"Dear friends from the Universe!

We are the children from the Earth planet, sending this Message to you. We want you to know, that you are not alone in the Universe. We offer to be your friends. The Galaxy, where you and we live, is our common Home. We named it the Milky Way. The Earth planet is moving around the star named Sun. The planet itself is covered by ocean and land. There are many creatures living our planet; but only people have created a technological civilization. We live in families: parents and children. Children like to play. We would like to show you our games, drawings, music. The duration of our life is about 80 years. While writing this Message, we are from 13 to 18 years old. So, we hope to receive your answer. People have many cultures, languages and religions. People have reached the technical progress, but scientists have also invented horrible weapons, which may destroy the life on our Earth. Our planet is very beautiful, but it is ill. Our problems are wars, ecology, exhaustion of natural resources. But we hope we shall overcome these problems and all people on Earth will be happy! We would like about you! Please, reply. We would be very glad. We wish you peace and love. The children from the Earth, August-September, 2001."

Det här meddelandet tillsammans med ett antal bilder skickades år 2001 från Evpatoria Deep Space Center i Ukraina mot ett antal stjärnor på norra stjärnhimlen. Den första stjärnan som tar emot signalen är 47UMa i Stora Björn, detta sker år 2047. Texten är formulerad av ett gäng ryska tonåringar, vilket förstås förklarar alla punctuation errors och babelfish-engelskan. Dessvärre kräver ju meddelandet att utomjordingarna också har tillgång till en eng/rus-till-utomjordiska-ordbok.

Nåja, inte som att de skulle ha nåt bra svar på "we would like about you!" ändå. Se hela den här pårökta grejen här!

Psilocybin

Det finns olika sätt att knarka sig till lycka. Till de socialt accepterade hör förstås SSRI. Till de mindre accepterade hör hallucinogenen psilocybin, den aktiva substansen i s.k. "magic mushrooms". Jag har alltid föreställt mig att folk som knarkar på svamp antingen är antroposofer eller fattiga rejvare. Men så hittar jag av en slump följande artikel, skräpandes i lunchrummet på jobbet:

Griffiths et al (2006). har låtit 36 medelålders män och kvinnor ta doser av antingen psilocybin eller metylfenidat. Det sistnämnda ges för att fungera som en aktiv placebo, alltså kontrollera för förväntanseffekter. Jämfört med kontrollgruppen så uppvisar psilocybingruppen allsköns symptom: de gäspar, skrattar, gråter, skriker och fånler. Men detta är förstås inte studiens stora fynd. Det intressanta är vad psilocybingruppen säger vid en uppföljningsintervju 14 månader senare, publicerad i senaste numret av Psychopharmacology:

64 % av deltagarna säger att upplevelsen förbättrade deras liv avsevärt vad gäller välmående och hur nöjda de är med sina liv, 58% säger att upplevelsen var en av deras fem viktigaste upplevelser någonsin! Författarna lyckades inte upptäcka några prediktorer för vilka som åtnjöt mest nytta av experimentet, även om de påpekar att experimentgruppen på det hela taget var signifikant öppensinnad, extrovert och spirituell. I artikeln är man dock tydlig med att varna för alltför långtgående slutsatser av fynden: att ta psilocybin har tidigare dokumenterats innebära risker som panikattacker, förvärrande av psykiatrisk sjukdom, permanenta perceptuella förändringar samt förstås missbruk.

Det är förresten oundvikligt att i det här sammanhanget nämna John C Lilly. Den här verkligt knasige psykoanalytikern var tillsammans med Timothy Leary en av de första att göra akademiska studier på hallucinogena droger. Mest gick studierna ut på att Lilly själv trippade på LSD under olika betingelser, exempelvis i en sensory deprivation tank eller i en bassäng med ett gäng delfiner. Lilly fick otroliga insikter om universum, bland annat förutsade han hela matrix-manuset och fick kontakt med utomjordingar (Asplund, 1987).

Griffiths, R. R.; Richards, W. A.; McCann, U.; Jesse, R. "Psilocybin can occasion mystical-type experiences having substantial and sustained personal meaning and spiritual significance." Psychopharmacology. Vol 187(3), Aug 2006, pp. 268-283.

