snart är det sista helgen i maj igen...

jojo, snart är sommren här igen och kliar oss så varsamt bakom örat.

eftersom vissa grupperingar av de inblandade i det här lilla fanzinet är så vaaansinnigt pop, och dessutom ofta tycker om att såga allt mellan himmel och jord, så tänkte jag nu hjälpa dem att hålla terrorbalansen på någon så när jämn nivå.
jag tänkte nämligen att ni skulle vara lite konstruktiva för en gångs skull, så frågan lyder:

vilka band vill ni SE (OBS! inte "inte se", johanna!) på popaganda i vår?
tänk smått, tänk (hyfsat) stort, tänk svenskt, tänk utländskt, tänk snyggt och tänk med vad ni än må ha mellan benen. då brukar det bli trevligast.

seså, däng till med lite band som ni vill dansa till i vår!
vi behöver nya fräscha uppslag, det här kan vara er chans... våga vara riiiktigt jävla analt indie och droppa alla band som ni normalt är för rädda om för att ens TÄNKA PÅ!

http://www.popaganda.se

/ savage henry

Så vackert att det gör ont..

Den sentimentalaste skymningen jag sett på länge vilar över Essingeöarna. Jag känner att det är dags att tillfälligt sluta upp med Symbios- och bilogibestyren och istället börja musiknörda lite. Det var alldeles för länge sedan jag gjorde en årslista och vilken årslista är mer relevant när eftermiddagens sista solstrålar färgar molnen scharlakansröda än årets vackraste låtar?


15. Hello Saferide - Get Sick Soon


Hello Saferide är ganska klämkäck (men ändock fantastisk!) pop. Här har hon lyckats till fullo med årets klart sötaste text och melodi.



14. Rough Bunnies - Dance with Your Shadow


Är kanske mer pop än vacker. Eller så är det lika mycket av varje. Men en av årets låtar måste ju naturligtvis också vara en av de vackraste.



13. Audrey - Box and Fights


Låter kanske lite väl mycket, eh, Björk. Men den där cellon! Och körerna i bakgrunden! Ojojoj.



12. Friday Bridge - It Girl


Hon sjunger ju på franska! Och jag bara smälter ned till en liten pöl.



11. Frida Hyvönen - Until Death Comes

I somras var det mycket Frida. Det där har falnat lite nu men den där titellåten glömmer jag inte så lätt.



10. Acid House Kings - London School of Economics

Som ett brattigt Belle and Sebastian! Bedårande.



9. Sophie Rimheden - Can you Save Me (Mont Ventoux remixen)

Lyssna även på orginalversionen och den akustiska. Helt otroligt underskön pop! (de här gick att ladda ner gratis från www.sophierimheden.com tills alldeles nyligen men tydligen inte längre...)


8. Colleen - Floating in the Clearest Night

De första gångerna man lyssnar på Colleen kan det likna sånt där skval man tänker att de har i bakgrunden på span och under yogapass. Men underst i musiken finns något skruvat och störande som gör att det aldrig blir så där tramsigt meditativt utan bland det vackraste man kan lyssna på.


7. Håkan Hellström - Gårdakvarnar och Skit

Håkan gjorde tillsammans med Josh årets klart bästa gubbrock! Och texterna är fortfarande i särklass. Ingen annan vågar vara så patetisk.


6. Josh Rouse - Sad Eyes

Josh sjunger för exfrun som sitter kvar hemma i Nebraska medan han själv är hos nån ny yngre tjej i Barcelona. Han tänker att han kanske är ett svin han också och det blir världens trösterikaste hymn.


5. Mid Air condo - Serenade (har inte hittat den nedladdningsbar men lyssna på den på hemsidan!)

Tänk att lite blipblop kan röra en till tårar. Mid Air Condos skiva Shopping for Images är snart klassiskt och här är låten med stort S!


4. The Magic Numbers - Hymn for Her

Kom egentligen förra året på nån EP men vad fan. Låter inte så speciell först men vänta bara... Det är precis en sån här låt ens mardröm att man upptäcker sig själv sjunga med för fulla halsar på typ tunnelbanan skulle kunna realiseras till. "Oh Hymn for he-er!"


3. Six Organs of Admittance - Home

Jaa! Det här är bara så bra. Tänk er att nån tagit de första fem sekunderna från The Mamas and the Papas California Dreaming och extrapolerat ut det i ett drömskt mörker. Extatiskt vackert!


2. M. Ward - Lullaby/Exile

En vaggvisa som kunde gjorts i år som för hundra år sedan. M.Wards knastriga Transistor Radio är årets bästa skiva. Period.


1. Mont Ventoux - Bus

Det finns ingen låt jag lyssnat mer på i år än den här Radio Dept. covern med Sophie Rimheden på sång. Känns lika relevant ljumma sommarkvällar som i snömodden i väntan på tvärbanan. När var musik senast så här vacker? Billy Rimgard är ett geni.


Jaha. Det var det. Jag kanske återkommer nån gång med årets bästa pop. Eller så skriver jag något till det där flygplannumret äntligen. Låtar som inte är länkade finns givetvis hos närmsta fildelare. Men det visste ni ju redan...
God jul eller nått.

/S