Skogen för alla träden

Behaviorismen kommer till en i korta insikter. På väg till jobbet går jag genom vasaparken, som förresten såhär på hösten är så vacker som en park kan bli, där skolkidsen har gympalektioner. Vad tror ni om den här tanken:

När man tittar på människors beteenden så ser man väldigt sällan motoriken, man ser mycket lättare funktionen hos beteendet. Det är lätt att se att någon dansar, att sätta ord på det och att minnas det, men att komma ihåg enskilda rörelser är oerhört svårt. Man ser intentionen eller syftet, tex andemeningen i en föreläsning. Men de faktiska fonemen eller satsbyggena, de är borta.

Det är som att man måste träna sig i att bena ut det här igen sen. När man lär sig ett gitarrackord vet man precis vilka fingrar man måste sätta var, men när det väl sitter kan man inte ens beskriva det för någon annan längre. Korta insikter var det, nu minns jag inte ens varför det här var värt att nämna?

Smaka på egen medicin

Kom just från en heldagsföreläsning om autism - som jag höll i! Föreläsa, förstår ni, är the shit. 20 pers som bara sitter och skrattar åt ens skämt och ger en total uppmärksamhet. Detta var den andra föreläsningen för samma gäng, och förra gången pratade vi om beteenderegistreringar. För att vara en god förebild så bad jag dem skriva upp beteendeöverskott och -underskott på mig under föreläsningen. De skrev genomgående två saker: överskott på svordomar och underskott på att stå upp (jag försöker se cool och avslappnad ut och sitter på katedern).

Så den här gången fick de en uppgift: skriv upp varje gång jag svär eller sätter mig ner . En mycket bra intervention, jag tänkte på det hela dagen faktiskt och tror jag bättrade mig ordentligt. Som så ofta: bara man registrerar ett beteende så ändras det. Vad som är verkligt iögonfallande med deras registrering är den stora variationen (fig 1 = alla olika 20 st skattare). Nån säger att jag svär en gång på hela dagen, någon annan har noterat 9 tillfällen! Kanske beror det på en vag definition av svordom, vilket förresten väl exemplifierar vikten av tydliga definitioner när man registrerar beteenden.

Jävla roligt det här. Föreläsningar är definitivt bättre att hålla än att gå på.

Förstärkare

Inom beteendeanalys pratar vi mycket om förstärkare, och jag vill gärna tro att jag tjatar allra särskilt mycket om just detta. Ständigt och jämt tjatar jag om att vad som är en förstärkare för en person inte alls behöver vara det för någon annan. Det är en rätt liberal tanke förstås, att lämna till var och en att avgöra vad hon vill ha.

Det är svårare än vad det låter det där. Det är först efter tonåren som jag verkligen har fattat att tex andra faktiskt har annan musiksmak än jag. Det är inte så att de är korkade, det gillar bara annan musik - enkelt som så. Det är lättare med mat, lätt att acceptera att nån inte gillar lakrits fastän jag gör det. Kanske krävs det att man märker att man själv faktiskt ändrar sig? Allra svårast är det kanske med sexuella preferenser, det här är Petra Östergren inne på, folk verkar ha sjukt svårt att köpa att andra kan vara voyeurer eller ha nån weird strumpfetischism eller what not.

Det verkligt knasiga är kanske att man kan gilla samma sak, fast av olika anledningar. Man kan gilla dyrt vin för att man gillar smaken, eller för att man gillar att det är dyrt - eller båda förstås. Man kan gilla middagar för maten, eller för sällskapet. Sex för det fysiska, eller för närheten. Man kan gilla teater för innehållet, eller för den fina arkitekturen på dramaten. Jag säger att jag gillar segling, men vad jag egentligen gillar är mat, klippor och softa dagar i sträck med neskaffe och p1.

Och så det obligatoriska hjalmar söderberg-citatet, från Dr Glas:

"När jag hör människor berömma skärgårdens vackra natur misstänker jag alltid att de ha helt andra saker i tankarna, och vid närmare undersökning visar det sig nästan alltid att misstanken bekräftas. Den ena tänker på den friska luften och de sköna baden, den andra på sin segelbåt och den tredje på aborrarna //. Häromdagen talade jag med en ung flicka, som var förtjust i skärgården, men det visade sig under samtalets gång att hon egentligen tänkte på solnedgångarna, och kanske också på en student."

Har jag redan citerat det här? I'm losing in.