Kåta humlor

Sensationspsykologin fortsätter! Denna gång på allmän begäran (läs: Karin Wrangsells).

Det finns en del fördomar om bisexuella. Vissa av dem är sanna, vissa av dem är halvsanna (och i konsekvensens namn: vissa av dem är väl osanna också). En sådan fördom är att bisexuella är översexuella. Detta är en halvsanning i den bemärkelsen att det bara är sant om bisexuella som är kvinnor.

I en stor enkätstudie med 1735 svarande undersöker sexologen Richard Lippa (2006) sambandet mellan det nebulösa måttet "sexdrift" och hur denna riktar sig mot antingen kvinnor eller män. Han får alltså följande fynd: desto kåtare en man är, desto mer inriktad på antingen män eller kvinnor är han. Dess kåtare en kvinna är, dess större är sannolikheten att hon tänder på både män och kvinnor! Detta illustreras en aning förvirrat i figur 1 och 2, där attraktion till kvinnor och män plottats mot varandra (en blick på diagrammen visar ju att det inte är några klockrena samband vi pratar om, men ändå).

I en uppföljande studie (2007) får Lippa emellertid inte riktigt samma resultat när han utvidgar de undersökta från de i psykologisammanhang så vanliga undergratuates. Han finner då samma mönster som tidigare hos männen, men då också detta mönster hos lesbiska. Det vill säga: ju kåtare en flata är - ju mer flata är hon. Men för heterosexuella och bisexuella är svarsmönstret nästan identiskt, det vill säga bara ett svagt samband mellan kåthet på män och på kvinnor.

Så det här med de översexuella humlorna är kanske snararast en kvartssanning.

Lippa, R. A.: "Is High Sex Drive Associated With Increased Sexual Attraction to Both Sexes?" Psychological Science, 2006, 17, 46-52.

Lippa, R. A.: "The relation between sex drive and sexual attraction to men and women". Archives of Sexual Behavior. 2007, 36, 209-222.

Thomas

Var börjar jag berättelsen om min polisongprydde hjälte från midsommarkransen? Kanske på den tiden när Thomas bara var en mytomspunnen ung bög, höljd i mystik. Han brukade komma över och titta på collegefilmer när jag just flyttat hit. Anekdoterna om honom var idel sex och pop och knark (i den ordningen). Eller börjar man hellre nu nyligen när vi satt inklämda i baksätet på en liten folka full med kuddar och bråkade om teater och statligt stöd. Den här diskussionen har vi ständigt och jämt. Flatorna i framsätet var bortglömda sen länge! Vi drällde ut ben för ben på mosebacke och fortsatte skrika om dramatens existensberättigande. När vi inte bråkar om dramaten bråkar vi om huruvida solen finns, egentligen. I dramatendiskussionen känner sig Thomas personligt förolämpad, säger han. Han blir putt, som en besviken lärare. Med sina sorgsna spräckliga fascinerade ögon blänger han ut över baren på mosebacke. Tänk dig en romankaraktär som blänger ut över sidorna i sin egen bok.

Det som gör honom så engagerad i dramatenfrågan är hans intresse för allting. I ett annat baksäte på vägen till fårö i somras klämdes Thomas och Karin in och klickade klaffade igång direkt! De skrålade skrek i munnen på varandra, han försökte förklara nåt om att all bra dansmusik handlar helt om basen. Han ville visa och klängde runt i bilen och försökte få på eller av basen i stereon. Vår lifterska stirrade skräckslagen på oss: (tänk Tobey McGuire i fear & loathing). Thomas lutar sig över hennes stol och mumlar nåt om formen på hennes skalle. Nånstans här börjar han prata om metonymier igen. Karin och Thomas dräller ur den här bilen också, Thomas spritter till och gör sin sprattelgubbedans över livets trottoarer.

