En liknande misstanke om människors verkliga motiv kan riktas mot varför man gör sexuella erövringar. Denne ständige Pinker skriver: "I suspect that if men were given the hypothetical choice between clandestine sex with many attractive women and a reputation for sex with many attractive women, but without the sex, they would go for the sex." (How the Mind Works, s475) (Observera det medvetna men här irrelevanta utskrivandet av de inblandades kön!).

Då kan vi ju tänka oss ett liknande tankeexperiment om akademiska framgångar. Välj mellan att ha ett rykte om dig att vara en genial nydanare inom nåt smalt akademiskt område men egentligen ha bluffat dig till positionen, eller också motsatsen: att faktiskt vara genial och nydanande, men någon annan har fått all cred. Inte fullt lika lätt val som det mellan Pinkers hypotetiska alternativ.
Detta ser ut som att det innebär att man inte alls bryr sig om de akademiska värdena. MEN! Marion sa: Den här ärelystnaden, den här beundran som man vill ha - vems beundran är det man eftersträvar? Det är ju inte vems som helst, det är ju den inomakademiska beundran man suktar efter. Hon sa: det är alltså ett uttryck för att man faktiskt omfattar de akademiska ämnena, annars skulle man ju inte bry sig om vad akademien tycker om en. Man kan alltså både vara en ärelysten och idealistisk akademiker.
Mannen som på fotot får nobelpriset i litteratur är Bertrand Russell, som i mina drömmar flera gånger återkommit som nåt sorts akademiskt överjag...
/L