"I Killed Him Like A Dog...And He Still Laughed"

väldigt tråkiga inlägg här på sistone, vad är det här på väg att bli, filosofiska rummet? ett caféprogram från norrköping? cp-tråkiga-fitt-bloggen?

tänkte iallafall lätta upp stämningen lite med en ordvits som jag just hittade på:

-"varför ställer du ut dina tavlor i ett fängelse?"
-"jamen det är ju ett hus med galler i"

(vitsen är nog en aningens (obs! marginellt!) roligare om man läser den högt).

/ P.A.

2: Driftsläckage?

Ett psykologiskt och biologiskt grundat svar är att litteratur (och, får man förmoda, skvaller) tillfredsställer bortträngda det-drifter. Aggression, dödsdrift och allsköns sexuella begär som varje sund människas överjag inte godkänner tvingas ner i individens omedvetna där de ligger och puttrar. För att minska på trycket och spara psykisk energi kan jaget tillfredsställa dessa primitiva driftsimpulser lite sådär i smyg, på sidovägar. En sådan sidoväg är produktion och konsumtion av berättelser. Istället för att exempelvis knacka ner min pappa och dra över min mamma så köper jag sålunda en teaterbiljett och tittar på när nån grek gör det istället. Freud lånade begreppet katarsis för att beskriva den rening som sker när de uppbyggda trycket från de förträngda drifterna minskar.
Katarsishypotesen är en av de få delarna av psykodynamisk teoribildning som låter sig falsifieras empiriskt, vilket också gjordes redan 1961 av socialpsykologen Bandura. Den psykodynamiska teorin förutsäger alltså att en persons behov av att ge utlopp för exempelvis aggression borde minska efter att ha fått se andra utföra aggressiva handlingar. Bandura lät en grupp barn sitta och leka vid ett bord samtidigt som en vuxen i andra änden av rummet ljudligt misshandlade en docka. Några minuter senare så tilläts barnen leka fritt i samma rum. En annan grupp barn hade suttit vid samma bord, men den vuxne i andra änden av rummet pysslade lugnt med de övriga leksakerna. De flesta barnen i den första gruppen, trots att de precis innan fått en redig dos aggressionskatarsis, gjorde spontant precis samma som den vuxne tidigare hade gjort, medan barnen i den andra gruppen höll sig lugna och lekte med de andra leksakerna.
Denna experimentalpsykologiska klassiker har senare också följts upp av korrelationella studier som visar att desto mer personer ser på våldsamma filmer, desto mer aggression uppvisar de också. Utlopp av bortträngda drifter förklarar dessutom inte variationen och den ständiga förnyelsen av vårt berättande. Men Freuds ursprungliga förklaring är kanske ändå bra, om än bara som exempel på hur ett svar borde se ut.

1: Skvallerdriften

Mat förhåller sig till hunger på samma sätt som böcker förhåller sig till - vadå?
Läslusta förstås, men läslusta är - viljan att läsa böcker. Upplevelsen hunger däremot har en djupare empirisk definition, en driftsmässig grund. Hunger är ett uttryck för ett biologiskt behov. Så vad är behovet bakom läslustan?
Det skulle kunna sägas, och har också sagts av bland annat Elinor Ochs och Lisa Capps, att formaliserade narrativ som skönlitteratur, dramer och filmer i själva verket är en sekundär form av vardagliga anekdoter. Lite lösryckt skvaller om en gemensam bekants förehavanden förra helgen är med denna syn en mer ursprunglig berättelse än exempelvis Illiaden. En skönlitterär texts narrativa signifikans är bara en sorts uppstyrd anekdot. Att skönlitteraturen är fiktion medans anekdoter och skvaller utger sig för att vara sanna tycks inte göra nån skillnad.
Givet detta har alltså frågan flyttats ett steg: Mat förhåller sig till hunger på samma sätt som anekdoter förhåller sig till - vadå?