Vissa terapeuter är gladare än andra

Det har ju varit snack på sistone om den där metastudien om evidens för långtids-psykoanalys. För att ge PDT'arna ännu mer vatten på sin kvarn kan man också fundera över följande studie:

Topolinski & Hertel (2007) har gjort en enkätundersökning på 184 tyska psykoterapeuter och frågat dem om terapiinriktning och hur nöjda de är med sitt jobb. De har dessutom bett dem fylla i personlighetsformulär. Författarna finner att det viktigaste för att vara nöjd med sitt jobb som terapeut är att ens personlighet är kongruent med ens terapiinriktning. Terapeuter som beskriver sig som mer "intuitive" (typ humaniorainriktade) blir nöjda om de jobbar med psykodynamisk terapi, medan terapeuter som är "sensing" (typ naturvetenskapliga) är nöjda som beteendeterapeuter. Men när man kontrollerar för denna personlighet-terapiform-match så kvarstår ytterligare än variabel som viktig: Terapeuter som jobbar med psykodynamisk terapi är mer nöjda med sitt jobb än KBT-terapeuter! (Ytterligare ett fynd är att terapeuter med eget företag är mer nöjda än dem som är anställda på psykiatriska kliniker, inte helt oväntat kanske.)

Även tidigare studier har funnit att psykoanalytiker är mer nöjda med sina jobb än terapeuter med andra inriktningar (Reimer, Jurkat & Raskin, 2005). Vare sig Topolinski & Hertel eller Reimer et al vågar sig på några spekulativa förklaringar till detta. Men jag nämnde det här för Josefin som skrattade och sa: Alla vill såklart ha ett jobb där man får pröjs för att bara humma.

Reimer, C.; Jurkat, H. B.; Raskin, K.; "Lebensqualität von ärztlichen und psychologischen Psychotherapeuten. Eine Vergleichsuntersuchung." Psychotherapeut. Vol 50(2), 2005, 107-114

Topolinski, S. & Hertel, G.; "Role of personality in psychotherapists' careers" Psychotherapy Research, 17(3), 2007, 365-375.

Helen

Få orkar dansa som Helen särskilt länge. Jag pressar mig ut ur den fullpackade lilla lokalen och in i augustimörkret med ursäkten att pissa. Där möter jag två tyskor. Den ena pekar tillbaks mot krogen och säger ”Hey, is she your friend? She’s crazy!” Jag är egentligen för full för engelska men nickar: ”Crazy. And yes, she’s my friend.” Allting faller isär omkring oss: Helen stjäl champagne ur nån glidares flaskor, hon dansar barfota över glaskrossgolvet, hon skriker alla låttexterna för högt. Ingen låtsas om det men alla på hela dansgolvet är medvetna om allt den tokiga tösen gör. Helt plötsligt fryser hon mitt i en rörelse: hela hennes livstragedi slår ner på henne i ett ögonblick av klarhet. Hon börjar storgråta mitt på dansgolvet och vi famlar oss över skärgårdsklipporna hem till båten.

Jag tog med henne till medelhavsmuseet för att visa henne hur grekisk hon ser ut. Det är nånting med hennes mörka lockar (hon ser ut som en jävla docka), men också näsan och det mörka under hennes ögon som hon ibland försöker sminka bort. Helen har ett sånt utseende att det inte går att veta om hon är vacker som en gryning eller bara weird som en biroll i en gothfilm. Men de grekiska statyerna är inte hälften så intressanta som kattmumierna i källaren, det hela slutar med att jag dricker kaffe medan hon tecknar mumierummet i sitt skissblock. Hon röker sönder sin kropp mellan yogasessionerna. Hon snäser av servitriserna. Hon pratar som en bäbis. Hon åkallar tusen skepp med sin skönhet.

ägglossning - inkomst

Kungen & Silvias serie om sensationsforskning fortsätter! Den här gången: sex!

Det är en populär uppfattning att människan är ett djur som har frikopplat sin sexualitet från reproduktionens kladdiga bojor. Det är vi och delfinerna som har sex för skojs skull osv. En synnerligen rolig studie från 2007 talar emot den här idén:

Miller, Tybur och Jordan lät lapdance-tjejer på ett antal fishy dansinrättningar notera sin menstruationscykel och samtidigt hur mycket de fick i dricks av sina kunder. Diagrammet nedan visar att perioden innan ägglossning (dag 9-15) dubblas dricksen! I studien ingår också kvinnor som knaprar p-piller, och för dem är effekten samma men betydligt svagare.

