). hon kan ha lite urringning och puta lite med brösten. snedlugg etc. hanna ska teckna den, så det ökar väl prettokänslan enormt. toppentoppen, ELLER?

/clintan

puss puss olle lundell!

i den indiska tomtens verkstad.

hos kransenpunkarna, kollektivet som inte bara gud, utan (förhoppningsvis) även fastighetsägaren glömde, pågår i skrivande stund en kreativt massiv orgie vars yttringar är av de mest skilda slag, alla med lasersiktet fascistiskt inställt på nästa nummer. undertecknad själv har lagt beslag på rimsmedjan, emedan det här intill mig kalkeras och ritas så att kroppsvätskorna stänker!
sjung med: "små prettona, små prettona, är lustiga att se, ej självdistans, ej självdistans, ej humor hava de!"
dessutom dricks det sprit.

/savage henry

puss puss samuel!

Hurra, en sån toppenkille alltså! Jag har sagt det förr och det håller för en upprepning: killen med choklad i! Grabben hela dagen! Copper kettles and apfelstrodel with noodles!
Samuel har skrivit klart sina två artiklar, den ena är en förvisso ett offentligt fittslickande av anna och frida (mums) men det är en fröjd för ens inre syn! Den andra var toppenskoj, eller inte skoj, men väldigt stämningsfull på nåt vis, vilket tydligt accentuerades i slutet, eller? Men samuel, vi måste ha en bild på jennie när hon håller upp kassetterna och tittar på sina skor och så kan det stå photo-jennie under, toppen väl? jag ska läsa den noga, eller vill du alls ha kommentarer?
martin b och rasmus skulle skriva sin filosofipryl, min paris är klar, johanna säger att hennes typ är klar och vivi vold ska jag maila och trakassera. Och så Olles två är klara, de är INDIE. Så, eric! Hjalmar! Vilka är det mer?

Trampolinen

Idag fick jag frågan 'vilket är det konstigaste stället du haft sex på?'. Det var lite pinsamt att svara. Jag ville säga 'i en bil', men det skulle ju inte varit sant. Det var inte det konstigaste stället direkt! LEDTRÅD: det gungade skönt under mina höfter.

the world expects a pose.

tusen bilder säger enligt tumregeln mer än en satans jävla massa ord, så fram till dess att tripod stänger ner min fotodagbok om ungefär tio dagar eller så, så bjuds här en sista chans till eftertanke och häpnad:

