vickningsdagar

och det här är ännu en sån här tidig morgon, när Per-Arvid knackar på min idevarma sovdörr, och ger mina numera ångestfyllda flygdrömmar en välbehövd paus, lutar sig in en halvmeter och skrikviskar "Bilda!". Men jag är inte alls trött, måste ha väckts i toppen av den där hemliga sömncykeln, utan STUDSAR ut från alla filtar, som en seriefigur, tänder den mysiga läsfåtöljslampan (det är verkligen tidigt och mörkt och ljuset blir sådär som ett tält) och kan på det här viset sitta naken och gnugga mig på magen samtidigt som Sven-Olav pratar i sitt vit-målarfärg-på-tegel-källarkontor långt borta på Kungsholmen. Det är förstås ett så fort du kan! (det är egentligen alltid ett så fort du kan) men den här gången bara över kullen till Västbergaskolan, en lågstadieklass, och det är alltså bara att slinka ut i snön. Inget morgonkaffe - men strax ett starkare i en magisk mytisk lärarrumsmugg! Västbergaskolan är en svensk grundskola i rött tegel: ljushall, korridorer, äggskalsvita trapphus med bläckfiskar och troglobiter i stegen under snöslasket. Naturligtvis är jag skitskraj, första dan på en skola och vi kan ju alla den stackars vikarien i filmerna, men barnen är idel idyll - nån flicka dampar pittoreskt och en unge skäms över att vara kvar på Tutti-Frutti A, deras läsbok. De andra är på B och Kasper "faktiskt C redan". De läser om ungar som räknar pengar "ess, mm, ååå, ss, ell, aaa, nnn, tar - småslantar!"

Men kollegiet på rasten är som en såpa, Västberga skolan är hela vägen upp till högstadiet och alltså finns också de här kufiska kavajlärarna (matte?), gubbar. Det förbjudna lärarrummet som är så likt det där lärarrummet på Trollbäckens skola för så länge sen, dit pappa tog mig på mina låtsassjukdagar och jag gömde mig bakom sofforna med den aldrig sinande varma automatchokladen när han hade lektion. Och här är alltså samma soffor och i dem lärare med benen på bord och på borden burkar med kakor som 6B säljer för sin resa till Gotland.

och på lunchen så visar det sig att Sven vickar i matbespisningen, en mattant! och vi står och pratar som de där häftiga unga passing-through-vikarierna alltid stod och pratade med varandra. Men skolmaten är godare nuförtiden och ljudet inte alls så där högt som de alltid klagade på då. och de ger mig lön för det här, varje dag är en hotellnatt i frisco betald!