2009-04-29

Psykiatrisk etymologi (ett urval)

Anorexia - grekiska: an- 'ej', orexis 'aptit'.
Autism - grek: autos 'själv'.
Bulimi - grek: bous 'oxe', limos 'hunger'.
Demens - latin: de- 'bort från' mens 'sinne'.
Depression - latin: deprimere 'nedtrycka, kväva'.
Histrionisk - latin: histrion 'komediant'.
Hypokondri - grek: hypo 'under' och khondros 'hjärtgrop'.
Paranoia - grek: para 'bredvid', nous 'intellekt'.
Pica - latin: pica 'skata'.
Schizofreni - grek: skhizein 'klyva', phrén 'sinne'.
Trichotillomani - grek: tricho 'hår', tillen 'dra', mania 'raseri, vansinne'.

2009-04-23

Insnöningar

Följande är några hang-ups som jag och min storebror hade när vi var små.

- flaskpost
- landhöjning
- skottår
- undervattensbaser
- periskop (från utbåtar eller från underjordiska gömmor)
- fingeravtryck
- att rulltrapperäcken går snabbare än trappan
- tåg (särskilt frågan om huruvida det finns poliståg)

Det brukade gå till så att Joel spekulerade/föreläste och jag nickade storögt. Det där med poliståg var en jävligt central grej som vi ofta diskuterade och gjorde utkast till ritningar över. Införandet av det ashäftiga X2000 nån gång där i början av 90-talet gav onekligen stöd till idén om poliståg (av rent estetiska skäl alltså).

Bilden är från filmen The Abyss från 1989, som vi lyckades se pga nåt misstag från mammas sida. Förutom att vara upphov till min undervattensbasfix så fick man se Lindsey Brigmans bröst. Det kan också vara den här filmen som är orsaken, paradoxalt nog, till min fobi för valsång.

Om det var nån som undrade alltså, jag tycker själv att det är en fascinerande fobi.

2009-04-15

De allvarsamma lekarna

Cirkelresonemanget:
- Det går inte att sluta tänka på den här tjejen, så blir man när man är förälskad!
- Hur vet du att du är förälskad?
- Jag sitter ju och tänker på henne hela dagarna!
(alt samma dialog om depression)

Hänger ni med? Att vara förälskad definieras som att man ägnar sig åt vissa beteenden. Folk tycks ha den här idén om att förälskelse "egentligen" är nåt slags kemisk obalans i hjärnan, en obalans som ingen har observerat dessvärre. Det här precis som med depression. Folk tänker att depression är serotoninbrist i huvudet, fastän vi alla definierar depression som ett antal beteenden. Man kan ju inte gärna använda en beskrivning av ett beteende som förklaring till beteendet, eller hur?

Det här inlägget är ett utkast av nåt som kommer bli mycket mer uppstyrt och stringent. Följande är fler fragment att lappa ihop:

Depression och förälskelse är lika på fler sätt: de är två syndrom (tänker man sig) som båda ligger och vobblar på gränsen mellan friskt och galet. Just nu räknar vi depression som sjukdom och förälskelse som friskt, men det där tycks variera över tid och mellan kulturer. I den frågan finns inget facit.

...att vara förälskad tycks vara en kombination av två andra tillstånd man tidigare skilt på: att vara kåt och att älska. Horan och madonnan helt enkelt. (det här måste jag ju fan läsa på om först!) Montaigne: "Det är inte många som har gift sig med sina älskarinnor utan att ångra sig. // Det är som man brukar säga: att skita i korgen och sedan sätta den på huvudet."

Sartre: "The only way to determine the value of this affection is, precisely, to perform an act which confirms and defines it. But, since I require this affection to justify my act, I find myself in a vicious circle. // In other words, the feeling is formed by the acts one performs; so, I can not refer to it in order to act upon it."

Poängen är inte att depression eller förälskelse inte är på "riktigt". Alla som träffat någon som varit, eller själv varit, förälskad eller deprimerad vet att det här är riktiga grejer. Den drabbade kan ju fortfarande vara en del görandet.

Kanske kan man göra en svagare version av den här tanken. Kanske kommer vi hitta en "orsak" till depression och en annan till förälskelse, alltså en neuronal. Kan man tänka sig en svagare formulering som bara går ut på att den drabbade med sin reaktion och sina beteenden förstärker effekten?

Hur kan man "drabbas" av en förälskelse eller en depression? Kan man drabbas av att helt plötsligt spela tennis?