http://medlem.spray.se/beentrainingdogs

/ savage henry

Je suis d'une génération désenchantée

Här kommer den utlovade rapporten. Birger Jarlsgatan 24 och Chiaro/Sinners var som sagt målet för kvällen. En kvart innan jag skulle ta tunnelbanan fick jag infallet att byta byxor. Mina mörkblå nudie (kända som byxorna jag bara har när jag går ut), fick helt plötsligt konkurrens av de där sinnesjukt trasiga Miss Sixty-jeansen som jag misshandlade förra sommaren för att dölja att de sitter löst över rumpan (av naturliga skäl eftersom det är tjejjeans och jag inte är speciellt kurvig). Just eftersom rumpan är det känsliga med de byxorna har jag slitit upp en stor rispa rakt över skinkan. För att den rispan ska ha någon effekt bestämde jag mig att inte ha några underkläder. Med andra ord, jag var klädd som en slyna.
På väg in till stan så pratade jag med Emelie i telefon, hon förklarade för mig det meningslösa i att klä sig porrigt om man som jag är sjuk och inte kan porra sig med någon. Redan där var kvällen förstörd. Hur som helst så träffade jag Lovisa och Sara vid Hötorget. De var på väg till nån annan skiva, men vi tog sällskap till McDonalds i alla fall. Där i kön så spydde en vidrig kille säkert en liter..alldeles intill oss. Disastrometern ökade.
Väl inne på Sinners var det heller inget drag Sanna introducerade mig till alla hennes vänner, hennes syster var ganska söt, alla andra var fula. Suck. Som tur var träffade jag Svante, en kille jag uteslutet träffat på fester, han var där med sin syster och nån eller några till, de var på grymt partyhumör. Det var lite olyckligt, med tanke på att jag var ganska stiff pga min hälsa, jag kunde med andra ord inte hänga för mycket med dem. Jag dansade dock delvis med dem, delvis med Sannas vänner, mestadels stog jag dock bara och iakttog. Jag fick konstiga blickar från en tjej med asiatiskt utseende som jag tyckte jag kände igen nånstans ifrån. Det var spännande, hon var där med sin pojkvän, men jag kunde inte undvika att försöka placera henne och var därför tvungen att stirra till viss grad. Hon stirrade dessutom tillbaka. Jag kunde inte undgå att tänka att ett slagsmål med hennes kille kunde vara precis det den här kvällen behövde för att bli minnesvärd. I säkert en halvtimme funderade jag på vilken approach jag skulle ta för att kunna fråga henne varför jag kände igen henne. Jag bestämde mig för att hugga henne när hennes pojkvän gick till baren eller dylikt. Det verkade dock inte hända och jag gav upp planerna. Istället så fortsatte jag mitt passiva iaktaggande av folk.
Jag såg två killar som jag känner igen smärtsamt mycket utan att kunna placera. Igen liksom. Dessa två är däremot ärke-brats och inga jag någonsin talat med, det var snarare en fråga om vilken bratbildsida på nätet jag sett dem på. De var på topphumör, ganska konstigt, det är nämligen helt klart att enda anledningen till att de var på Chiaro denna kväll är deras VIP-kort och gratis inträde, de känner med största sannolikhet ingen i Jakobsberg, synnerligen ingen som tar studenten. Jag bestämde mig för att vara lika obekymrad som dem, i alla fall nästa gång jag är ute.
Och för ordningens skull såg jag också denna gång en kille som såg ut lite som Patrick Bateman, väldigt lika drag i ansiktet faktiskt. Väldigt fin hy.
Klockan två ungefär sökte den oidentifierade tjejen upp mig och beklagade sig över att hon inte kunde placera mig. "Jag ser dig på tunnelbanan, i 3-butiken...överallt, vem är du?!", Att hon sett mig på 3-butiken var ju ingen sensation, det var mitt andra hem i februari...jag saknar det lite faktiskt, vad är en etta i Bromma mot en lokal mitt på Stureplan? Ja, hon hette Jenny i alla fall..och bodde "typ" i Bromma, vad hon nu menade med det. I varje fall så kunde jag verkligen inte placera henne, även efter introduktionen. Jag bestämde mig för att sätta punkt för en meningslös kväll och gick således hem.
När jag vaknade i morse var jag sjukare än i går morse (jag måste sluta skryta om mitt hälsotillstånd!), men jag var dock inte bakis. "I morse" betyder som vanligt i eftermiddags förresten. Jag drömde dock att Simon Bank nämnde mig tre gånger i sin krönika i Sportbladet. Tre gånger, den första såklart med fetstil, ni vet som när man nämner ett namn i en artikel för första gången; Simon Bank. Jag tror att han, var imponerad av mitt sätt att skriva. Och nu, ser man på, så har Simon Banks drömmar gått i uppfyllelse om än inte mina. Hans namn är nämnt tre gånger i min blogg.

Kaiser

Sinner(s)

Jag vaknar, illamående. Rummet är uppfyllt av bakgrundsmusiken på huvudmenyn till "Old School"-dvd:n. Filmen är slut sålunda. Jag överväger om jag ska ta ett till glas whisky eller om jag ska spy. Inget av alternativen lockar. Jag bajsar istället, jättelite, knappt alls egentligen.
Fortfarande illamående...det är svårt att avgöra om det beror på alkohol eller sjukdom. Det spelar ingen roll tänker jag och stänger av dvd:n. Jag sätter på Death Cab's "Transatlanticism"-cd istället. Försöker sova lite till. Death Cab stönar ut sitt obarmhärtiga budskap; "And when I see you, I really see you upside down
But my brain knows better, it picks you up and turns you around
Turns you around, turns you around" Turns you around...turns you around...turns me around. Allt snurrar. Jag måste spy...
...Tydligen inte. Men en sak är säker, den där Belle & Sebastian-frisbeen kunde jag både spy och pissa på. Jag hatar den...
...Snart ska jag gå på skiva. På Sinners...Usch för Death Cab, spymusik!!! Sådär... Morrissey...The Smiths...The Queen is dead. Egentligen får jag inte lyssna på The Smiths, jag tillhör fel stereotyp, men eftersom jag i denna stund upplever det som att även jag förstår hur Jeanne d'Arc kände sig så måste jag bara sjunga med i "Bigmouth Strikes Again"...
...Jag är en pretentiös fitta...
...Skiva på Sinners. Jag ska vara nykter tills dess. Nu är klockan halv nio. Två timmar kvar till utgång. Jag hinner se en film till, men jag kan inte somna denna gång. Rapport från skivan utlovas imorgon.

Kaiser

Nu är den här...

Belle and Sebastian-frisbeen med Photo Jenny-motiv!
Se även här .
Är dom sellouts eller är dom bara tuffa?
Förmodligen både och.

/S

One toke over the line

Is there no communication in this car?! Ska nästa tema vara Samuel, Eric och Johanna skryter om sina spexiga liv? Men visst, jag är inte den som är den; i förrgår såg jag några som i varje fall såg ut som Carola och Amadeus på hötorget och därefter blev jag savagely upphånglad av en landsortskrönikör. och jag bara: I have my attorneyyyy with me... men nej. Eric och Samuel: var var ni när jag drog på mig nånting jag kanske kommer skämmas över? Var var Johanna när hon skulle stå på scen?
Så: Medan ni sitter och kverulerar i detta trånga virtuella kyffe går dagarna förbi därute. Se ut genom edra fönster: Dag efter dag genomlider världen utan era spetsfundiga små navel-alster på redigt fysiskt papper! Skäms. ja jesus kristus.

/Rackarn den röde

Svenska skolan, Paris

Alice, den gamla tweefittan (?) påstår sig stå i kontakt med David Barclay (JA! DISKETTESMANNEN! http://www.indiepages.com/humblebee/diskettes.mp3) som säger sig komma till Stockholm den fjärde juni. Större än Lou Barlow den nittonde maj? Ja nej kanske! Sagda Lidingöbo hävdar också att vi ska ordna dem en eftermiddagsspelning. Om man är t ex Olle Lundell är man välkommen att maila mig förslag på lämpliga scener. Jag är nog inte så glad att jag spricker. Agnes, som ju är inne på det här med världsmusik och negerrytmer, påstår att jag håller på att förvandlas till den karbonkopia av poptjejer som jag tidigare fruktat. Om hon inte kommit med utsagan i samband med mitt intresse för Man from Delmonte-pins, hade jag varit rädd för att Diskettesgrejen varit något som bekräftat hennes farhågor.

Utöver detta, samt att jag inte förfärdigat min Kimya Dawson-intervju (och kanske att jag inte hittar mitt pass, vilket betyder att jag missar/slipper en gratisresa), är mitt största bekymmer i dessa dagar mitt flatliknande utseende. Ett flertal har kommenterat det, fler kommer göra det! Hur lyckas jag se ut som en flata? Mitt hår är långt och mina kläder av relativt feminint snitt. Jag medger att jag i skrivande stund bär en herrtröja, men då den är i vinröd plysch tycks den mig inte som ett hot mot min visuella (?!) heterosexualitet. Vad gör jag för fel?!

Mör dag

Bitvis återförenas jag med verkligheten. Middag idag kl fyra. Första middagen vid rätt tidpunkt på lång tid. Att det är mitt första mål mat idag tycker jag spelar mindre roll. Bitvis mot verkligheten som sagt. Jag har nu fem utedagar i rad i ryggen, fem dagar som jag i morse dessutom adderade med valborg-helgen och insåg att jag faktiskt på ett eller annat sätt festat sju av de senaste åtta dagarna. Och vad kan man säga...jag är sjuk, mycket sjuk. Men jag har i varje fall diskat idag.
Jag såg Rules of Attraction i morse (eftermiddags, för lekmännen), den är skriven av Bret Easton Ellis, mannen som av en händelse även skrivit American Psycho. Kortfattat handlar filmen om tre människor som inte kan få den de vill ha. Miljön är mestadels collegefester. Det var ett lyckat val av film när man själv festat sig sjuk, nu känner jag mest för att ligga lågt för ett tag och kanske flörta lite med skolrestaurangens personal. I samma mapp som The Rules of Attraction låg ligger också Tiffany - I Think We're Alone now, det upptäckte jag när jag tog bort filmen. Jag satte på det nästan bortglömda åttitalstrallpillret och har lyssnat på den i repeat sen dess. Tre timmar tror jag det är nu, det känns fortfarande bra. Kanske om jag stänger av den kommer jag att känna mig ensam.


