Aron

Vi har bestämt träff i björns trädgård. Vi går till August och vi blir fulla! Aron planerar en väldig resa genom Tyskland och Frankrike och danmark och Holland i sommar, men vi har ingen bil och ingen som har körkort. Han har två tyska ordböcker och slår upp ord hela tiden för han har plötsligt bestämt sig för att lära sig prata tyska. För en månad sen var det esperanto. Förr när Aron bodde i Kärrtorp med en städfascistbuddhist så satt han flera dar i rad och tränade på att rita cirklar på frihand, den här sortens autodidaktprojekt har han ständigt. Under bordet ligger två instrumentlådor. Det går aldrig att veta vilka instrument han har med sig, det är alltid något nytt av den här sortens autodidaktprojekt. Aron pendlar snabbt mellan hängivenhet och apati. Ögonen blixtrar och svett tränger ut på pannan, han blir alldeles röd! (Det här är när vi pratar om waldorf-pedagogik.) Men i nästa stund sitter han och lyssnar inte längre men låtsas, på nåt jag berättar: han tittar ner i ölen, hans tunga sticker ut en millimeter mellan hans läppar (Det här händer när han glömmer att dra in den). Hans blonda kalufs drar åt alla håll och gör honom till nåt slags monstruöst förväxt skolpojke. En skolpojke med egen skolplan.