fackligt

Detta är det töntigaste inlägget den här bloggen nånsin kommer att ha sett. Jag tänker nu citera en viss Björn Skoruppas insändare i Psykologtidningen (#6, 2007):
"Är det då bekymmersamt att en del psykologer lever i tron att alla terapimetoder är lika verksamma? Ja, faktiskt. I vår dagliga yrkesgärning möter vi människor med svåra lidanden, och det är av största vikt att de får en behandling, som utifrån väl genomförd forskning rekommenderas vid deras speciella besvär.
Man kan dra paralleller med en cancerpatient som hos läkaren får veta att strålning, cellgift och kirurgi vid jämförande studier uppvisar lika goda resultat. Läkarens slutsats är att behandlingsmetoden saknar betydelse. Hon rekommenderar därför healing".
Inte nog med att denna vad-som-helst-inställning är bekymmersam som sådan, den är dessutom mycket vanlig. Psykologsvängen är en sån där trång liten bransch där alla hela tiden försöker hålla med varandra och alla oenigheter slätas över, som om det var olika musiksmak som man diskuterade i de vetenskapliga artiklarna. Inte undra på att ingen tar oss på allvar.

/Lars