2010-03-17

Serotonin #4: Mannen utan.

En liten försenad fortsättning på den tidigare serien om serotonininlägg. Recap: serotoninhypotesen (depression beror på för lite serotonin i hjärnan) är förfelad och förenklad. Även om det uppenbarligen finns något slags roll för serotonin i åtminstone vissa fall av depression så är stödet för serotonin- hypotesen mycket överskattat. Mina tre tidigare argument har varit:

1. SSRI funkar inte så bra som många tror, egentligen bara för de djupt deprimerade.
2. PET-studier ger inget stöd för att receptorer för serotonin skulle vara varken fler eller färre.
3. De tidiga fynden att variation i serotonintransportörgenen skulle förklara variation i ångestbenägenhet har inte lyckats replikeras, även om orginalstudien fortsätter att refereras.

Nu till dagens ämne: en skoj fallbeskrivning från senaste numret av tidskriften Sleep. Leu-Semenescu et al (2010) har nosat reda på en grabb på 27 år som är född med en mutation på 2p14-p12, den så kallade SPR-genen. Long story short: den här killen kan inte syntetisera serotonin eller dopamin särskilt effektivt, och får alltså extremt låga nivåer av dessa transmittorsubstanser.

Det här får en massa effekter på hans beteende, framförallt en kraftigt störd dygnsrytm och perioder av hetsätning. Han scorar också halvrisigt i ett gäng kognitiva test (typ 1 sd under). Men, och här kommer förstås poängen: "in particular, there was no mood disorder."

Inte precis vad serotoninhypotesen skulle predicera, om jag får vara så fräck. Förresten behöver man inte oroa sig för patienten: artikeln beskriver också att de skriver ut tryptofan till honom, och vips så sover han som en liten bebis hela nätterna. Slutet gott.

Leu-Semenescu et al, Sleep and Rhytm Consequences of a Genetically Induced Loss of Serotonin. Sleep, vol 33, n 3, 2010.

3 kommentarer:

martin sa...

Å andra sidan är det en sak att ha en låg nivå från början pga mutation eller nån genvariant, och en annan att helt plötsligt få en förrändring i serotonin efter att ha anpassats efter en viss nivå. det är ju inte det genstudierna kollar på. däremot kvarstår ju förstås SSRI-argumentet oavsett. eller nåt.

Simon sa...

Hey, kan du inte länka till de gamla inläggen i serien i inlägget? Eller hålla ihop dem i en kategori eller så?

Daniel sa...

Angående 5HTTLPR (serotonintransportör polymorphismen) så tycker jag inte att man ska fästa så mycket vid att Caspi-artikeln inte riktigt replikeras.

Problemet med sådan studier som psykiatriska epidemiologer gör är att de oftast använder frågeformulär så som t.ex. BDI. Om vi tar BDI som exempel så är det ett ruskigt dåligt formulär. Utvecklat av en psykiatriker, så fäster formuläret alldeles för stor vikt på hur man känner i kroppen. Tar vi individer med komorbiditet som oftast har mycket fel på deras kropp så är sådana formulär väldigt dåliga på att hitta en depression som vid en SCID-intervju skulle vara uppenbar.

Depression är ju faktiskt en psykologisk åkomma och trots vad psykiatriker tror något fel på kroppen.

Någon kanske vill komma och slå mig i huvudet med JAMA-meta-analysen. Men det är viktigt att veta vad en meta-analys är. En meta-analys är sociologisk studie av vad forskare håller på med ingeting annat. Om forskare sysslar med strunt eller inte vet vad de gör så framgår det i meta-analysen.

Problemet är inte 5HTTLPR eller att flertalet traumatiska händelser ökar risken för depression. problemet är konceptet depression.

Det kan mycket väl visa sig att vid behandling för depression måste ta hänsyn till 5HTTLPR i utformandet av tekniker, övningar, medicinering etc.

Det stora argumentet mot att det är 5HTTLPR i sig som påverkar serotonin är att inga studier har visat att denna polymorphism är kopplad till in vivo serotinerg transmission. Dock finns kopplingar till morphologiska förändirngar, men hur morphologi relaterar till beteendefenotyp är ej kartlagt. Så antingen påverkar genen utvecklingsprocesser eller så är det en helt annan gen som ligger i linkage disequilibrium till 5HTTLPR som är av intresse.

Genen är fortfarande intressant. Att visa nollresultat betyder inte att fältet är fruktlöst, det kan betyda det men skulle lika gärna kunna betyda att problemställningen är dåligt formulerad.

Problemet "Vilken gen är associerad med depression" är inte en bra formulering.