Cullbergcitat

Psykoanalytikern Johan Cullberg är en omtalad man, och en mångtalig tillika. I höstas kom hans memoarer ut i form av boken Mitt psykiatriska liv. Förutom att den innehåller en roligt klyschig psykodynamisk beskrivning av Johans barndom (komplett med moderliga bröst, förförelsefantasier och ödesmättad Bergmansk symbolik), så brer författaren ut sig över sin syn på psykiatri i allmänhet. Jag har alltid föreställt mig Cullberg som en rätt extremt flummig lirare, utan vidare verklighetsanknytningar. Han har exempelvis utmålats som en villkorslös motståndare mot all neuroleptika, men detta förnekar han i boken. Han diskuterar också på ett fint sätt den psykodynamiska analysen/terapins nuvarande roll i psykiatrin: "Målet för psykoanalys är insikt, och där är psykisk hälsa något man hoppas få på köpet".

Cullberg är överhuvudtaget kritisk mot psykoanalys som behandlingsform inom psykiatrin: "Om man vet att varje analysand per år kostar nästan lika mycket som en psykologtjänst på ett sjukhus, är det förståeligt om politikerna frågar sig om ersättning av kostnader för psykoanalys är en rimlig prioritering. Den psykoanalytiska metoden skulle fara väl av att tydligt definieras som en pedagogisk verksamhet, snarare än behandlande". Han tycker också att det är fel att bara terapeuter som är läkarutbildade får vara anslutna till försäkringskassan, detsamma borde gälla psykologer. Själv tycker jag iofs att ingen terapeut borde vara ansluten (särskilt om de bara håller på med självinsikt och inte behandling), men Cullberg är i vilket fall ute efter nån sorts konsistens.

Det är fint att märka hos sig själv hur man begår sådana här misstag, att man lätt överskattar meningsskiljaktigheter. Får man någon annans åsikt refererad för sig ska man förmoda att det är en vinkling av densamma, precis som det här referatet är det.

/L