Det är egentligen ett rätt rimligt påstående. Vi vet att det finns ett starkt samband mellan hur stor hjärna en djurart har och hur intelligent vi bedömer den att vara. Så borde inte detta samband fungera även inom människorasen? Idén är ju också sisådär tvåhundra år och är bakgrunden till allt det här vägandet av olika geniers hjärnor (Einsteins vägde exempelvis så lite som 1230 gram, enligt Lauren Slater).
I en metastudie på 37 publicerade artiklar finner McDaniel (2005) att ”it is clear that brain volume is positively correlated with intelligence”. Korrelationen mellan hjärnans storlek och IQ är så mycket som 0,33!
Studierna är gjorda med MR-teknik och undersöker alltså hjärnor inuti levande skallar. Men även om man mäter skallmått (som på det gamla goda 30-talet), så menar McDaniel att korrelationen ändå blir så hög som 0,19. IQ har i dessa studier oftast uppmäts med testet Ravens matriser. De grupper man har undersökt har oftast varit kontrollgrupp för någon annan studie. Detta djupt problematiskt.
Det finns anledning att misstänka de publicerade artiklarna för s.k. publication bias. Detta skulle i detta fall innebära att forskare som studerar nånting helt annat än kopplingen mellan hjärnstorlek och IQ i denna studie använder en kontrollgrupp. I förbifarten eller som en del i denna studie låter man kontrollgruppen testas med Ravens matriser, snabbt och gratis. Nån gång ibland råkar nån göra en korrelation på kontrollgruppen och finner någon gång ibland sambandet storlek-IQ. Forskare är inte dummare än att de då publicerar detta fynd och bättrar på sin CV.
Är ni med? Bara i de fall då man hittar detta samband blir det publicerat. I alla de tusentals studier då sambandet inte finns så nöjer sig forskarna med sin orginalstudie och publicerar inget på kontrollgruppen. En metastudie som McDaniels rafsar senare ihop alla dessa slumpfynd. Nämnas bör ju förresten att en del av studierna i metastudien inte finner nåt samband, forskare publicerar ju även icke-fynd ibland.
Publication bias är en möjlig förklaring. En annan förklaring är förstås att metastudien faktiskt säger nåt om verkligheten. Bara för att det är obekvämt behöver det ju inte vara lögn, så att säga.
McDaniel, M. A. (2005) ”Big-brained people are smarter”. Intelligence, 33, 337-346.
5 kommentarer:
Alltså det där med att ju större hjärna ett djur har desto intelligentare är det är ju verkligen en sanning med modifikation. Du menar väl snarare att intelligensen ökar med proportionen mellan hjärna och kroppsstorlek. Stora bardvalar har t.ex. (i motsats till släktingarna delfiner) konstaterats vara dumma som spån (önskar att jag hade en bra referens här. Hur i helsike konstruerar man ett intelligenstest för blåvalar??) trots att de har djurvärldens i särklass största hjärnor.
Jag gissar att det enklaste sättet är att konstruera ett intelligenstest för blåvalar är att helt enkelt spika att hjärnstorlek=intelligens. Med hjälp av detta intelligenstest är det lätt att besvisa sambandet hjärnstorlek-intelligens.
Jamen du har ju så rätt. Ett annat bra bevis är att alla supersmarta (och onda) utomjordingar i gamla sci-fi-filmer har gigantiska huvuden och därmed, får man förmoda, hjärnor.
alla vet att onda utomjordingar per definition är vattenskallar.
hördu PA. en av mina bästa vänner är en vattenskalle. Tror du att han är en ond utomjording?
Skicka en kommentar