vickningsdagar

och det här är ännu en sån här tidig morgon, när Per-Arvid knackar på min idevarma sovdörr, och ger mina numera ångestfyllda flygdrömmar en välbehövd paus, lutar sig in en halvmeter och skrikviskar "Bilda!". Men jag är inte alls trött, måste ha väckts i toppen av den där hemliga sömncykeln, utan STUDSAR ut från alla filtar, som en seriefigur, tänder den mysiga läsfåtöljslampan (det är verkligen tidigt och mörkt och ljuset blir sådär som ett tält) och kan på det här viset sitta naken och gnugga mig på magen samtidigt som Sven-Olav pratar i sitt vit-målarfärg-på-tegel-källarkontor långt borta på Kungsholmen. Det är förstås ett så fort du kan! (det är egentligen alltid ett så fort du kan) men den här gången bara över kullen till Västbergaskolan, en lågstadieklass, och det är alltså bara att slinka ut i snön. Inget morgonkaffe - men strax ett starkare i en magisk mytisk lärarrumsmugg! Västbergaskolan är en svensk grundskola i rött tegel: ljushall, korridorer, äggskalsvita trapphus med bläckfiskar och troglobiter i stegen under snöslasket. Naturligtvis är jag skitskraj, första dan på en skola och vi kan ju alla den stackars vikarien i filmerna, men barnen är idel idyll - nån flicka dampar pittoreskt och en unge skäms över att vara kvar på Tutti-Frutti A, deras läsbok. De andra är på B och Kasper "faktiskt C redan". De läser om ungar som räknar pengar "ess, mm, ååå, ss, ell, aaa, nnn, tar - småslantar!"

Men kollegiet på rasten är som en såpa, Västberga skolan är hela vägen upp till högstadiet och alltså finns också de här kufiska kavajlärarna (matte?), gubbar. Det förbjudna lärarrummet som är så likt det där lärarrummet på Trollbäckens skola för så länge sen, dit pappa tog mig på mina låtsassjukdagar och jag gömde mig bakom sofforna med den aldrig sinande varma automatchokladen när han hade lektion. Och här är alltså samma soffor och i dem lärare med benen på bord och på borden burkar med kakor som 6B säljer för sin resa till Gotland.

och på lunchen så visar det sig att Sven vickar i matbespisningen, en mattant! och vi står och pratar som de där häftiga unga passing-through-vikarierna alltid stod och pratade med varandra. Men skolmaten är godare nuförtiden och ljudet inte alls så där högt som de alltid klagade på då. och de ger mig lön för det här, varje dag är en hotellnatt i frisco betald!

Yup,

nu är numret klart och utskrivet. Det kostade 9,20:-/st att trycka.

Vad ska nästa ha för tema?

flyger igen

alltså, följande har kommit in till det försenade numret:

ARTIKLAR
-Drömmen om gud - Artin (rasmus ritornohäng)
-En flygplansanekdot - Minna (göteborgs lingvistikhäng)
-Svävarbilar, snart är de här - PA (Brandstationens hangaroundhäng)
-Nere för räkning i London - Olle (Londonhäng, obviously!)
-Rymdspelet - Lars (jag)
-Paradoxen med humlorna - Rasmus (inte så förutsägbar som det kan tyckas)
-Flygdrömmar - Hjalmar (inte så mycket kransenhäng som vore önskvärt!)
-Svar på Mitch-Timmy's (äkta?) insändare - Olle (-ii-)
-dessutom Erics krönika!
(ursäkta om jag just nu glömmer nån)

GRAFIK
-modellflygplan - Olle
-arty farty popcollage - Agnes (capoeirapojkarnas favorithäng)
-Samlarbilder på flygplan - ? (?)
-Utviksbild i form av inviksbart pappersflygplan a.k.a. den stora besvikelsen.
-Laikadikt, jättegollig.

