2008-03-30

Stadsbiblioteket

Knallade in för jag hade tid över att vänta en stund vid odenplan och tänkte titta i nåt vadsomhelst med krumelurer. I toppen av trappan och under alla de bågnande babylonska bokhyllevåningarna sitter en liten snorig unge och äter glass. Det är mars och en sån här liten snurrad rödgrön historia som hon metodiskt och njutningsfyllt slickar i sig med högljudda smaskningar, smackanden och, i pauserna, höga teatrala mm-anden. Fyra år och helt oberörd av Asplunds profana kunskapstempel, även om hon tittar noga på alla som släntrar in och ut genom de där magnetpinnarna framför henne, men sen känner hon igen sin pappa i en hiskelig gul cykelhjälm, och hon kränger på sig overallen över armarna, glassen slut nu, och vaggar efter cyklisten ut i snöfläckar och blå skymning.
Twister

2008-03-27

Anledningen till att negrer inte är så smarta

Det är ett tråkigt faktum att Afrika är en kontinent med väldigt låga IQn. Av de tjugo dummaste länderna i världen ligger tretton i Afrika. Vad kan detta bero på? Man kan ju tänka sig en massa fantasilösa mat/ utbildning/ kulturspecifika-test/ dålig-belysning-under-testningen -förklaringar, men den absolut coolaste står psykologen Satoshi Kanazawa på London School of Economics för.

Inte en g-faktor så långt ögat nårKanazawa är egentligen intresserad av begreppet g-faktor. Detta är en statistisk konstruktion som kommer ur faktumet att nästan alla mått på det vi kallar intelligens samvarierar något. Denna samvariation kallas för generell intelligens och anses vara den del av IQ-begreppet som är mest ärftlig och minst påverkbar av kultur. Det är ett mycket kontroversiellt begrepp och oerhört intressant. Den vanliga förklaringen till g-faktorn brukar vara nån sorts flummig idé om neural effektivtet, men Kanazawa argumenterar för att g-faktorn tvärtom är en mycket specifik kognitiv modul. Han menar att g-faktorsmodulen har utvecklats hos människan som en anpassning till en mycket varierande ursprungsmiljö. G-faktorn, eller innovationsmodulen, är alltså en modul bland alla andra små ansiktsigenkännings-, lögndetektions- och intentionsläsar-moduler. (Jag skrev om det här i höstas).

Satoshi har rätt vettiga argument för detta, exempelvis bristen på samband mellan en persons IQ och antalet barn man har, eller ens lokalsinne. Idén är alltså att dessa förmågor (att skaffa barn och att hålla ordning på var man befinner sig) bygger på andra distinkta moduler, skilda från g-faktorn.

Men som en avslutning på sin argumentation plockar han fram, sådär i en bisats, sin verkligt heta potatis: "If general intelligence evolved as a means to deal with evolutionary novel situations, then it follows that it should evolve more rapidly in the rest of the world than in the ancestral environment of the sub-Saharan Africa."

Under de hundratusen år som vi icke-afrikaner har varit innovativa och byggt kultur har alltså de här negrerna slappat runt och låtit livet rulla förbi på gammal automatiserad slentrian. Alla vet ju hur jävla intellektuellt utmanande det är att traska runt på en savann och bara överleva, man kan fanimej göra det i sömnen. Detta menar alltså Kanazawa ska förklara den kvarstående skillnaden i IQ-resultat mellan kaukasiska och svarta amerikaner, liksom ovan nämnda stora skillnad i IQ-normering i Afrika och resten av världen. Jag tycker han är jävligt ball.

Kanazawa, Satoshi (2005): General Intelligence as a Domain-Specific Adaptation. Psychological Review, vol 111, sid 512-523.

2008-03-21

De vansinnigas vansinniga tankar

I KBT-behandling av ångeststörningar ingår alltid en komponent av normalisering. Man vill förmedla att patienten "egentligen" är frisk, men att olyckliga omständigheter har fått förvisso fungerande psykiska system att fungera icke-adaptivt. För patienter med tvångssyndrom/OCD har jag fått lära mig att det är extra viktigt att komma ihåg att det inte är patientens tvångstankar som är "sjuka", utan patientens reaktion på sina egna tankar (tron att tankar kan inverka på verkligheten exempelvis). OCD-patienter skäms annars ofta för sina tvångstankar. Ångesten tankarna ger upphov till blir värre om de ses som ett uttryck för något essentiellt och galet som ligger bakom dem. Detta har presenterats på vår terapeutkursföreläsning om OCD. Detta är uppenbart en bra inställning till tvångstankar i en terapi. Problemet är bara att det antagligen inte är sant. I själva verket är det antagligen så att OCD-patienter har verkligt vrickade tankar.

Det finns förstås stöd för att tankeinnehållet skulle vara egalt för utvecklandet av OCD. Studien som detta baseras på tyvärr från 1978, lite väl länge sen kanske. Sen dess tycks empirin svikta. Ett exempel: Rassin och Muris gjorde en undersökning i två steg: först lät de ett gäng försökspersoner och ett gäng OCD-patienter skriva ner de återkommande och obehagliga tankar som de visste med sig att de ibland hade. Därefter har de låtit psykoterapeuter och psykologstudenter titta på dessa tvångstankar och gissa vilken grupp de kom ifrån. Här nedan är sex stycken tvångstankar, som en liten putslustig övning kan ni ju själva gissa vilken grupp de olika tankarna kommer ifrån (fritt övers.):

- "Att attackera eller strypa katter"
- "Äckliga sexuella handlingar med en annan man"
- "Begick jag det här brottet?" (när man läser en artikel om ett brott)
- "Hur många kalorier är det i den här maten?"
- "Att säga någonting snuskigt"
- "Mina barn kan vara skadade"


Rätt svar är förstås att de första tre är från OCD-gruppen, och de sista tre från deltagarna utan diagnos. Både psykoterapeuter och psykologstudenter kunde också korrekt placera dessa och ett stort antal andra tankar: terapeuter hade rätt för 65 % av alla tankar, och studenterna för 62 %. Rassin och Muris konkluderar att "there is at least a subtype of obsessions that are characterised by an abnormal content."

