En rolig idé på ett bättre system är ett som bygger på dimensioner istället för kategorier, vilket förhoppningsvis kommer fånga upp patienters individuella problem bättre. En extrem variant av skräddarsydd diagnos med tydlig behandlingskoppling är en beteendeterapeutisk beteendeanalys (överskotts/undeskottsbeteenden, vidmakthållandefaktorer osv). En beteendeanalys är nästan som ett recept på hur behandlingen bör se ut!
Eftersom poängen med diagnos är att man ska kunna generalisera mellan patienter krävs emellertid att någonting teoretiskt relevant abstraheras ur en beteendeanalys, till en konstruerad dimension. Patienter med problem på en dimension kan förhoppningsvis behandlas med liknande metoder. Sådana dimensioner skulle skära igenom existerande diagnoskategorier, och behöver inte heller definiera någon gräns gentemot normalitet. Ett exempel på en diagnosdimension som föreslagits är grad av "experiental avoidance" (hur mycket man undviker obehagliga tankar och stimuli). Man kan också tänka sig dimensioner som positiva och negativa psykotiska symtom eller grad av regelstyrning.
Inom ett smalt område som arbete med utvecklingsförsenade barn skulle en dimension som "basic learning ability" kanske vara mer användbar än diagnoser som autism, mental retardation eller språkstörning. Dessa diagnoser fungerar dåligt som prediktor på hur barnet svarar på behandling, eller hur behandling bör se ut. Vet man däremot hur väl barnet generaliserar nya förmågor och lär sig tex "generalized symmetrical relations" (wow-ord!), så säger detta mer än en kategorisk diagnos.
Vidare läsning: Hayes et al, (1996) "Experiental Avoidance and Behavioral Disorders: A Functional Dimensional Approach to Diagnosis and Treatment" JCCP vol 64, 1152-1168
samt: Rehfeldt & Barnes-Holmes (2009) "Derived Relational Responding".
7 kommentarer:
Det här är något jag tycker är riktigt häftigt faktiskt. Om psykologerna skulle kunna byta ut hela diagnostiska systemet mot en som bygger på funktionella istället för topologiska kategorier.
Problemet är att detta bör göras extremt kvantitativt annars är risken att det bara kommer att likna ett personlighetstest med fullt med latenta variabler hit och dit utan någon större teoretisk grund.
Frågan är väl snarare vilka enheter som blir de grundläggande.
Vore t.ex. grymt med ett diagnostiskt system som helt och hållet identifierar specifika kluster av Skinners "Discriminated operant" (se definitionen nedan). Frågan är om denna funktionella enhet skulle täcka in det man är intresserad av.
DEFINITIONER:
Si — a set of experimentally specified
stimuli.
Bj — a set of experimentally specified responses.
Rij — an outcome contingent on Bj given Si.
Discriminated operant — a fundamental behavioral
unit defined as Si:(Bj -> Rij).
Det finns en bok för funktionell diagnostik. Har inte titeln i huvudet just nu. Handlade om ungdomar primärt.
Daniel: Jag tänker att det stora problemet är att ett sånt system måste förenklas rätt hårt, såpass så att man faktiskt kan göra generaliserbar forskning och använda systemet kliniskt, så den minsta enheten lär väl bli rätt mycket större, s.a.s.?
Tore: Säg vad den heter! Jag köpte ju RFT-boken om autism och läste, på ditt lästips!
Nej, ursch och fy. Finns en hel drös med de där böckerna om funktionell diagnostik i skolmiljö.
Kliniska beteende analytiker är det värsta som finns. Ta upp vilket nummer som helst av JABA det mesta är skit jämfört med JEAB. Oftast har de ingen data och om de har data så är det skit metodik bakom det hela.
Jag köper vilket diagnostiskt system som helst bara det har reliabilitet. Så mer data mindre SORKar hit och dit.
Gods! Har du läst RFT-boken?
Här är iaf boken jag köpt men ej läst:
Functional Behavioral Assessment, Diagnosis, and Treatment: A Complete System for Education and Mental Health Settings
APA reff gallore - not...
Tore: Javisst, det där med autismungar är min grej. Tänkte att det var en bra väg in i RFT genom nåt rätt konkret som språkträning. Inte helt uppenbart hur de extraherar mindfulness ur arbiträrt applicerbara relationsresponser, men visst.
Och tack för tipset, ska kolla upp!
Daniel: Men visst men visst lugna nre dig, fast knappast är reliabilitet det enda att eftersträva? Det vore nämligen trivialt.
RFT o mindfulness.
Det kanske är mina relationella nätverk (oj, där blev jag mentalistisk) det handlar om. Vägen till att se det på så vis är att arbeta mycket med ACT och kognitiv defusion. Därefter tycker jag att RFT är som en ända lång övning i kognitiv defusion. Istället för att ta tankarna/etc på "allvar" så är de konstruktioner som finns där enligt en viss logik (principerna för arbiträrt applicerbara relationella respondenter). Kognitiv defusion kan iofs ibland snarare bli en slags intellektualisering/försvar/erfarenhetsmässigt undvikande istället för en väg till nuet. Jag har inte direkt knäckt koden för vad som gäller där.
Kul diskussion!
Skicka en kommentar