KVARVARANDE/FRÅNVARANDE
-Karin W? (uppsala)
-Narin? (kurd/hippie)
-Martin B? (elevassistent, ey?)
-JOHANNA?! (ibland skriver hon, ibland skriver hon inte)
-Anders B (han med södra husen-artikeln i högskolenumret ni minns)
-Vivis dikter? (om mord?)
-Samuels rekordintervju, som aldrig kommer komma.
-reporter-Maria som lovade på Disco Bravo (isch!) i fredags.

ERGO
Ett rackarns supernummer! Om det är nåt mer som nån vill skriva/kopiera/kladda så är det bara att skynda sig! OBS OBS, vi har inga pyssel! Inte det minsta lilla korsord eller ens streck-streck, prick-till-prick, klippeli-klipp eller rajtan-tajtan! Gör ett pyssel och vinn en 69, try it - you'll like it.

/lars

Underskott på låtar?

Igår började tvåans reprissändning av "Dead like me". Avsnittet slutar till tonerna av "Que sera sera" eller vad den nu heter. Det finns även ett Simpsonsavsnitt som slutar med att Flanders står på en kulle och sjunger samma sång, om än inte lika stämningsfullt. Jag tror även att jag hört "Happy together" i Wong Kar Wais film med samma namn, en tysk film som hette typ "Bis zum horizont und Weiter" och handlade om arbetslösa östtyskar, samt, om jag inte missminner mig, i en Heineken-reklam. Vart är vi på väg egentligen? Att Iggy Pops "Lust for life" spelas i en reklamfilm för kryssningar i Karibien är bara toppen på ett isberg.
/O

Kara vanner. Har alltid dromt om att fa sitta pa ett sant dar internetcafe i nagot gudsforgatet land och skriva ett inlagg pa bloggen utan vare sig o, a eller a. Nu gor jag det faktiskt. Stort! Storre var dock en albatross vi sag igar. Helt oforglomligt men det fattar kanske bara vi biologer. Annars har vi sett sadana dar pingviner och liftat med australienssiska hippies ocksa. Och nu ska vi sova i ett talt i en vecka...

/S

Och en sak till bara! Har ar det 25 grader och sol. Det ni.

So long suckers!

Om typ fem minuter drar jag ni vet var och har för avsikt att stanna där en månad. Ha det så bra på Nordpolen.

/S

Grattis Stockholm...

...jag ger er, Söderprettot personifierad!

Aron är 27 år gammal och bor på Södermalm i Stockholm...nej, förlåt, SoKaBa i Stockholm. Han bär en designerrock för 5000:- (priset man får betala för att den ska se ut som man hittat den på second-hand) och en konstruktivistisk tröja från åttiotalet (har Bill Cosby designat den, burit den, eller inte nån jävla koppling till den alls?). Klädsamma konstruktivistiska kläder, som vi säger här på kontoret. Till skillnad från besvärliga behavioristiska byxor.
Jeansen är likt rocken från ikonen Helmut Lang. De, och alla andra hans jeans, är aldrig tvättade och Aron har slitit dem själv. Hur cool är inte Aron nu på en skala? Och hur cool var Aron på en skala de första tre åren han hade sina märkesjeans...är det någon som vet exakt hur lång tid det faktiskt tar att slita ut ett par jeans för över tusenlappen?!
Notera också det bästa köpet, en svinbillig svart mössa från H&M, det är image! Eller var det det plagget han väntat på i flera år och därför köpte två st! Impulsköp? BIG no-no!
Slutligen...har plagg som köpts utomlands inget pris?

Kaiser

wow wow wow wow

Visstserru, Johanna glömde en cd i kransen i fredags. Spår nummero sju är på tyska och HAR TAGIT ÖVER MITT LIV! Försten som kan översätta texten så jag kan sova vinner ett muminkex av PA. (www.kungenochsilvia.se/tyska.mp3)
Är man johanna/amanda så får man inte fuska genom att typ ha den hemma redan.