Kaiser

Nokia 3210 R.I.P.

Så sent som nu ikväll kommenterade en kompis vad tufft det var att jag hade kvar en sån där gammal mobiltelefon. Hon hade tydligen en lika dan, Nokia 3210, men den var nästan helt sönder. Min, konstaterade jag stolt, var däremot fortfarande fullständigt funktionsduglig. Visst, displayen kunde var lite suddig ibland men det kunde åtgärdas med bara ett litet tryck. Och batteriet har definitivt sett bättre dagar. Men ändå, jag kan faktiskt ringa och messa med den och vad mer kan man begära?
Jag har tänkt förut på att just denna telefon kommer att gå till historien. Kanske inte som typ kobratelefonen men inte långt därifrån. Så många har haft den där modellen och på nått sätt känns det som om just den satt standarden. Okej att det gjorts mindre och smidigare modeller sedan dess och vad det gäller funktioner är den såklart pinsamt efter. Men på något sätt var det här den första riktigt helgjutna mobiltelefonen. Här är ett par skäl:

1. Den var inte jätteful som sådana där telefoner man skrattar år i gamla 90-talsfilmer.
2. Kvalitén är nästan oöverträffad. Min har hållit tills denna dag och jag fick den julen 2000!
3. Den hade snake. Kanske kan tyckas löjligt men när denna modell kom var det ett stort steg. Jag kommer ihåg när alla tuffa människor på högstadiet stod i korridorerna och skröt om sina rekord. Det verkade dock lite skumt att just det var så tufft medan alla TV-spelen jag spelade var skittöntiga. Fattade aldrig just det där riktigt men det där fåniga lilla spelet hade stor betydelse...

Hur som helst. Varför skriver jag nu detta? Varför plötsligt så mobilnostalgisk? Jo, för första gången någonsin har jag nämligen tappat min gamla trotjänare och just nu känns inte hoppet om att få tillbaka den så stort (Om du natten mellan den 6:e och 7:e maj hittade en nokia 3210 mellan Riddarholmskällaren och Gamla Stans T-bana så får du gärna maila mig på summe@bahnhof.se...).
På ett sätt är det lite skönt. Det var verkligen på tiden att jag skaffade en ny. Men å andra sidan blev jag av med en fullpackad adressbok. (Shit!) Dessutom känns det ju av rent nostalgiska skäl rätt sorgligt. Jag gillade verkligen min 3210. Vila i frid din gamla Nokia. *Snyft*

P.S. Alla som känner mig får gärna maila mig sina telefonnummer så att jag kan rekonstruera min telefonbok. D.S.


