2007-02-12

Exaptations

Minns du de där gamla brittiska barnböckerna av Richard Scarry där små grisar och katter och fan vet sprang runt i samhället och hade små allvarliga miner och viktiga yrken? Jag tror de var ett uttryck för den här sköna, men latent fascistiska, inställningen att alla individer är som små celler i en stor organism, att alla är funktionella. Att alla yrken är funktionella, att allting är funktionellt. Samma inställning kan man förstås ha till verkliga organismer: att allting med dem är funktionellt. Men hur är det med närsynthet, skvallerdrift och hakor? Allt är inte funktionellt. Vid första anblick kan vän av ordning och fananamma få för sig att det här är sorgligt eller i varje fall lite irriterande. Men det är det inte, det är underbart.

Att man kan onanera, att vi kan se stjärnor, att vi kan adoptera, homosexualitet, att vi tycker kattungar är söta, jag vet inte men kanske till och med musik. De hade nog inget överlevnadsvärde för våra förfäder, men de är satan så funktionella för individen idag. Men också på den där barnbokssamhällsnivån: t.ex. att alla människor i den här stan åker tunnelbana och att tunnelbanor händelsevis effektivast byggs så att man finner sig själv sittandes mittemot en massa okända människor och läser två timmar om dan. Att vi bygger städer för att typ arbeta effektivare men plötsligt har vackra promenadgator och undersidor på broar som ingen ska titta på men som ändå är vackra som små dystopigryningar. Att andras goda middagsmat luktar ut i trapphuset.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ni har båda rätt. Givetvis finns det följder av anpassningar som är negativa också. Problemet är kanske att vi fokuserar så mycket på det perfekta. Även Darwin (och vårat) tankesätt är format av religionen och tanken på en allvetande skapares hand vilket visar sig i att vi helst talar om den positiva halvan av spektrumet. Den som driver utvecklingen "framåt".
Det finns ingen "Darwins demon", d.v.s. en organism som är perfekt anpassad och därigenom skulle konkurrera ut alla andra livsformer. Varje ny anpassning är en trade off men i bästa fall så är det inget nerköp och i speciella fall, de som du och Gould kallar exaptationer, kan de t.o.m. vändas till något som är bra för organismen. Detta är ju så himla fint såklart men låt oss inte bli för spirituella över evolutionen nu! För det finns inget framåt i naturen, det är bara religionen som spökar för oss igen. Allt är ju faktiskt inte riktigt så fint ordnat. Men vad ska vi då kalla de (vanligare!) följderna av anpassningar som inte är exaptationer? Alltså människobäbisarnas stora, förlossningsovänliga huvuden eller bilarnas avgaser? De som inte heller fanns i Richard Scarry's värld (eller okej, huvudena var ju iofs. groteskt stora hos alla där men fanns det ett BB?).