För övrigt: Visste ni att fanzinesidan har hundratals besökare hela tiden och att de typ läser grejor? Skumt. (www.kungenochsilvia.se/webalizer
användarnamn "webalizer" och lösenord "pc44vcopdh")

/L

Är du turk eller?

Är det bara jag, eller är det här jättekul?
/O

snart är det sista helgen i maj igen...

jojo, snart är sommren här igen och kliar oss så varsamt bakom örat.

eftersom vissa grupperingar av de inblandade i det här lilla fanzinet är så vaaansinnigt pop, och dessutom ofta tycker om att såga allt mellan himmel och jord, så tänkte jag nu hjälpa dem att hålla terrorbalansen på någon så när jämn nivå.
jag tänkte nämligen att ni skulle vara lite konstruktiva för en gångs skull, så frågan lyder:

vilka band vill ni SE (OBS! inte "inte se", johanna!) på popaganda i vår?
tänk smått, tänk (hyfsat) stort, tänk svenskt, tänk utländskt, tänk snyggt och tänk med vad ni än må ha mellan benen. då brukar det bli trevligast.

seså, däng till med lite band som ni vill dansa till i vår!
vi behöver nya fräscha uppslag, det här kan vara er chans... våga vara riiiktigt jävla analt indie och droppa alla band som ni normalt är för rädda om för att ens TÄNKA PÅ!

http://www.popaganda.se

/ savage henry

Så vackert att det gör ont..

Den sentimentalaste skymningen jag sett på länge vilar över Essingeöarna. Jag känner att det är dags att tillfälligt sluta upp med Symbios- och bilogibestyren och istället börja musiknörda lite. Det var alldeles för länge sedan jag gjorde en årslista och vilken årslista är mer relevant när eftermiddagens sista solstrålar färgar molnen scharlakansröda än årets vackraste låtar?


15. Hello Saferide - Get Sick Soon


Hello Saferide är ganska klämkäck (men ändock fantastisk!) pop. Här har hon lyckats till fullo med årets klart sötaste text och melodi.



14. Rough Bunnies - Dance with Your Shadow


Är kanske mer pop än vacker. Eller så är det lika mycket av varje. Men en av årets låtar måste ju naturligtvis också vara en av de vackraste.



13. Audrey - Box and Fights


Låter kanske lite väl mycket, eh, Björk. Men den där cellon! Och körerna i bakgrunden! Ojojoj.



12. Friday Bridge - It Girl


Hon sjunger ju på franska! Och jag bara smälter ned till en liten pöl.



11. Frida Hyvönen - Until Death Comes

I somras var det mycket Frida. Det där har falnat lite nu men den där titellåten glömmer jag inte så lätt.



10. Acid House Kings - London School of Economics

Som ett brattigt Belle and Sebastian! Bedårande.



9. Sophie Rimheden - Can you Save Me (Mont Ventoux remixen)

Lyssna även på orginalversionen och den akustiska. Helt otroligt underskön pop! (de här gick att ladda ner gratis från www.sophierimheden.com tills alldeles nyligen men tydligen inte längre...)


8. Colleen - Floating in the Clearest Night

De första gångerna man lyssnar på Colleen kan det likna sånt där skval man tänker att de har i bakgrunden på span och under yogapass. Men underst i musiken finns något skruvat och störande som gör att det aldrig blir så där tramsigt meditativt utan bland det vackraste man kan lyssna på.


7. Håkan Hellström - Gårdakvarnar och Skit

Håkan gjorde tillsammans med Josh årets klart bästa gubbrock! Och texterna är fortfarande i särklass. Ingen annan vågar vara så patetisk.


6. Josh Rouse - Sad Eyes

Josh sjunger för exfrun som sitter kvar hemma i Nebraska medan han själv är hos nån ny yngre tjej i Barcelona. Han tänker att han kanske är ett svin han också och det blir världens trösterikaste hymn.


