Nytt! Hett! Beteendeterapi!

Intensiv beteendeterapi är state-of-the-art-behandlingen för barn med autism! Författare till flera metastudier konstaterar att detta är den behandlingsmetod som har i särsklass bäst stöd, med ungefär 50 % kliniskt förbättrade, mycket bättre än olika eklektiska behandlingsmetoder och farmakabehandling (Eikeseth, 2009. Howlin et al, 2009). Diet-, megavitamin- och hyperbarmetoder har dåligt stöd i forskningen (Schechtman, 2007). Jag kan stolt meddela att denna fantastiska behandlingsmetod snart kommer att bli lite bättre, tack vare undertecknad. Mitt exjobb ska handlar om omgivningsfaktorer som påverkar hur effektiv behandlingen blir, med målet att förbättra metoden. Mer om detta senare.

Intrycket man får när man snackar med folk inom habiliteringen eller läser forskningsrapporter är att beteendeterapi för barn med autism är all the rage, det senaste av det senaste. Jag föreställer mig en ständigt stigande tsunami av forskning om metoden, där min uppsats är lite skum på vågkammen. För att illustrera detta för er, kära bloggläsare, gjorde jag en liten databassökning för att ta reda på hur snabbt denna forskningsfront växer. Fig 1 visar antal publicerade artiklar per år om IBT för autism (psychinfo: keywords autism + ABA/IEBT/behavioral modification). Vid första anblick tycks det alltså att forskningen om beteendeterapi ökar. Döm om min förvåning när motsatsen antagligen gäller. Nämligen: betänk att forskning i allmänhet ökar, så fig 1 säger egentligen inte mycket. Mer relevant är att kolla på hur stor andel dessa artiklar utgör av den totala autismforskningen. Då visar det sig, fig 2, att forskningen om beteendeterapi i själva verket blir en allt mindre del av autismforskningen!

Vad betyder då detta? Att beteendeterapi inte längre är intressant? Låt mig göra ett litet räddningsförsök! Beteendeterapi för barn med autism utvecklades under 70-80-talen, i stor utsträckning i form av massor av single-case-studier av olika strategier för olika specifika beteenden (toaletträningn, konsonantuttal, ögonkontakt osv). Efter Lövås klassiska RCT från 1987 har forskningen istället gått över till stora behandlingsstudier med kontrollgrupper och långtidsuppföljningar. Forskningen har alltså kommit till en ny fas, med färre (jämförelsevis) publikationer men med större klinisk relevans. En annan ursäkt skulle kunna vara tex massiv ökning av genetikstudier. Ursäkt som sagt.

Misströsta inte, vänner av beteendeterapi! Andelen för 2009 höjs nämligen av Klintwall-Malmqvist et al...

Eikeseth S. Outcome of comprehensive psycho-educational interventions for young children with autism. Res Dev Disabil. 2009 Jan-Feb;30(1):158-78
Howlin P, Magiati I, Charman T: Systematic review of early intensive behavioral interventions for children with autism. Am J Intellect Dev Disabil. 2009 1;114(1):23-41
Schechtman MA (2007). "Scientifically unsupported therapies in the treatment of young children with autism spectrum disorders". Pediatr Ann 36 (8): 497–8, 500–2, 504–5.