Hur svarar man på en sådan fråga? I lyckoforskningen antar man att svaret är ett medelvärde av den svarandes genomsnittliga upplevda lycka i livet, ungefär som ett medelvärde i blodtryck eller hur många enheter alkohol man vanligen dricker per vecka. Svaren korrelerar man sedan med om personen är rik, har kompisar eller har sex ofta. Detta är uppenbarligen ett cirkelresonemang.Svaret på frågan om hur nöjd man är med sitt liv är ju redan en fråga om huruvida man är rik, har kompisar eller hur ofta man har sex. Hur vet man om man är nöjd med sitt liv? Jo, man bedömer om man har det som definierar en lycklig människa. Man är inte ens lycklig i den här bemärkelsen förrän man frågar sig om man är det, innan man skapar sig ett narrativ med fokus på lycka.
Om det nu är sant att det är en sån här bedömning man gör så borde ju den bedömningen vara påverkbar. I ett genialt enkelt experiment undersökte Strack et al (1988) sambandet mellan hur ofta studenter dejtar och hur nöjda de är med sina liv. Ställdes frågan om dejting först var korrelationen 0,55 (visst samband). Av detta skulle man kunna dra slutsatsen att dejting förklarar 25% av variationen i studenters lycka! Men, frågar man frågorna i motsatt ordning, alltså frågan om dejtingen efter frågan om allmän lycka så blev korrelationen 0,16! Alltså, påminde man den svarande om tillståndet i dennes kärleksliv så påverkade det bedömningen av hur nöjd hon var med sitt liv!
Det är alltså i denna bemärkelse som slutsatserna om lyckan blir ett cirkelresonemang. En bättre väg att gå för lyckoforskningen är att undersöka faktiskt upplevd lycka ett givet ögonblick, och undgå den här bedömningen för den svarande. Man kan exempelvis ge en försöksperson en beeper och ett schema, och instruera henne att vid slumpmässiga tillfällen notera känslotillstånd i stunden. Nobelpristagaren och psykologen Daniel Kahneman (2006) refererar såna undersökningar och menar att med detta lyckomått blir korrelationerna till de klassiska lyckofaktorerna (inkomst, civilstånd, hälsa, anställning) mycket lägre. Kahneman menar också att människor generellt överskattar hur mycket lyckligare de skulle bli om de var rikare eller friskare, just på grund av det här cirkelresonemanget.Detta är inte något som omöjliggör lyckoforskning, utan ifrågasätter bara det vanligaste metodvalet. Den klassiska lyckoforskningen har fokuserat på fel faktorer som de viktigaste för att göra människor lyckligare. Vilka som skulle vara bättre blir bara gissningar, men förslagsvis är det bästa att ägna sig åt aktiviteter som ger lycka i stunden: sova, äta och bajsa.
Kahneman, D., Krueger, A. B., Schkade, D., Schwarz, N. & Stone, A. A.: (2006) "Would You Be Happier If You Were Richer?", Science, vol 312, 2006.
Strack, F., Martin, L. & Schwarz N.: (1998) "Priming and Communication", European Journal of Social Psychology, vol 18, 1988.
4 kommentarer:
Jaha, så det är alltså därför du är med i den här studien? Du får äta, sova och (nåja) kissa med en fet lön?
Fint, mycket fint.
I socialpsykologiboken jag just nu läser gör man however ett case av att det är viktigt att känna sig effektiv och liksom producerande för att vara lycklig. Något som jag inte tycker riktigt fångas in av det här.
Produktiv kan ju vara att föda fram en ofantlig massa barn, skriva o spela in en massa musik ingen lyssnar på eller för all del, blogga hela dagarna om saker som knappt rör någon annan. Man känner sig produktiv o meningsfull. Men alla de här sakerna bidrar var o en till något sorts socialt självmord och handikappar en på nästan alla de mått kahneman försökte mäta.
Ändå tror jag att de skulle kunna skatta sig som lyckliga.
Undra varför, jag vet inte.
Man får väl tänka att produktivitet är en rolig syssla oftast? Och dessutom passar det ju bra in i narrativet om sig själv som en lyckad person om man ägnar sig åt nåt produktivt?
Men det här är en empirisk vetenskap dammit! Gå ut där i världen och ge beepers och bloggkonton till folk så kan vi snacka sen!
/Lars
Jag har nyss hittat din blogg. Och jag tycker den verkar vara briljant.
Jag har också filosoferat över det här med lycka:
http://lizaj.blogg.se/2008/july/och-jag-vill-ha-allting.html#comment
För att svara på dina frågor: (jag visste bara inte v a r jag skulle svara)
Jo. Jag tror absolut att man kan vara lycklig UTAN att vara nöjd. För mig är lycka synonymt med en känsla, ett psykiskt välbefinnande, ett ständigt rus helt enkelt som inte nödvändigtvis går att härleda till något konkret eller materiellt. Nöjdhet, å sin sida, är snarare materiellt betingat och handlar om välbefinnande i karriären, den fysiska hälsan och ägodelar, alltså lite grann en västerlänsk utopisk mall för hur lycka ser ut i teorin. Så ser jag på det åtminstone.
Och jag tror inte att nöjdhet är något förbehållet borgerliga, däremot kanske man kan förknippa vissa värderingar med varandra här och var.
Om jag inte missminner mig så är det Söderberg som har skrivit Doktor Glas, och isåfall har jag läst lite av honom (fick spader efter ett par sidor tyvärr. Ungdomen, se ungdomen), kan dock inte erinra mig den person du pratar om, men det kanske är en annan bok?
Skicka en kommentar