5. Mid Air condo - Serenade (har inte hittat den nedladdningsbar men lyssna på den på hemsidan!)

Tänk att lite blipblop kan röra en till tårar. Mid Air Condos skiva Shopping for Images är snart klassiskt och här är låten med stort S!


4. The Magic Numbers - Hymn for Her

Kom egentligen förra året på nån EP men vad fan. Låter inte så speciell först men vänta bara... Det är precis en sån här låt ens mardröm att man upptäcker sig själv sjunga med för fulla halsar på typ tunnelbanan skulle kunna realiseras till. "Oh Hymn for he-er!"


3. Six Organs of Admittance - Home

Jaa! Det här är bara så bra. Tänk er att nån tagit de första fem sekunderna från The Mamas and the Papas California Dreaming och extrapolerat ut det i ett drömskt mörker. Extatiskt vackert!


2. M. Ward - Lullaby/Exile

En vaggvisa som kunde gjorts i år som för hundra år sedan. M.Wards knastriga Transistor Radio är årets bästa skiva. Period.


1. Mont Ventoux - Bus

Det finns ingen låt jag lyssnat mer på i år än den här Radio Dept. covern med Sophie Rimheden på sång. Känns lika relevant ljumma sommarkvällar som i snömodden i väntan på tvärbanan. När var musik senast så här vacker? Billy Rimgard är ett geni.


Jaha. Det var det. Jag kanske återkommer nån gång med årets bästa pop. Eller så skriver jag något till det där flygplannumret äntligen. Låtar som inte är länkade finns givetvis hos närmsta fildelare. Men det visste ni ju redan...
God jul eller nått.

/S

Indien är död

Något jag på sista tiden noterat är att indien är död. Från Pipettes till My favorite via Nixon tillbaka till någon idiots svanktatuering. Död från golv till tak, död från kofta till krage. Jag vill inte se en glansig snedlugg till, inte ett enda självbelåtet leende från hycklande ungdomar som ändå helst dansar till Outkast i fyllan och villan. INDIEN ÄR DÖD. DÖD SOM DRONTEN.

Ps. Om man vill ha ett lofiband kan man höra av sig. Ds.

Nere för räkning pt. II

Okej, några osorterade intryck: allt är dyrt i London, utom möjligtvis maten (på typ Morrisons alltså), Kimya Dawson hade konstig frisyr och jättemycket tatueringar, min kompis' japanska fru (sic!) blev tagen för en prostituerad av några östeuropéer, Seven Sisters road visade sig gå ända till Kongo-Kinshasa, tog mig en timme att gå från busshållplatsen, jag umgicks nästan bara med värmlänningar och folk från Norrköping. Sen var det ju lite synd att jag missade en massa fester i västra söderort, men det kan det vara värt för att få sitta på samma buss som Gilbert & George och få en komplimang av dessa båda herrar för att man pratar ett fint språk.
/O

Kaiser

Hej alla! Jag sitter och skriver om för och nackdelar med deltagardemokrati (typ direktdemokrati) - suger hårt. Har därför uppdaterat min blogg...och er. Jävlar vad ni horar runt med franska nuförtiden. I Frankrike såväl som Sverige. Och horor tycks ni ju ha också, ja, alla utom Lars verkar det som. Märkligt, om det är någon som gillar horor är det ju du Lars, det har vi ju sett bevis på...har du tappat stinget Jack Kerouac?
Och de där flygplanen. Förihelvete. Ja. Hey Baberiba är kunglig underhållning btw. Ni missade väl inte kungafamiljen på Kharma? Här kommer en bild. Det verkar ju inte vara fint nog med text här längre om den inte är på franska. Gustavianska jävlar. Må ni få syfilis allesamman!