Men både orginalstudien (som har ett liknande upplägg) och Rassin & Muris har ju lite svajig metodik. Man kan väl knappast förvänta sig att friska personer kommer ihåg alla "potentiella" tvångstankar som de har haft. Det faktum att OCD-patienterna reagerar som de gör på tanken ökar ju sannolikheten rätt rejält att de kommer att kunna rapportera den. Man undrar ju också varför OCD-patienter har såna skumma tankar. Genom introspektion vet jag förresten att mina tankar smäller rätt rejält mycket högre än att jag "kanske skulle råka strypa en katt".

Rassin, E. & Muris, P.: (2006) Abnormal and normal obsessions: a reconsideration. i Behaviour Research and Therapy # 45, 1065-1070.

2008-03-17

Vad alla män bör kunna*

Vårt oberoende Bh-institut i Schweiz.Alla dessa föreläsningar man går på och allt man lär sig som man aldrig kommer att ha någon nytta av. De verkliga skillsen får man se till att lära sig själv: exempelvis hur man ledigt och lätt plockar av en flicka hennes bh. Detta är relevant kunnande! En bristfällig prestation i detta moment i avklädningsproceduren i förspelet kan ge upphov till nervositet, panikattacker och i värsta fall sexuell dysfunktion.

PA och jag lånade både Jennys bysthållare (samt hennes mångåriga erfarenhet av att ta av densamma) och skred till verket. Den skumma provdockan som kom med lägenheten har efter tre år nu funnit sin första funktion. Resultaten av bh-träningen är makalösa och presenteras nu exklusivt på Kungen & Silvia!

Pilotstudiens deltagare valdes ut efter tillgänglighet, vi var jag och PA. Baseline (vår förmåga innan interventionen) var skrämmande dålig: I snitt tog det oss 51 sekunder att knäppa upp de två hyskorna bakom dockans rygg. Träning ger dock snabbt färdighet! Efter noggranna instruktioner och förevisning av Jenny, samt detaljerad feedback efter varje försök, så lyckades båda försöksdeltagarna på mycket kort tid bli betydligt skickligare på bh-uppknäppning. Efter bara 5 träningsomgångar så är uppknäppningstiden nere på 7 sekunder (figur 1).

Figur 1.Effekten är dessutom stabil. En uppföljningsmätning ett dygn senare visar att förmågan åtminstone inte på denna tid har hunnit glömmas bort. Framtida studier får undersöka hur väl detta står sig över än längre tid, vid andra knäppningsanordningar, samt resultatens ekologiska validitet (d.v.s. i skarpt läge, s.a.s.).

Fortsatta studier med än högre satta mål är redan i pipeline. Nästa steg är förstås att kunna ta av en bh med bara en hand. Ännu icke publicerade resultat från Kransenpunkargruppen tyder på att detta går att göra på precis lika kort tid som med två händer!

* Redaktionen för K&S undanber sig alla förutsägbara PK-kommentarer om det heteronormativa antagandendet i inläggets rubrik.

2008-03-06

Föräldrautbildning

Jomenvisst, tog mig samman och skrev en verklig kick-ass wikipediaartikel om föräldrautbildningar (KOMET, Cope, De otroliga åren). Komplett med diagram och hela baletten. Det är bara att hoppas på att potentiella kursdeltagare också är wikiläsare, så att det får dem att gå utbildningarna också.

wikipedia: Föräldrautbildning

Och med anledning av den märkliga DN-artikeln i söndagens tidning så tog jag mitt ansvar och styrde upp GAD-artikeln också (Men mest stal jag texten från Ulrikas föreläsningsanteckningar).

2008-03-04

De vansinnigas solglasögon

Hunter som ung, bara en observationHur är det egentligen med de här galningarna som alla pratar om? Vem är det som är galen, och hur kan man ta reda på det? Psykologiforskare these days brukar stoppa in den misstänkte i en MR-kamera för att få svar, men en betydligt billigare "folk psychology"-metod är tillgänglig: att titta. Det är ju exempelvis allmänt känt, redan gamle Hippokrates osv, att galna människor har solglasögon.

För att luska redan på sanningshalten i denna truism (!?) så har den märklige Dr Eperjesi i England bett 98 av sina kompisar att fylla i Cattel's personlighetsformulär 16PF5 och dessutom att uppge huruvida de använder tinted lenses (typ ljusa solglasögon). Till Eperjesis stora förvåning, och onekligen även min egen, så hittar han inga samband mellan personlighetstyp och huruvida man har mörkade glasögon.

Eperjesi konstaterar att det faktiskt är fel med "the labelling of people who wear tinted lenses as psychoneurotic". Man kan inte göra annat än hålla med.

Eperjesi, F.: (2007) "Do tinted spectacle lens wearers have a different personality?", Opthalmic Physiology, 27:154-158.