Samuel

Kristi Flygare

Det var länge okänt att veckan runt Kristi Himmelsfärdsdag är den bästa partyveckan på hela året. Det har talats om Lucia och Midsommar, och Valborg förstås. Ja, Valborg i all ära...Valborg är så att säga förfesten till den veckolånga festen som ihågkomsten av Jesu Kristi (ärat vare hans namn) jetpack-demonstration innebär i vårt samtida Sverige. Bara det faktum att onsdagen denna vecka för många av oss kändes som en söndag talar sitt tydliga språk. Att också torsdagen kändes som en söndag, och idag, fredag för den delen också känns som en söndag, talar för att söndagen, veckans sista dag kommer kännas som en helt ny dag, en dag vi aldrig hört talas om, sjudagarveckans tionde dag; mördag, ja..mördag.
Igår (veckans andra söndag om jag inte misstar mig) bar det av till Mango för skiva. På legitimationen står det att jag är född '83, min mun förkunnade 1986 som begynnelsen. En väl uttänkt och fungerande strategi som leder mig in på samtal om att den studentmössa jag beställt minsann också var lite stor och om att klassens skiva var ett riktigt sömnpiller men att avslutningsfesten därmed också kommer bli bra. Det har min storebror sagt, det är ett lika säkert tecken som att en kall vinter för med sig en varm sommar. Ja, så kan det låta, och det är en strategi som för mig till nya sängar efter varje skiva. Lyckligtvis för stadens sängar så finns det bara en säng för mig, och det är min egen. Nemogami, min biografi.
Ja, så vad kan man säga om igår? Jag hade solat på tok för länge i solariet, varför jag i desperation sminkat över mitt lätt brännskadade ansikte med concealer, det såg faktiskt rätt bra ut, men utifrån min begränsade sminkkunskap att döma så borde jag haft lite foundation på lager, det ska vara mycket bättre. Just ja, nittiotalet ringde, de ville ha tillbaka sina fördomar om män som sminkar sig...I varje fall så var jag het när jag kom till Mango, vinröda byxor och blå hängslen till min skjorta och kavaj, Wall Street-stuket är inne igen grabbar (se American Psycho och Wall Street för inspiration...gäller även attityder, mer Batemans och Gordon Geckos åt folket tack!). Nån timme därpå finner jag mig själv inbefunnen i ett samtal om att vara utbytesstudent i USA (vad du än har gjort när vi träffas på en skiva så har jag också gjort det). Samtalet är med fröken Magnesium. Det är lite oklart varför fröken Magnesium har sorgeslöja och silkeshandskar, nånting med oxidering vill jag minnas, men eftersom jag har läst sam ekonomisk när jag går på skiva så fattar jag inte sånt snack. Det jag minns överhuvudtaget av konversationen är att när någon tar på mig med svarta silkeshandskar så framkallar det en rent homosexuell känsla av att vilja ha kvinnor för annat än sex. Den känslan sköljs lätt ner med Whisky och glöms bort på dansgolvet där du knäpper upp din skjorta och i övertygelse om att din solarieröda semi-vältränade kropp är den hetaste i hela lokalen dansar vilt på borden och skriker med i alla 80-talsklassiker som den som DJ extraknäckande bartendern drar på (om alla DJ:s och bartenders skulle byta plats så skulle Sthlms uteliv bli så mycket grymmare, det skulle bli härliga prettodrinkar med ingredienser du trodde du närmast skulle hitta på ett jamaicanskt julbord utspätt med alla de låtar som du gömt på datorn i en mapp döpt till "bokföring"). Innan du vet ordet av så stänger stället och du är på väg hem.
Så, veckans tredje söndag är kommen. Playlisten med New Orders hetaste danslåtar har fått lämna plats för Death Cab for Cutie. Senaste O.C. ligger på nerladdning för garanterad bakisterapi. Ebba von Sydows blogg läses noggrant. I övertygelsen av att allt ni gör kan jag göra bättre sätter jag mig ner och bräcker Ebbas blogg med hästlängder (megalomani ser ingen skillnad på fylla eller bakfylla verkar det som). Nu återstår bara för er att skriva lika många kommentarer om min totala inkompetens eller min fenomenala kunskap (som mest ska vara relaterad till förvåning över att blonda tjejer faktiskt kan ibland) som folk gör på hennes sida. Medan jag väntar på detta så funderar jag på om jag har en fetisch för silkeshandskar och ifall det bara är inbillning att Death Cab kan skriva texter som känns som om de handlar om min gårkväll.

"I tried my best to keep my distance form your dress (här ska det givetvis vara gloves)
but call-response overturns convictions every time.
My memory cannot recall: a wave of alcohol we shared
a cigarette and shaved the hours off."


Kaiser

Despotlars slår till igen!

Tack vare vår käre despotiske redaktörs påtryckningar så kanske nästa nummer kommer nån gång! Själv är jag snart färdig med Rough Bunniesintervjun och en artikel om Edinburgh. Kanske det blir en om gräsrotsindie på Lidingö också...

Annars bör man just nu lyssna på The Helpmepleases nya låt Hesitate in Love samt Hello Saferide.
F.ö. har The Helpmepleases hemsida följande meta keywords: "cone whaley, indie, jonas johnsson, lo-fi, mando diao, mp3, porn, thehelpmeplease" Mando Diao! Hahaha!

/Samuel