Ca plane pour moi

Yes yes yes. Hånglade med en tjej på indierave i lördags, skrev en tenta som kändes lätt i fransk grammatik idag, åker till London på onsdag. Risken för hybris är överhängande.
/O

Nere för räkning i

de där tjatiga gamla städerna som maskulina lirare som undertecknad brukar vara (eller ja, en av städerna i alla full fall: paris). min farmor kissade inte på sig på planet och de har slutat kroppsvisitera folk inom schengen - en bra och en dålig nyhet alltså. Två dåliga förresten, det visar sig nämligen att min pappa har en jävligt fishy lavendeltvål från, typ, provence. Den får mina händer att lukta fasansväckande likt spya.
Eller förresten, två dåliga men två bra också: inatt drömde jag att micke ekwall (en redigt knasig tjomme i samuels, erics och min gymnasieklass) födde upp olika sorters ganska stora fiskar i ett kaklat badrum med cyklopisk arkitektur och strax utanför hade nån sått tjockt växande dill över de norrgående körfälten på vidsträckta romerska motorvägar. När jag vaknade fann jag att inget av detta var sant.

/lars

Bloggning dödar

Natalia Kazmierska påstår det, så då måste det vara sant:
http://expressen.se/index.jsp?a=445789
/O.

Höstrecession

Ja, luften verkar alldeles ha gått ur allt och alla. Frågorna är många. Hur långt har flygplansnumret framskridit (ingenting gissar jag)? Vad är det Samuel ägnar sig åt egentligen (lite väl mycket *blink blink* tycker jag)? Hann Lars från Universitetet till Stureby på en kvart?
Mitt eget bidrag till det allmänna blir följande bild på en tavla som hänger hos min kompis' farbror, Lennart. Den föreställer inte helt oväntat Lennart själv. För övrigt plankade jag in på Vice-festen igår och såg Kano, riktigt bra och urbant och allt sånt där./O

what's the score?

Vad är det som HÄNDER här egentligen? Efter en lång helg med brusande mjöd, bakistågresor, sentimental och ångestfylld fucking jävla flatmjukporr och småleende självgod extas så tittar jag till bloggen, och INGENTING har hänt!
Snabbt som attan måste vi fixa till ett nummer innan den här satans stagnationen och apatin kryper upp längs våra taniga ryggrader, når våra retikulära aktivationssystem och försätter oss i en välförtjänt koma! Studentikosa pretton kan inte leva på alkohol (eller för vissa av oss: fitta) allena!
Flygplan flygplan flygplan tänker i vilket fall samuel och jag göra ett nummer om - detta bestämdes på fyllan men icke desto mindre. Snabbt ska det gå, sen kan ni andra ha era jävla sädesledare och förståndshandikappade! Filosof-rasmus har fixat en pappersflygplansritning på nåt satans JASplan, bara en sån sak.

/Lars

Kungen och Silvia flyger igen!

Eftersom Lars försök att skapa en diskussion om de kommande numrena utmynnade i något slags sorgligt kackel (Ja, jag är högst ansvarig själv...) så fortsätter jag här istället.
Ett flygplansnummer (eller kanske pappersflygplansnummer) är en ganska lysande idé. Det är ju helt jävla uppfuckat egentligen. Jag bryr mig inte ett skit om flygplan och bara aningen mer om pappersflygplan, men just därför! Indienumret kändes svårt krystat och det skulle vara perfekt med ett supernördigt, jättekonstigt ämne som ingen riktigt har en relation till för att sona våra gamla brott. Bästa idén är intervjun med killen som har världsrekord i att hålla ett pappersplan i luften.
Men sedan då. Nördtema? CP-tema? Måste ärligt erkänna att jag inte förstår något av dessa teman riktigt men Lars och Johanna kan säkert förklara... Eller nördtema är ganska bra förresten. Har länge velat skriva något om folk som maniskt samlar på saker. Knappologi som gamle gubben Strindberg sa.

Gick och såg Sideways äntligen. Bra film. Skum sensmoral. Det var i alla fall en sån där man bara var tvungen att messa henne efter att ha sett... Men fan vad vinnördar verkar jobbiga.