Miller et al vill dra följande slutsats: medelst någon okänd mekanism blir kvinnorna mer sexuellt attraktiva när de har ägglossning. Antingen "läcker" kvinnorna information om sin menstruationscykel, eller också sänds denna information. Det sistnämnda alternativet är roligast. Man kan tänka sig att evolutionen har selekterat fram kvinnor som liksom med "conspirational whispers" talar om för hög-kvalitets hannar att de har ägglossning, samtidigt som de döljer denna information för sin stadiga partner. Kvinnor som lyckas med detta kan bibehålla monogama förhållanden med en lojal hanne, men fortfarande försöka maximera den genetiska kvalitén på sin avkommas fäder. Ska man ta risken att vara otrogen ska man åtminstone bara vara det där man faktiskt kan bli på smällen, så att säga. Det finns sen tidigare stöd för att kvinnor upplever oproportionellt ökat sexuellt intresse för andra män än sin partner under just ägglossningen (en förvisso inte så snygg studie: Gangestad et al, 2002).

Den här sortens "revealed preferences" studier är satans stiliga. Man bara önskar att det var man själv som kommit på den först...

Gangestad S.W., Thornhill R., Garver C.E.; "Changes in women's sexual interests and their partners' mate-retention tactics across the menstrual cycle: evidence for shifting conflicts of interest." Proc Biol Sci. 2002, 269(1494), 975-82.

Miller, G., Tybur, J. M, Jordan, B. D.; "Ovalutory cycle effects on tip earnings by lap dancers: economic evidence for human estrus?" Evolution and Human Behavior 28, 2007, 375-381.

anorexia - intelligens

Den här hösten har Kattis börjat på Handelshögskolan. Trots att hon är härdad genom sin skolgång på olika fancy innerstadsskolor så blev hon nu chockad. Handels är tydligen smockfullt av högpresterande och perfektionistiska töser, blonda needless to say (låtom oss motstå frestelsen att vidare ventilera våra gemensamma fördomar om de här flickorna), och framförallt patologiskt smala. Kattis slängde ur sig följande hypotes: intelligenta människor är smalare än andra. Den självkontroll som ger en sådana toppbetyg som krävs för Handels kommer också göra att man blir bättre på att kontrollera sitt ätande, helt enkelt. Detta var ett för intressant påstående för att passera okontrollerat:

Det finns faktiskt visst stöd för att tex personer med anorexia har högre IQ än normen (Blanz et al, 1997), men å andra sidan finns det också studier som visar att ätstörningar som anorexia och bulimi är associerat till allmänt försämrade kognitiva förmågor (Lena et al, 2004). Slutligen: det är sedan länge känt att det finns ett samband mellan IQ i barndomen och övervikt, men detta samband försvinner om man kontrollerar statistiskt för utbildning (läs: klasstillhörighet) (Lawlor et al, 2006).

Alltså: 2-1 till att det inte finns nåt samband mellan patologisk undervikt och intelligens/självkontroll. Det är nog snarare uppväxten i Djursholm som är förklaringen. Nämen, det är var ju också ett jävla cp blogginlägg.

Blanz, B. J.; Detzner, U.; Lay, B.; Rose, F.; Schmidt, M. H.: "The intellectual functioning of adolescents with anorexia nervosa and bulimia nervosa." European Child & Adolescent Psychiatry. Vol 6(3), 1997, 129-135

Lawlor, D. A.; Clark, H.; Smith, G. D.; Leon, D. A.: "Childhood intelligence, educational attainment and adult body mass index." International Journal of Obesity. Vol 30(12), 2006, 1758-1765

Lena, S. M.; Fiocco, A. J.; Leyenaar, K.: "The role of cognitive deficits in the development of eating disorders." Neuropsychology Review. Vol 14(2), 2004, 99-113