Rikard är en cool kille. Det är helg och han vet att karin och jag inte jobbar. Men han cyklar lovar runt vårt lilla hus på bakgården, står och pratar lågt för sig själv utanför syrénhäcken, "tunneln" kallar han den lilla gången igenom. Han har klivit av cykeln och med två långa delikata fingrar fällt ner stödet och sen tagit några skuldmedvetna steg mot oss. Han vet att vi har en leksakstraktor som han bara får titta på när vi övar skrivning inne på gårdens egna lilla kbt-rum. Nu är han förstås sugen på den och jag kan höra honom för sig själv: - ”traktor, röd traktor, släpkärra¸ annan dag traktor fredag traktor, tisdag traktor onsdag traktor först middag sen traktor jaha, jaha, traktor, okej? Annan dag traktor.” - Vissa kan ju inte läsa tyst, och Rikard kan ännu inte tänka tyst. Han har sina fingrar ihop framför sig som en allvarlig bibliotekarie, och gungar fram och tillbaka. Några minuter senare cyklar han faktiskt förbi utanför dörren. ”Hej Rikard!” ropar jag, men han låtsas inte höra mig och tittar åt ett annat håll. Med blicken ut över rågåkern cyklar han runt husknuten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar