4. Walden Två - Vad bör göras?

Frazier säger i en scen i Walden Två explicit själva idén bakom boken: ”Vad skulle du göra om du upptäckte att du förfogade över en fullt fungerande och användbar beteendevetenskap?” Skinner ansåg att en sådan vetenskap var nära förestående. Walden Två är en bok om effekterna av psykologin som vetenskap, på samma sätt som Aldous Huxleys framtidsvision ”Du sköna nya värld” beskriver möjliga effekter av biologin som vetenskap. Men psykologin var inte, och är inte, någon mogen vetenskap med ett enande paradigm.

Skinners premiss är helt enkelt inte uppfylld. Men frågan finns kvar: vad skulle du göra? Och om vi tror att vi skulle kunna göra världen bättre, borde vi då inte försöka skaffa oss en sådan vetenskap?

Det bör nämnas att en annan väg framåt är att faktiskt applicera de principer som beteendeanalysen redan har utvecklat. Lejonparten av den forskningen gäller barn med försenad utveckling, men beteendeanalytisk forskning bedrivs också på hur man får människor att källsortera, hur vi kan effektivisera läsinlärning hos barn, hur man lär föräldrar att forma sina barns beteenden genom uppmuntran istället för med skäll. Det område som ligger närmast Walden är kanske den gren av beteendeanalys som kallas för Organizational Behavior Management. William Abernathy (2009) menar att Walden idag bäst skulle appliceras på ett företag. Det är alltför svårt att bygga upp en ny organisation och Abernathy menar istället att vi bör omvandla existerande organisationer. Kanske kan företag med tiden bli små samhällen, inte helt olikt en japansk företagsmodell.

Poängen att komma ihåg är att psykologin har potential att vara någonting mer än psykoterapisoffor och glansiga veckotidningar. Men inte dagens psykologi, och inte dagens beteendeanalys. Om vi hade en fungerande beteendevetenskap idag skulle du läsa det här i en av solstolarna på taket över Walden Två.

Abernathy, W.B. “Walden Two Revisited: Optimizing Behavioral Systems” Journal of Organizational Behavior Management, 29, 2, 2009 175-192

3. Walden Två - Till de förlorade idealens försvar

Jag vågar gissa att man idag läser Walden Två med ett litet ironiskt leende. Så sött, en utopi! Eller med sammanbitna tänder, muttrandes över Castles orättvisa roll och Fraziers haltande argumentation som Burris accepterar utan att blinka.

I den mån man gillar Walden så är det med reservationer. Varför ska alla medlemmar gilla körsång och akvareller? Varför är alla monogama, heterosexuella smygprotestanter? Varför är de så kusligt tråkiga och homogena? Dessa invändningar är rimliga. Men bakom dessa reservationer finns en viktigare: Walden Två är alltför radikal.

Sensmoralen att dra efter 1900-talets omvälvningar anses allmänt vara att ideologi är farligt. Att vilja någonting överhuvudtaget med samhället är detsamma som fanatism. Alla är beredda att erkänna att demokratin är en haltande kompromiss, att kapitalismen leder oss mot en långsam miljökatastrof, att de ekonomiska klyftorna inte är på väg att upplösa sig själva. Men inga försök till förändring kan accepteras.

Psykoanalytikern och rabulisten Slavoj Zizek (2008) skriver ironiskt: “Happy are we who live under cynical public-opinion manipulators, not under the sincere Muslim fundamentalists ready to fully engage themselves in their project.” Och som han vidare påpekar: dagens ljumma liberalism kommer inte fungera i längden, de radikala lösningarna väntar i kulissen. Idén bakom Walden Två, att vetenskaplig psykologi kan utforma att bättre samhälle, är precis en sådan idé.

Zizek, S. (2008) “In Defense of Lost Causes” London, England: Verso.

2. Leva Walden två

Skinner skrev Walden Två under några intensiva veckor i 1945, och fick den utgiven tre år senare. Boken var ingen succé. Det var först med det omvälvande 60-talet och dess alternativrörelser som den verkligen började sälja och det tog inte lång tid innan ett antal försök organiserades för att realisera Walden i dåtidens Amerika.

Sociologen Hilke Kuhlmann (2005) har intervjuat ett flertal deltagare i dessa försöksamhällen, framförallt från de två mest framgångsrika: Twin Oaks i Massachusetts samt Los Horcones i Mexiko. Båda dessa kollektivsamhällen finns kvar, men liknar inte alls Skinners vision.

Twin Oak grundades av personer som framförallt var intresserade av det alternativa i Skinners samhällssyn. Waldens bakomliggande ideologi var inte det viktiga. De såg boken snarast som en ritning för sitt samhälle och försökte implementera systemen med planerare, gemensam barnomsorg och arbetspoäng. Kuhlmann menar att alla sådana ”blueprint”-försök till Walden samhällen misslyckades. Undantaget, Twin Oaks, finns kvar eftersom de övergav Walden två som instruktionsbok för sitt kollektiv.

Den andra vägen att gå, som valdes av studenter och övertygade behaviorister, var att försöka sig på ett experimentellt utformande av samhället. De försökte inte kopiera kollektivet i Walden Två, utan applicera de metoder som Skinner argumenterat för. Enligt Kuhlmann föll de här projekten istället på deltagarnas oförmåga till organisering. Många ville bestämma och planera men ingen ville vara den tystlåtna medlemmen som de andra kunde experimentera på. Dessa ”akademiska” försök varade bara några år. Undantaget från detta är det mexikanska kollektivet Los Horcones. Detta lilla samhälle får en stor del av sin inkomst från att fungera som skola för förståndshandikappade barn. Men även om Los Horcones tycks levnadskraftigt växer det inte heller. Det är långt från Fraziers vilda expansionsplaner.

Försöken att realisera Walden Två kan alltså delas in i två grupper: de som tog Walden som en ritning för ett samhälle och som misslyckades eftersom de metoder Skinner föreslog var just detta: förslag. Den akademiska försöken gav sig på att experimentera fram fungerande kollektiv men misslyckades eftersom de underskattade vikten av medbestämmande för medlemmarna. Alla ville vara Frazier.

Kuhlmann, Hilke: “Living Walden Two: B. F. Skinner's Behaviorist Utopia and Experimental Communities” Champaign, Illinois: University of Illinois Press, 2005.