Griffiths, R. R.; Richards, W. A.; Johnson, M. W.; McCann, U. D.; Jesse, R.: "Mystical-type experiences occasioned by psilocybin mediate the attribution of personal meaning and spiritual significance 14 months later." Journal of Psychopharmacology. Vol 22(6), Aug 2008, pp. 621-63.

Asplund, Johan: "Det sociala livets elementära former". 1987. Göteborg: Korpen.

vem är Hillevi Handa?

Om man har en sån här tracker på sin sida så vet man vilka som länkar till en. För det mesta är det inga överraskningar, typ PA och Olle. Men sen är det också nån kvinna i typ Borås, Liza i borlänge och nån Hillevi Handa? Så, Hillevi Handa (om det är ditt riktiga namn): du är säkert en fin tjej och allt det där. Men om sanningen ska fram så ger du mig rysningar. Ge dig åtminstone till känna!

I övrigt kommer folk till den här bloggen genom att söka på "knäppa upp bh". Det är onekligen huvudet rakt på den gymnasialt grabbiga spiken.

här kommer de igen... rysningarna... humpfr.

Hjärnor: stor=smart

Det är egentligen ett rätt rimligt påstående. Vi vet att det finns ett starkt samband mellan hur stor hjärna en djurart har och hur intelligent vi bedömer den att vara. Så borde inte detta samband fungera även inom människorasen? Idén är ju också sisådär tvåhundra år och är bakgrunden till allt det här vägandet av olika geniers hjärnor (Einsteins vägde exempelvis så lite som 1230 gram, enligt Lauren Slater).

I en metastudie på 37 publicerade artiklar finner McDaniel (2005) att ”it is clear that brain volume is positively correlated with intelligence”. Korrelationen mellan hjärnans storlek och IQ är så mycket som 0,33!

Studierna är gjorda med MR-teknik och undersöker alltså hjärnor inuti levande skallar. Men även om man mäter skallmått (som på det gamla goda 30-talet), så menar McDaniel att korrelationen ändå blir så hög som 0,19. IQ har i dessa studier oftast uppmäts med testet Ravens matriser. De grupper man har undersökt har oftast varit kontrollgrupp för någon annan studie. Detta djupt problematiskt.

Det finns anledning att misstänka de publicerade artiklarna för s.k. publication bias. Detta skulle i detta fall innebära att forskare som studerar nånting helt annat än kopplingen mellan hjärnstorlek och IQ i denna studie använder en kontrollgrupp. I förbifarten eller som en del i denna studie låter man kontrollgruppen testas med Ravens matriser, snabbt och gratis. Nån gång ibland råkar nån göra en korrelation på kontrollgruppen och finner någon gång ibland sambandet storlek-IQ. Forskare är inte dummare än att de då publicerar detta fynd och bättrar på sin CV.

Är ni med? Bara i de fall då man hittar detta samband blir det publicerat. I alla de tusentals studier då sambandet inte finns så nöjer sig forskarna med sin orginalstudie och publicerar inget på kontrollgruppen. En metastudie som McDaniels rafsar senare ihop alla dessa slumpfynd. Nämnas bör ju förresten att en del av studierna i metastudien inte finner nåt samband, forskare publicerar ju även icke-fynd ibland.

Publication bias är en möjlig förklaring. En annan förklaring är förstås att metastudien faktiskt säger nåt om verkligheten. Bara för att det är obekvämt behöver det ju inte vara lögn, så att säga.

McDaniel, M. A. (2005) ”Big-brained people are smarter”. Intelligence, 33, 337-346.

Rött är sexigt

Man kan tänka sig två anledningar till att så är fallet: 1. Vi lever i ett samhälle där färgen rött och sexrelaterade stimuli uppträder tillsammans: vi har alla en betingning av rött till sex. 2. En medfödd koppling rött-sex. Hos primater är det legio att honor använder färgen rött som signal för ägglossning, exempelvis kring genitalier eller ansikte.

I senaste numret av Journal of Personality and Social Psychology presenteras en serie experiment med syfte att undersöka hur färgen rött påverkar en kvinnas attraktionskraft. Författarna undersöker hur heterosexuella män och kvinnor skattar en kvinnas attraktivitet på en skala 1-9. Fotot på kvinnan är tryckt antingen med vit eller röd bakgrund.

