Behaviorism

I stockholm var jag den tokiga behavioristen, och i oslo visar det sig att jag är den tokiga kognitivisten. Alltid ska man vara motvals va, men førdelen med att førkasta vetenskapliga teorier är att man garanterat kommer visa sig ha rätt førr eller senare. Såhär, man kan se på radikalbehaviorismen som churchill såg på demokratin: det är en usel psykologisk teori, men de andra är sämre.

Ok och en sak till. Ni vet folk som är religiøsa och som kommer från en religiøs familj. Det framstår som så løjligt när ens värderingar eller ens tro så uppenbart går att førklara med sådana miljøbetingelser, att personen uppenbarligen inte tänkt efter själv. Men hur är det då med akademiska uppfattningar? I de allra flesta fall har man fått dem efter sin handledare.

Oslo #2 (amsterdam)

Så jag får två dagar i holland med förevändningen att gå på ett statistikseminarium. Vilket jag ju faktiskt gör men förstår mycket litet. Går och pissar, och Denny BB själv står bredvid mig i pissoaren. Men det är också allt av de akademiska kontakterna. Och jag är heller inte så fokuserad, jag är mer sugen på att promenera och du vet amsterdamgrejer.

Jag fantiserar om att bo här i nåt av de otroliga husen och ha en cykel och promenera hem från en bio och heja på folk på stan. Amsterdam i september! Men jag längtar hem till Oslo samtidigt, fast det här betyder ju att om det gick så lätt att flytta hela livet till oslo - varför inte Amsterdam? Eller på fullaste allvar tel-aviv eller buenos aires? Maroccanen som har cafeet står och tittar ut på den dimmiga gatan, och jag tänker på den här gatan och alla gator, alla pendeltågen och gatlyktor, tidningsbud, kommunkontor och hela europa and all the people dreaming in the immensity of it. Haha, jag ska gå en museivända och se efter vad de har för grekiska skulpturer i den här hålan. Anne Frank-skulpturer?