-

http://learntoenjoylosing.blogspot.com/

lite diskret smyg-reklam bara, vill såklart inte ta för mycket plats här bland (eller bli alltför förknippad med?) lars psycho-ramblings.
now move along.

/ P.A.

november

Nu är det hårda tider: tre dagar kvar tills det månatliga miraklet, och det är lika spännande varje gång: kommer det nåt eller inte? (Nej, jag pratar inte om nåns mens - jag önskar jag gjorde det men nu är det alltså CSN.) Jag är så fattig att jag inte har råd att köpa lunch ens en gång. Istället smyger jag ner till lekterapin här på Astrid Lindgrens Barnsjukhus och stjäl. Jag tittar leendes på förskolläraren som läser sagor för de skalliga barnen. Osett fyller jag fickorna med frukt. "Är det det där en banan du har i byxorna, eller är du bara pedofil?" säger hon inte, tursamt nog. Wow, stjäla mat från döende barn - en all time low får man hoppas.

Långa diagnosmöten med hurtiga neuropediatriker, långa nervösa stunder i väntan på patienter som aldrig dyker upp för sina inbokade testningar. Ruskiga disputations-föreläsningar med horder av pålästa doktorander. Man borde blivit läkare istället, och få lite status? Man borde bli doktorand, och känna sig smart? Mina värderingar är som en kompass i bermudatriangeln, de är helt värdelösa för att ge mig nåt slags egen riktning.

Hämtar upp cykeln (den är förresten också kind of snodd slår det mig nu) vid Musslan och cyklar hem. Halvvägs över Västerbron blåser en dimma in från över Långholmen. Det går inte att se om man är på väg till Söder eller till Kungsholmen, eller vartifrån man kom. Från jobbet eller på väg till? Inte som att det spelar någon roll hur det skulle vara, mina fingrar är för kalla och stela för att bromsa om jag skulle vilja vända. Men, äsch - jag gillar det här!