I diskussioner om klassifikationssystem kommer ofrånkomligen begreppet "naturliga kategorier" upp, ett begrepp som filosofer har använt med väldigt många olika betydelser. En vanlig uppfattning är att om man slår fast att ett klassifikationssystem speglar naturliga kategorier så har man funnit det allra mest naturliga sättet att dela upp världen på: "to carve nature at its joints". Exempel som oftast nämns är biologiska arter och grundämnen. Detta är i själva verket en tämligen extrem idé, och mer pragmatiskt lagda författare som diskuterar diagnostik värjer sig mot detta användande (exempelvis mina favoriter Ian Hacking och Rasmus Berggren). Istället bör man alltid se klassifikationssystem som mer eller mindre användbara givet vissa syften. Det är inte uppenbart varför klassifikation av djur efter släktskap (DNA), eller uppdelning av grundämnen efter antal protoner, skulle vara en uppdelning som ligger närmast naturen. Dessa tycks emellertid vara de bästa uppdelningarna givet våra nuvarande syften.
När man använder begreppet naturlig kategori när man diskuterar psykiatrisk diagnostik bör man alltså komma ihåg att vi inte letar efter någon sjukdomens essens: vi letar efter de mest användbara uppdelningarna för att hjälpa människor med problem. Ett sätt att använda begreppet (eller kanske hellre välja att förstå är att se det som synonymt med "väldigt bra kategori". En väldigt bra kategori kommer kunna användas till sådant som naturvetenskapliga kategorier vanligtvis kan: säkra prediktioner. I denna bemärkelse är schizofreni inte en naturlig kategori, medan däremot fragilt-X är det.
4 kommentarer:
Nej Lars, "naturlig kategori" bör inte alls förstås som "väldigt bra kategori". Att blanda in "naturliga kategorier" i diskussionen är att ta ett ontologiskt, metafysiskt ställningstagande - nämligen att vissa uppdelningar ligger närmare naturens inneboende ordning än andra uppdelningar. Det är just det antagandet som är så epistemologiskt ambitiöst - i min mening alldeles för ambitiöst. Naturliga kategorier hör hemma i essentialistiska sammanhang (vetenskaplig realism, t ex) inte pragmatiska, och att hävda en pragmatisk tolkning av "naturlig kategori" är att bara använda namnet, utan några av dess ursprungliga konnotationer - vilket i bästa fall är onödigt förvirrande.
Om vi med "naturlig kategori" menar "väldigt bra kategori" kan vi lika gärna kalla det "blarp", så riskerar vi inte att förväxla "naturlig kategori" med naturliga kategorier, eftersom de uppenbarligen har väldigt lite gemensamt - endast namnet råkar vara detsamma. Naturliga kategorier ämnar just skära naturen vid dess leder - att hitta nån form av isomorfism mellan våra språkliga begrepp och såsom världen är beskaffad an sich, så att det (helst) finns ett totalt överlappande mellan språket och världen (se t ex Tractatus). I min mening stöter en sådan ambition på oöverstigliga epistemologiska problem, varför vi gör bättre i att utgå från en pragmatisk ståndpunkt - t ex vilka syften vi har med våra klassificeringar.
Om man tycker det är en dygd att avhålla sig från metafysik, vilket man ju tycker, så bör man också hålla sig från begreppet "naturliga kategorier". Att säga att schizofreni är schizofreni, eller att schizofreni är en psykisk sjukdom, är en sak. Att säga att psykiska sjukdomar dessutom är naturliga kategorier är något helt annat - något mycket mer ambitiöst. Och definitivt en diskussion som man inte behöver ge sig in i när man diskuterar psykiska sjukdomar.
I anknytning till detta: är "naturlig kategori" en naturlig kategori?
Alright, naturligtvis har du rätt!: det är onekligen ett förvirrande sätt att använda begreppet (Jag vill helst bara inte skriva om alla inlägg jag redan gjort!)
En poäng dock; jag vill kunna diskutera hur bra olika klassificeringssystem är: hur användbara de är. I diskussioner på området pratas det om naturliga kategorier, och istället för att störa sig på deras metafysik så tänker jag att man kan läsa texterna med denna välvilliga tolkning (även om den uppenbarligen inte stämmer med författarnas vetenskapsteori).
Men visst, blarp.
åh.
pojkar som läser wittgenstein och hittar på tokiga ord. världen snurrar vidare.
det är helt klart värt att eftersträva pragmatiskt relevanta kategorier, naturliga eller inte.
vad sägs om GAF tillsvidare? skriv om funktionsskattningar!
kom på en sak att skriva om till julupplagan: analogin mellan dynamiskt/analytiskt inriktad psykologi vs kbt när det gäller mode. kbt är fjällräven och analysen är prada.
efter vår lilla tur kommer du förstå vad jag menar...
Psychological Assessment, 21(3) September 2009
When Less Is More: How Fewer Diagnostic Criteria Can Indicate Greater Severity
ett sorts mellanting?
Skicka en kommentar