Krankenschwester

PA och jag får 3 papp om dan för att pissa i en våg och käka verkningslös medicin. Det är meningen att den ska avaktivera våra urinblåsor, men jag pissar mina 40 ml/s före och efter dosering likadant. En liten maskin kopplad till vågen ritar kurvor på våra toalettprestationer.

Mellan pissrundorna kollar vi på film, låtsas plugga och äter ostmackor och lasagne. Våra sjuksystrar håller pli på oss och kommer springande flera gånger om dan när mina EKG-elektroder glappar och de tror jag har en infarkt. På natten lyser de mig i ansiktet med ficklampor och kör in tejp under täcket. Men när man vaknar ler de som små änglar och kvittrar "Nu ska vi upp och kissa!" Det är vår dagisfantasi come true.

Men de har lika tråkigt som vi och småpratar konstant. Syster Mia berättar samma spökhistoria för alla försökspersoner, om när hon var 17 och första dan på jobbet som sjukvårdsbiträde blev inlåst i en skrubb med en stendöd men suckande gubbe. Syster Anette berättar att hon förlöst 681 barn, har alla i en bok hemma. Men sen tröttnade hon och flyttade till Falun. Hon ger mig adressen till bostadskön i Falun, hon tycker jag ska flytta dit också.

Men varför är inte syster Anette 17 nu?! Det här med sjuksystrar är definitivt överreklamerat, de är ju snacksaliga och medelålders allihop! Jag blundar när de tar blodproven och låtsas att jag är Yossarian.