Förslag på DSM-kriterier för förälskelseepisod
A. Minst två av nedanstående kriterier som förekommer under minst en vecka.
1. Tvångsmässigt återkommande tankar kring en viss person.
2. Upprepade närmanden mot personen, trots visst socialt stigma.
3. Självrapporterad eufori i närheten av personen.
B. Symtomen orsakar försämrad funktion i arbete, socialt eller annat hänseende.
C. Tillståndet förklaras inte bättre med någon annan psykiatrisk diagnos.
D. Symtomen beror inte på direkta effekter av droger, mediciner eller kroppslig sjukdom.

2009-04-14

Min ungdom, min ungdm!

Det är tillbaka på ruta ett för dig grabben: sova på sista tunnelbanan och all otillräckligheten och skulden gentemot dig själv för alla söta flickor som bara passerar förbi. För nog finns de alltid, de söta flickorna, och nog passerar de förbi. Kerouac: "A pain stabbed my heart, as it did every time I saw a girl I loved who was going the opposite direction in this too-big world."

och också alla pretentiösa studenter och stockholmskillars andra favorit, Söderberg: "Mitt bröst blir tungt av en ängslan, min andedräkt blir kort. Det är min ungdom, min ungdom, som rinner i droppar bort".

Nu är inte dagarna fullt så ruskiga, så låg som Hjalmar S. är det svårt att bli. Tvärtom kommer jag på mig själv med nåt slags mysig melankoli vissa stunder. Det är den här stan alltså, den är som... som den där ön i Myst om ni kommer ihåg. Stod utanför Emmas lägenhet och försökte förklara det här. Hennes rum ligger i huset mittemot ett dagis jag jobbade på här i kransen för en massa år sedan, jag brukade stå och tjyvröka så inte ungarna skulle se runt hennes hörn (men då visste jag inte att det var hennes hörn!). Eller bara att gå nedför en gata på Kungsholmen med generationer av tankfulla grabbar, min egen pappa nån gång och jag själv säkert hundra gånger till framöver. Söderberg också förstås, och Kerouac men nedför Russian Hill. Ah, det kommer bli fint!

(Idé till soundtrack: Television - Ain't That Nothin')

2009-04-13

Apatiska barn

Som vanligt är man försent ute. Ian Hacking, min nya favoritfilosof, hade år 2006 fyra föreläsningar i Uppsala om den ökade prevalensen för autism. Detta var också året som den svenska apatiska-flyktingbarn-epidemin ebbade ut.

Professor Hacking har myntat begreppet Transient mental illness, och exemplifierar det i sin bok Mad Travellers med diagnosen Dissociative Fugue. Mycket kortfattat kan man säga att Hacking hävdar att vissa psykiatriska sjukdomar uppstår bara under vissa kulturella och institutionella betingelser, att de har en ekologisk nisch. Detta, betonar Hacking, innebär inte att sjukdomarna inte är "riktiga". De sjuka lider, ingen bluffar, sjukdomen existerar uppenbarligen. Men med en annorlunda organiserad sjukvård, annan vetenskap, annan kultur, ja då finns sjukdomen inte. Hacking nämner i förbifarten också anorexia och multiple personality disorder som exempel på transient mental illnesses.

Men hur är det då med de apatiska barnen? Ser man till de officiella siffrorna är det onekligen en tillfälligt existerande sjukdom (fig 1). Jag minns mycket dimmigt snacket kring ungarna. De var barn i familjer som väntade på eller blev förnekade uppehållstillstånd, de tappade sugen och blev apatiska. Det skrevs artiklar i Läkartidningen om huruvida barnen var förgiftade av föräldrarna, om hur fruktansvärt migrationsverkets kötider är och hur traumatiserade föräldrarna var. En SOU skrevs och förlöjligades (vad jag förstår ganska omotiverat) av Gellert Tamas i SVT's Uppdrag Granskning. Skulle man kunna få in ungarna som ett exempel på Hackings tes? Lite väl kort livslängd kanske, och inte tillräckligt etablerad. Och faller såklart om ungarna faktiskt var förgiftade.

Men blev barnen förgiftade? Fejkade vissa och andra inte? Uppträder fenomenet verkligen ingen annanstans i världen? Visste Hacking att han just besökte ett land med en galopperande transient illness? Orelaterat: vad sa han egentligen på de där autismföreläsningarna? Så många frågor!

To be continued.

SOU 2006:114: Asylsökande barn med uppgivenhetssymtom.