Följer med spänning SVT:s kommissionen. Serien fick tydligen kritik för att effekterna var lite "dassiga". Men vad hade man väntat sig då? Varför såg inte producenterna till att hälla en grushög över hela riktiga city eller satsa tio miljoner på datoreffekter? Vad kritikerna inte förstår är att Kommissionen inte försöker vara Independence Day utan ett svenskt The West Wing (Vita Huset) och denna ambition tycker jag de ska ha beröm för.
Har tidigare själv lekt med tanken på ett dylikt program. Serien skulle ju kunna heta typ Rosenbad och följa en Statsminister med följe och allt spel kring makten. Men problemet är självklart att det inte skulle bli så lite töntigt i jämförelse med den amerikanska förlagan. När Josh Bartlett ger order om att bomba mindre länder skulle fiktionens Persson i bästa fall kunna råka förolämpa tyska förbundskanslern och därmed säkra norrländska turistindistrins död. På det sättet är terroristvinklingen man valt i Kommissionen smart. Nu kan man låta svenska politiker doppa fötterna i lite mer glamourös storpolitik vilket givetvis gör allting tio gånger mer intressant.
Seriens stora problem är dock karaktärerna. Huvudrollen, bra spelad av Katarina Ewerlöf, är i och för sig tuff och lite lagom sammansatt. Helt okej alltså. Och Loa Falkman som statsminister går egentligen inte heller att klaga på. Nej vad som saknas är lite bra side kicks och den rappa dialogen dem emellan. Var är Josh och Sam och Toby och Donna? Och allra mest: var fan är CJ? Nu får vi dras med Helge Skoogs saktfärdiga, pensionerade polis, nån annan polis som ensam kvar i hela kåren motvilligt får en massa ansvar och psykiska problem samt en informationsansvarig tönt som som tydligen ska manipulera världspressen men mest går runt bland de egna och drar urkassa oneliners helt utan Alison Janneys pondus eller finess. Nä, jag gillar som sagt idén bakom serien men manusförfattarna har tyvärr tittat för mycket på Beckfilmer och då menar jag de där Peter fucking Haber har huvudrollen.


För övrigt anser jag att Eric genast bör börja blogga om livet i Lund.

/S

kaffefläckar

Om man diggar människor som går förbi tills de ser en i ögonen så tittar de snabbt åt andra hållet, går några steg till innan de ser en i ögonen en gång till. Inte de söta flickorna, för de tror att man spanar in dem, vilket väl på något vis är sant i och för sig.
Det är kaffefläckar på min tjejskjorta och för mycket koffein i mitt blod, Samuels poplåtar i min materialistiska mp3-spelare och ljusa hårstrån som jag tycker om på min underarm. Duvorna och kontoristerna och skolbarnen gör alla sin GREJ och det här är östermalmstorg så nån fancy butik har ställt ett isblock med ett halsband i på kullerstenarna och alla måste fram och känna om det verkligen inte är glas ändå, den här verkligt snurriga joggaren har till och med en digitalkamera! Har han alltid den när han är ute eller? Knegare och blonderade mäklartypstjejer och pensionärer, hånglar uteliggarna där borta med varandra eller luktar de visst bara på samma öl? Och det sista sommarregnet tog slut! och Hu, cafébetraktelser är en förskräcklig genre! Kan vi göra ett nummer nu? Kan vi göra flera på en gång; flygplan är väl snabbt gjort? eller är det alls nån idé? Nördar eller cpn då?

Nånting är roligt om man är lite påverkad

Kan det kanske vara så att flash tillkom enbart för att den här serien skulle kunna skapas?

/L

Nån bara stjäl mina bokstäver!

Kan det kanske vara så att internet tillkom enbart för att den här sidan skulle kunna skapas?