Resultaten: män uppfattar kvinnan som mer attraktiv när fotot presenteras mot röd bakgrund (på skalan 1-9 är skillnaden ett helt steg!). Kvinnorna i studien påverkas emellertid inte. Vare sig färgerna grön eller blå har samma effekt på skattningarna. När männen ombeds gissa kvinnans intelligens eller "likeability" så finner man att dessa däremot inte påverkas av färgen röd, det är bara skattningar av sexuell attraktion som påverkas. Man kan också notera att männen inte var medvetna om att deras skattning påverkades av färgsättningen.

Elliot & Niesta konstaterar att fynden är "valuable information for both men and women in the mating game".

Elliot, A. J. & Niesta, D. "Romantic Red: Red Enhances Men's Attraction to Women" Journal of Personality and Social Psychology, 2008, Vol. 95, No. 5, p 1150-1164.

Linnéa

”Det är inte herdar, den heter joyeux des flutes. Passande väl?” Flöjtisten själv pratar om draperiet i fotändan av sin säng, och sen om när hon mötte Salem Al Fakir i en loge på grönan i lördags. Hon berättar att de satt och rökte i en berså, och om hans byxor och om sitt gymnasium där det gick nån kille med bara ett halvt hjärta. Men sen somnar hon helt plötsligt och spretar över hela sängen och mig medan jag dricker upp hennes riesling och tittar på herdarna på draperiet. Det rullar ekivoka cornelislåtar på linneas ipod, och sen abbey road. Det är en sån fin morgon i augusti, och ett sånt fint rum hon har ordnat. Jag hade ett foto av det där tyget på min mobil. Vet inte om det var den mobilen som sedan blev stulen när jag var upptagen av annat och inte märkte när det hände. Eller så var det den som jag råkade ge bort till nån.

Det var de här dagarna utspridda över en hel sommar. Och linnéa och jag, utspridda på en hel del annat och inte alls så närvarande som hon gärna låtsades att vi var. Men vi satte oss ner på den vita parketten och sa: ”du och jag är bara yta med varandra”. Jag fick veta hennes största fasa. Hon fick höra när jag spelade gitarr. Hon sa att jag är nonchalant och jag sa att hon skryter för mycket (det där sista är verkligen sant, men å andra sidan är hon den bästa på komplimanger jag nånsin träffat). Men linnéa log helt enkelt och jag minns att jag tänkte: ”så här ser Lydia Stille ut”. Det var nåt slags raggningsskämt som vi hade, som ingen av oss förstod. Jag sa att hon klär sig excentriskt, sen fick hon mig att köpa en ny garderob.

Och allting löste sig förstås till det bästa, den här tjejen är i en bana betydligt brantare i sin stigning än nån av oss andra. One two three four five six seven, all good children goes to heaven.

Privat lyckoforskning

När jag gick i egenterapi så övertygade min terapeut mig om att börja skriva dagbok. I marginalen markerade jag hur bra dagen hade varit, 0-10. Diagrammet ovan visar mitt humör under 2007 och lite -08, utsmetat med ett slags glidande medelvärde. Sju är typ en normalnivå, därav markeringen. Noggrannare analys av data ger att jag var gladast på onsdagar (7,22 i snitt), och minst glad på söndagar (7,07).

Det här är i särklass det mest egocentriska som den här bloggen nånsin fått stå ut med. Det sållar tyvärr K&S till den där sortens blogg som Liza snäser att de skriver om vad man åt till frukost. Men jag tyckte det var viktigt att dementera ryktena om att jag skulle vara manodepressiv. Det är ju jag som försökt sprida ut dem, liksom, så då är det ju jag som får ta tillbaks dem igen.

Frågor på det?

How do you kiss a girl?

Kvalitén på lektyren vid min säng når nya höjder. Låt mig citera från Neil Strauss' The Game: "There was still a nice guy lurking in my head that I had to get rid of."

Det är precis som exponering vid en fobibehandling: steg för steg nöta bort min skam över att vara man. Ignore this terrible drug.