Boken är både en introduktion till vetenskapsteori samt en fördjupning i vetenskapsteori applicerat på psykiatrisk forskning. Cooper går med en stringens typisk för anglosaxiska filosofer igenom sina fyra frågeställningar: 1) Vad är egentligen psykiatrisk diagnostik, 2) Vad är speciellt med psykiatriskt kunskapssamlande, 3) Hur kan flera vetenskapliga paradigm fungera parallellt inom psykiatrin, samt 4) Vad är det som är fel på psykiatrisk forskning idag? Cooper jonglerar varsamt dessa fyra heta potatisar och lyckas genomgående vara beundransvärt konstruktiv.Detta är också bokens största fördel. Cooper leder läsaren från bitvis svår filosofisk teori över till mycket konkreta råd till både kliniker och forskare. Som exempel kan man ta bokens kapitel om evidensdebatten. Cooper menar att det problem evidensdebatten nu hamnat i är att vi inte längre litar på den forskning som bedrivs. Psykoterapiforskare av olika skolor misstror varandras fynd och litar än mindre på forskningen om läkemedel. Men ”solutions to the problem of knowledge are solutions to the problem of social order,” det vill säga: hur ska vi säkerställa att vi kan lita på vad forskare påstår? Coopers lösning är bland annat ökad genomskinlighet i studierna, oberoende kontrollsystem samt billigare och därmed replikerbara studier.
Coopers bok är perfekt som kurslitteratur, men ämnet och författarens klarhet lämpar den lika väl för kuriosaläsning. En bok som denna kan fungera som en propplösare till flera av de strandade diskussionerna inom psykiatrin idag.
Cooper, R: "Psychiatry and Philosophy of Science". McGill-Queen’s University Press, 2007.
Recensionen är tidigare publicerad i Psykologtidningen #1, 2009. Fan vet vad jag hade där att göra, men psykologkåren som läsare tackar man ju inte nej till.
14 kommentarer:
Är det inte dags att avliva myten om att psykologi är en ung vetenskap? På vilken grund hävdar man egentligen att Willhem Wundts laboratorium var starten för den moderna psykologin? Psykologin kan inte jämföras med hur andra vetenskaper var i "begynnelsen" så som fysik.
Detta eftersom 1) psykologin inte befinner sig i något pre-vetenskapligt stadie 2) psykologin har begreppslig förvirring OCH empirisk metodik 3) Att vi har en empiriskt metod får oss att tro att de konceptuella problem vi har ska försvinna med tiden.
Psykologin kan snarare liknas med mängdlära under Freges tid eller kemin innan periodiska systemet och allmänna gaslagen. Men den jämförelsen haltar dock avsevärt.
Om du ska droppa Wittgenstein-citat, så gör det åtminstone med antingen 1) referens till FU, 2) förklara vad fan du menar eller 3) signera med ditt eget namn, Anonym-jävel.
En av de tre räcker.
jag tänker köpa boken men inte på grund av dig utan för att gubben på framsidan ser ut som Grace Jones.
nu har jag lagt mitt spåniga strå till stacken.
hej!
Vem är Grace Jones? Varför är anonym? När haltar avsevärt?
lars: grace jones var/är en flata med fyrkantigt hår som andy warhol brukade ta nakenfotografier av.
extremt häftig brud med andra ord.
Ha ha! Det är sant. Grace Jones, ja jävlar.
Era obildade sena 80-talister! Grace Jones är och var en sångerska, fotomodell och skådespelerska. Hon var mest aktiv under 80-talet, t ex kunde man se henne som bondbrud, eller kramande sin dåvarande pojkvän Dolph Lundgren. Och nej hon är inte flata. Kulturskymning!
Nog för att Wittgenstein uttryckt sig på samma sätt men knappast hans idé. Inspirationen är snarare Boltzmanns uttalande om kemin och termodynamikens dåvarande status. Så du får väl be Wittgenstein referera till Boltzmann om du nu tycker att referenser gör något för ett argument...
Problemen med allmänna gaslagen i kemin och fysiken kom inte att lösas som många på den tiden trodde: genom att fixa mer data med bättre instrument. Det hela löstes av Boltzmann genom atomism och en statistisk teori kring dessa atomer.
Ledsamt nog lät den dåvarande experimentella psykologin (Watson, S.S Stevens, B.F Skinner etc.) att inspireras av Mach istället för Boltzmann (med kanske ett svagt undantag i vissa delar av Stevens psykofysik). Och fokus har tyvärr inte ändrats än idag. Så det beror inte på att psykologivetenkapen är "ung" eller har en outvecklad metodik. För hundra år sedan var kemin minst lika "ny" och pre-vetenskaplig som psykologin. Så vad är det som är som gör psykologin till en "ung" vetenskap?
äh, flata/bisexuell, what's the differene these days!
jag brukar faktiskt spela grace jones ibland på klubbar. "walking in the rain" är en favorit.
Du spelade "walking in the rain" säger du. Den klubben skulle jag vilja ha gått på. Allt är förlåtet.
jag älskar att min "typiskt-mig-ytliga"-kommentar trängde ut en pretentiös argumentation i periferin!
PS: jag tycker "slave to the rhythm" är skitbra. och när vi ändå pratar om sköna låtar så borde ALLA kolla in MC Hammers ballad "Have you seen her". Videon är störtskön.
Ja Linnéa, det tycker jag också var väldigt skönt! Jag känner att jag lärt mig en bit pophistoria och sluppit en hel del namedropping.
Smakfull artikel men jag har en fråga. Vad menar du med anglosaxiska filosofer? Brittiska filosofer med andra ord eller inkluderar du också amerikanska filosofer med blodsren brittisk bakgrund? Eller är alla engelsktalande filosofer inkluderade oavsett om de har anglo-saxiskt blod? Eller är alla européer eller västländer inkluderade oavsett om de inte har anglo-saxist blod? Jag vet att på filosofi institutionen på SU har man inte koll på historia utan föreläste att grekerna var anglo-saxer.
Ah, jag menade förstås det i bemärkelsen synonymt med analytiska filosofer!
såhär!
Det är storartat av filosoferna att säga att grekerna var anglosaxer! Var det Ragnar olsson?
Skicka en kommentar