/L

Kära bloggen

I början på september går man oroligt runt och väntar på den. Sneglar mot jackan i garderoben och mot de mörkgröna lövverken. Denna rastlösa väntan på det ofrånkomliga går dock över och snart är en slags sommarlunk tillbaka i vardagen. Men så väcks man då bryskt i oktober och inser att hösten faktiskt är här nu trots allt.
Må så vara att temperaturen fortfarande är något åt sommarhållet men trädens kronor har trots allt börjat ändra färg och det är väl ändå höstens signum i denna kultur. Abskissionen har satt i gång för fullt och vart man än går regnar löven över ens blöta skor, precis som alla oktobrar. Men borde inte detta påverkas av den varma temperaturen? Nätterna är trots allt fortfarande så varma som tio grader och om solen hade skinit även denna dag hade det säkert varit uppåt tjugo där den kommit åt. Nej trädens lövfällning har nog utveklats evolutionärt p.g.a. av de låga vintertemperaturerna men det är inte kylan som sätter igång själva mekanismen, det är ljuset. Titta bara på de stackars popplarna nere vid vattnet vid slussen som man ser så bra från tunnelbanan. Ännu i december, när den där Stenbeckgranen sticker upp från bortåt Skeppsbron, är de gröna som vore det augusti. En följd av all nattbelysning naturligtvis och precis som vi människor ofta upplever sömnproblem i stora upplysta städer får träden vinterdvaleproblem. Nu överlever popplarna ändå. Förmodligen som en följd av de gynnsamma klimatförhållanden som kombinationen rinnande vatten och asfaltsdjungel ger.
Men varför ljus? Hade det inte varit lättare att bara följa temperaturen? Ja säg det. Min tanke är i varje fall att om träden fällt löven så fort det varit, låt oss säga under fem grader, i en vecka så hade de riskerat att fälla dem allt för tidigt. Med all klimatvariation vi har haft sedan efter istiden (Tänk Fimbulvintern! Tänk Karl X Gustav och Stora Bält!) så skulle våra träd helt enkelt haft för många helt misslyckade år. Det smarta med ljuset är att det är beroende av dygnsvariationen som ju är densamma från år till år! Eller förändras ytterst långsamt i varje fall... Träden känner av när dagarna börjar bli kortare och vet när det bör vara dags.
En ganska läcker grej har de gjort uppe i Uppsala och visar att knoppbristningen fungerar på samma sätt. Nån klurig växtfysiolog/trädgårdsmästare har planterat ett antal björkar efter varandra. Den första björken slår ut sina löv redan i slutet av april och den sista i raden först en månad senare. Alla de övriga följer efter i tur och ordning givetvis. Den björken som slår ut löven först är uppdragen från frö från Skåne och den sista från Lappland.
Snyggare växtfysiologiskt experiment får man leta efter! Dygnsrytmen är för övrigt en mycket viktig reglerande faktor i växtvärlden. En del växter har t.ex. anpassat sin fotosyntes efter säsongsvariationerna som ju är större närmare polerna medan andra är mer anpassade för ekvatorns starkare ljus och jämlånga dagar året runt. Sådana växter (t.ex. majs och sojabönor) är därför ganska svårodlade i våra trakter och kommer så att förbli hur varmt växthuseffekten än gör klimatet.
Nej träden bryr sig alltså inte alls om den märkliga hösten men de mer kortlivade växterna är en helt annan historia. Speciellt de ettåriga frodas på ett sätt jag aldrig tidigare sett i oktober och detta tycker jag ger hela landskapet ett ovanligt intryck just nu. Se er omkring! Gräsmattorna är så frodiga och gröna att man kunde tro att vi var på Irland! Eller Skottland. Kommer alltid att tänka på Skottland när jag är ute och går just nu. Och då menar jag inte smutsiga industriella Glasgow (där jag aldrig varit) utan borgerligt mysiga Edinburgh och framförallt landskapet söder om. Dimmiga morgnar och den bjärta kontrasten mellan vintrig gråhet och smaragdgröna kullar med gyllengula blommande ärttörnebuskar. Det var en övergiven liten badort full av gamla vita trähus. Och så sjungande gärdsmygar i snåren och ödsligt ropande storspovar över hedarna. Jag såg inte mycket havsfågel. Några havssulor ute i dimman och en död sillgrissla på stranden. I det overkligt gröna gräset, jag bara måste nämna igen, syntes blekt gula jordvivor (primroses!), nästan som ett gardinmönster. Och lustigt nog vill min I-pod vill bara spela Belle and Sebastian just nu men jag tror faktiskt att Winter in the Hamptons skulle passa ännu bättre.

Förövrigt har jag sedan igår glasögon. Mycket skrämmande. Min gamla pastellkritevärld har ersatts av ett overkligt skarpt och detaljrikt inferno. Världen är för plottrig!
Andra förändringar är att jag nu är vegetarian och bor i Haninge. Kom på inflyttningsfest den 11:e november! Mer info om det nån annan gång.

/S