Doris Lessing

Idag får Doris Lessing nobelpriset. Som alltid var K&S steget före. Redan i Kungen & Silvia #4 ("ansar mustascherna") skrev vi som svar på en insändare från Ebba Witt-Brattström att vi tyckte Doris borde få't.:

"Hej Kungen & Silvia!
Jag måste instämma i Johannas kritik av er behandling av henne och kvinnliga skribenter i allmänhet. Det är inget fel med att nämna Suburban Kids mer än en gång i en artikel! Som straff får ni räkna upp de fem mest underskattade kvinnliga författarna.
/Ebba Witt-Brattström

Hej,
Det är en svår fråga, de är så många. Det är också viktigt med en kontext. Vi väljer Nobelpriset, som väl kan sägas vara en slags guldkanon (10 kvinnor och 91 män). Då fattas t ex följande kvinnliga författarskap: Karin Blixen, Virginia Woolf, Astrid Lindgren, Marguerite Duras och Doris Lessing.
/Vänliga hälsningar K&S"

Det är faktiskt sant att hon skrev nåt av ovanstående.

Hjärnan i skålen skallen

I somras när jag läste in mig inför min praktiktermin hittade jag en beskrivning av en bisarr Frankensteinoperation. För patienter med mycket svårbehandlad epilepsi som härrör från endast en hjärnhalva kan denna hjärnhalva helt plockas ur. Operationen kallas hemisfärotomi (eng. hemispherectomy) - som lobotomi fast en hel hjärnhalva istället för bägge frontalloberna (Läs för guds skull den mycket usla svenska wikipediaartikeln).

Det verkligt bisarra här är dock att en variant på den här operationen fortfarande används, och inte så sällan heller. Numera kallas den funktionell hemisfärotomi och har ändrats så att den aktuella hjärnhalvan inte opereras bort utan istället kopplas ur. Alla neurala förbindelser in och ut ur barken skärs av medan cortex och blodtillförsel lämnas intakt. Även om denna operation låter dramatisk så är prognosen faktisk ganska god; anfallsmässigt såväl som för patientens kognition och livskvalitet.

Låt mig presentera två relevanta citat:

I en uppföljande studie från 1991 skriver Shelagh et al. att EEG från den bortkopplade hjärnhalvan visar att "the isolated cortex remains viable". Lite mer vågat uttrycker sig Zülch & Micheler som 1978 skriver att "Postoperatively the EEG was normal on both sides, although there was an amplitude reduction on the side of hemispherectomy."

Detta påminner mig om psykologen och nobelpristagaren Roger Wolcott Sperry's split-brain experiment från 60-talet och framåt. Patienter som genomgått en callosotomi, då hjärnhalvorna skiljs från varandra (men inte från input/output), beter sig som att de i själva verket är två olika personer. Sperry kallar det rakt ut för "The presence of two minds in one body." (Det är inte helt uppenbart vad som menas med att man räknar antal medvetanden överhuvudtaget, men poängen går ju fram lika bra om man tänker sig att en split-brain patient har två oberoende streams of conciousness eller två conciousness-bundles.)

En patient som genomgått hemisfärotomi kan alltså i samma bemärkelse ha två medvetanden, bara det att ett av dem inte kan kommunicera med omvärlden! Det medvetandet som fortfarande kan styra kroppen knallar runt i världen och lär sig cykla och prata och diska. Det otursamma epileptiska medvetandet flyter runt ensamt och drömmande i ett oändligt ingenting...

(Zülch & Micheler: "Hemispherectomy 25 years later" i Journal of Neurosurgical Review, #1-2 1978.
Shelagh et al: "Functional hemispherectomy EEG findings, spiking from isolated brain postoperatively" i Neurology #41, 1991.
Sperry: "Hemisphere Deconnection and Unity in Concious Awareness" i American Psychologist 1968).