Den metod som utformats specifikt som återfallsprevention för deprimerade är Mindfulness Based Cognitive Therapy, MBCT. I de åtta gruppsessionerna ingår vanlig kognitiv terapi med psykoedukation om vanliga tankefel och beteendeaktivering, men det fina i kråksången är meditationsövningarna som grupperna lär sig. Det handlar om att vara närvarande i nuet, att observera sin andning och släppa tankar utan att gå in i dem. Det låter underbart, och är förstås det också! Men hjälper det patienter?
När det kommer till kritan har det publicerats allenast två randomiserade studier som jämfört MBCT till en kontrollbehandling. Det är Teasdale et al (2000) samt Ma & Teasdale (2004). Vi ska fatta oss kort om dessa. I båda studierna jämförs MBCT och piller med endast piller (treatment as usual = TAU). Deltagarna är personer med återkommande depressioner men som är friska under behandlingen. Dessa följs upp ett år efter behandlingsslut. I båda dessa studier finner man då en signifikant effekt hos de patienter som tidigare haft tre eller fler depressionsepisoder. I denna grupp är det färre återfall inom ett år för de som får MBCT+TAU än de som bara får TAU. Se data från Ma & Teasdale-studien i fig. 1.Detta ser ju rätt stiligt ut. Två studier är i och för sig inte mycket att hojta om, men ändå, fint diagram. Dessvärre finns det ju lite problem med upplägget i dem också. Patienterna i MBCT-gruppen får massor av uppmärksamhet (placebo) och dessutom vanlig KBT-behandling. Vad är nytt? Vi vet att KBT hindrar återfall i depression. Rimligtvis borde MBCT jämföras med vanlig KBT, med och utan farmakabehandling samtidigt. Den här mindfulnesshypen framstår i alla fall som rätt oansvarig, särskilt som vi samtidigt hypar evidens för terapi som vi bedriver!
Ok, trist inlägg. Otur alla ni som trodde det här var en skojblogg!
Ma SH, Teasdale JD.: Mindfulness-based cognitive therapy for depression. J Consult Clin Psychol. 2004 Feb;72(1):31-4
Teasdale JD, Segal ZV, Williams JM, Ridgeway VA, Soulsby JM, Lau MA.:Prevention of relapse/recurrence in major depression by mindfulness-based cognitive therapy. J Consult Clin Psychol. 2000 Aug;68(4):615-23
/L
4 kommentarer:
haha. när en kursare till mig under lektionstid tvingade hela klassen att sitta och andas i ett mörkt klassrum med tända ljus i en kvart och pratade om mindfulness - ungefär då bestämde jag mig för att sluta på sopis. sånt jävla trams!
Well, tända ljud är ju inte precis mindfulness. Bra att du slutade!
Tack för detta inlägg! Mindfulness har ju blivit väldigt populärt, och då blir jag genast aningen skeptisk. Om mindfulness var enbart evidensbaserat och gav så överväldigande positiva resultat så undrar jag varför man missionerar om det istället för att hänvisa till referensmaterial som belägger dess effekt. Dessutom frågar jag mig att om det nu skulle fungera, har det då endast en allmän hälsoeffekt, så som att fysisk träning, god sömn, adekvat näringstillförsel, etc. är bra för oss alla, och är således inte en behandling mot något utan snarare en strategi för ett allmänt gott levene. Eller kan man bota något med mindfulness, på samma sätt som man kan bota vissa fobier med KBT? Ja jag håller verkligen med ditt inlägg.
Hej Elisa! (eller som hon också kallas, the commentator)
Javisst, precis som du säger är det skumt när folk predikar utan att hänvisa till just effekten. Grejen med mindfulness är väl att det är mycket roligare för terapeuter än att tjata om exponeringar och hemuppgifter. Och så gillar ju klienter det också, och det är ju faktiskt viktigt.
Idén med varför mindfulness skulle fungera kommer väl från Relational Frame Theory, och att det man är ute efter är att bryta operanta betingningar mellan olika tankar (sk thought defusion), dvs att man bara ska bli bättre på att observera sina tankar utan spinna vidare på dem. Deprimerade patienter tenderar ju att älta en hel del, och mindfulnessen ska minska just detta. Sen måste det väl vara en ospecifik effekt att man softar en stund per dag också förstås.
En knäpp grej med mindfulness i praktiken är ju att man bara gör såna där krystade klassrumsövningar, det lär ju inte generaliseras till morgonbussen och icakassan och varnånstans man faktiskt behöver den där närvaron...
Skicka en kommentar