Kåta humlor

Sensationspsykologin fortsätter! Denna gång på allmän begäran (läs: Karin Wrangsells).

Det finns en del fördomar om bisexuella. Vissa av dem är sanna, vissa av dem är halvsanna (och i konsekvensens namn: vissa av dem är väl osanna också). En sådan fördom är att bisexuella är översexuella. Detta är en halvsanning i den bemärkelsen att det bara är sant om bisexuella som är kvinnor.

I en stor enkätstudie med 1735 svarande undersöker sexologen Richard Lippa (2006) sambandet mellan det nebulösa måttet "sexdrift" och hur denna riktar sig mot antingen kvinnor eller män. Han får alltså följande fynd: desto kåtare en man är, desto mer inriktad på antingen män eller kvinnor är han. Dess kåtare en kvinna är, dess större är sannolikheten att hon tänder på både män och kvinnor! Detta illustreras en aning förvirrat i figur 1 och 2, där attraktion till kvinnor och män plottats mot varandra (en blick på diagrammen visar ju att det inte är några klockrena samband vi pratar om, men ändå).

I en uppföljande studie (2007) får Lippa emellertid inte riktigt samma resultat när han utvidgar de undersökta från de i psykologisammanhang så vanliga undergratuates. Han finner då samma mönster som tidigare hos männen, men då också detta mönster hos lesbiska. Det vill säga: ju kåtare en flata är - ju mer flata är hon. Men för heterosexuella och bisexuella är svarsmönstret nästan identiskt, det vill säga bara ett svagt samband mellan kåthet på män och på kvinnor.

Så det här med de översexuella humlorna är kanske snararast en kvartssanning.

Lippa, R. A.: "Is High Sex Drive Associated With Increased Sexual Attraction to Both Sexes?" Psychological Science, 2006, 17, 46-52.

Lippa, R. A.: "The relation between sex drive and sexual attraction to men and women". Archives of Sexual Behavior. 2007, 36, 209-222.