/S

Sommaren är slut

Tror jag. Det känns så. Helt plötsligt känns den inte lika oändlig i alla fall. I juli orkar man inte tänka på
September liksom, men i augusti är man så illa tvungen.
Den här helgen hjälper jag min syrra att flytta till Uppsala. Skabbig studentkorridor. Själv är jag patetisk och håller mig hemma nått år till.
Den här hösten kan bli helt jävla meningslös. Känns som att jag bara läser kurser av ren vana. Borde verkligen ta mig i kragen och göra nått vettigt, typ exjobb...
Å andra sidan kommer den att bli helt jävla underbar också. Bättre än många tidigare höstar faktiskt. Det har jag garanterat fog för att tro.
Men just nu vill jag mest ut till skärgården för att titta på augustihimlen och lyssna på vårtbitarna. Kanske liggandes på ett tak. Jo, det blir nog bra.
Vi ses snart!

/S

Bra läsning i augusti är förövrigt: Jane Eyre av Charlotte Brontë

Och musik som är trevlig att lyssna till är:

The Shangri-La's - Remember (Walking in the sand) (Pophistoriens kanske allra största skälvande ögonblick är 45 sekunder in i låten. "Oh no!...")
The Plan - Stay right here (acoustic)
Cake on cake - I see no stars
The Mexicos - Grenoble
The Field Mice - Emma's House
Och The Magic Numbers i största allmänhet.

Mmm...Moi!

När jag skaffade en egen blogg för en tid sedan var det med ett löfte om att då och då även blogga här. Det löftet har jag inte hållt. Tills nu.

Kaiser

distanslöst

Vad är det man känner när nånting invant försvinner i backspegeln till ett minne? Det är den plötsligt väldiga himlen som välver sig över oss, det är ensamhet och det är ajöss. Men vi lutar oss framåt mot de vita strecken som rullas in under oss, fyller öronen och piper iväg mot regnbågen och döden.

För några dagar sen cyklade jag hem efter att ha lämnat arga Johanna och blyga Agnes i Visby och tagit bussen tillbaks till min sorgliga busstation. Inga vita streck, bara en massa natt och lång väg TILLBAKS, tillbaks och vad som då kändes som min hela tillvaro. En ruskig och verkligt tjock dimma hade smugit sig in över den här stora kobben mitt i havet, och den här kusliga myren, nedan nämnd, blir som en trygg gammal mellanskärgårdsfjärd. Klockan två och inga bilar, bara den här dimman. När jag saktar in och stannar på mitten av det försvunna träsket syns inga träd åt något håll, och universum är bara landsvägen ut från och in i dimman, åkrarna svarta bort mot grått och en ändå helt klart stjärnhimmel ovanför ALLT. Det enda som hörs är några oberörda grodor (Samuel! tänker jag) som kuttrar lojt fram och tillbaka i mörkret. Det är den stora tystnaden innan världens första morgon.

Men jag minns att jag ska plocka blommor för att blidka norskan, det är hennes egna ensliga födelsedag nästa dag, men allt är utan färg och inget går att hitta.
Här ute bland morötterna och myllan finns inga hus, inga gårdar och jag tänker att jag nog aldrig varit så här långt från närmaste annan människa, och det är ändå bara en halvmil. Borta vid den södra horisonten blixtrar då och då ljusen på vindkraftverken vid havet till, som en avlägsen åskstorm eller mer som ett annalkande och episkt krig. Det är inte alls ensamt, men så mättat av något slags symbolik jag inte förstår att jag måste smyga iväg till cykeln, det enda som förutom jag själv finns på planeten under evigheten. Det är bara att trampa iväg.
Björkallén, som någon redig sekelskiftesingenjör planterade längs sin utdikningskanal, SLUKAR mig och jag blir till slut rädd. Men cykeln är väloljad och däcken pumpade, och med jackan över mig och hörlurar susar jag igenom skriksjungande med gamla trygga Levon Helm. Som ett falskt ylande spöke tjuter jag förbi kyrkan, tallarna och de sovande fåren och in genom den öppna grinden.

Men nu är allt det där klart och knegandet färdigt. Idag liftade jag till huset där min mamma alltid berättar på min födelsedag att jag blev till, lite ekivokt egentligen. Det var inte alls värst religiöst men den pensionerade polisen som körde mig dit berättade om själavandring. Aron och grabbarnas gäng kommer imorgon bitti, nu ska jag värma mig en mysig biosalong med Erics favoritskådis och sen rulla ihop mig under nåt torrt från regnet.
När jag blir stor ska jag blir ett knasigt beathelgon, en prettobodisatva, en visare pojke under just den väldiga himlen. Och sluta skriva pubertala texter och bara tänka lugna banala tankar.

sorgsamhet

oj voj, ni anar inte vilka tragedier och öden av bibliska mått som utspelas mellan runstenarna här nere! Den lömska norskan läser min dagbok och blir (i och för sig förståeligt) vansinnigt arg och vred, så jag får smita hemifrån med colaflaskor med vin och cykla miltals för att studera kusliga romanska och sorgliga gotiska kyrkor. mina mobilpengar är slut så ingen kan jag heller ringa för tröst när hon slänger i vår enda lilla dörr! En halvmil ut på den gamla utdikade myren ligger den här gamla riktiga ladan, en verkligt idealexemplar med duvor och äkta halm och kufiska dörrar, nån verkligt märklig typ har skrivit 07 med stora vita siffror på den västra väggen. Mitt eget himmelska jerusalem!

självömkan

är förvisso inget nytt för den här himlarns sidan. Men mig är det mest synd om, jag hänger med en utvecklingsstörd unge, en danshits-norska och ett gäng blåmoderater mitt ute i ingenstans. jag tänker börja röka och begränsa min musiksmak till red house painters och van morrisson. mitt livs kvinna, fanns det någonsin nån?
detta är tragik på grekisk nivå. men hojhoj, jag är glad ändå! (eller?) det slog mig plötsligt att jag bara skriver det här för att känna att det någonstans finns trevliga personer.

tjena

Kaisers blogg

Nu har jag en egen blogg. Eftersom ni fortfarande måste läsa det jag skriver så ger jag er här en länk:

http://www.westermalm.blogspot.com/


Riktigt viktiga saker kommer jag fortfarande skriva här så att jag vet att ni läser det.

Kaiser

"Stureplan"

Mitt veka hjärta har fört mig upp till Dalarnas mörka skogar. Här ser jag på film mest hela tiden, men jag har också lyckats få lite färg av den nordliga solen. Hemligheten är att ligga på något svart och glansigt, t.ex. en sån där studsmatta som man måste ha nuförtiden för att få tillhöra medelklassen; kategori villaägare.
Någon annanstans här i skogen lär vilda midsommarfester utspela sig, men jag hålls av ännu oklara skäl undan från dessa omoraliska orgier. Inväntar en ursäkt som måste utvärderas innan jag vet om jag är sviken eller skonad.
I Falun ligger en av Dalarnas "façonnablaste" klädbutiker...den heter "Byxshopen", tror jag. Där har de sån självrespekt att de låter magasinet "Stureplan" ligga tillgängligt för alla deras kunder att bläddra i. Jag vet inte varför, men jag tyckte av någon anledning att det var lite komiskt, så jag påpekade högt för mitt sällskap att "den här var väl en smula otippad att stöta på här?". Jag fick inte svar av dem till vilka frågan ställdes, däremot kunde en mycket indignerad, men givetvis oerhört "façonnable", gentleman till biträde förklara (med ett oerhört charmigt dalmål som helt slog undan benen på min dryga stockholmsdialekt) att de har tidningen för att "de brukar handla här". Det var ju dumt av mig, det måste jag erkänna, att jag inte förstod direkt att det var på Byxshopen "Stureplan" handlar sina Boomerang och Sand-kläder.

Kaiser