5: Psykologi?

Ytterligare en psykologisk förklaring kan förresten ges, om än snarlik Pinkers. De båda litteraturvetarna Lisa Zunshine (!) och Joseph Carroll är, oberoende av varandra, inne på en lite mer smickrande motivering till just litteraturens existens än att det bara skulle vara urskillningslöst skvallersamlande. De skriver ju om litteratur, men jag kan tänka mig att de även skulle kunna mena vilken sorts narrativ som helst. De ser i vilket fall berättelserna som exemplifierade psykologiska teorier, antingen som information om dem eller som träning på att använda desamma. Carroll skriver:
"Literature itself has until recently been the only great repository of information about human nature. Empirical psychology is scarcely a hundred years old, and much of the psychological theory in this century has foundered amidst the sensational and distorted speculations of Freud and the barren reductions of behaviorism. Throughout the greater part of our history, our best psychologists have been playwrights, poets and novelists."
Zunshine har samma idé, men är mer intresserad av hur litteratur, och särskilt deckare, används för att träna upp läsarens theory of mind, ungefär inlevelseförmåga eller snarare att hålla ordning på vem som känner och tänker vad: "A says that B thinks that C wants D to consider E's idea that F believes that X."
Men jag glider från mitt pretentiösa ämne! Det här tycks ju inte handla om ett behov utan om en funktion på ett mer medvetet plan. Ibland på ett mycket medvetet plan: I diskussioner om psykologiska teorier, även på akademisk nivå, accepteras deras förklaringsvärde för fiktiva karaktärer bisarrt nog ofta som ett relevant argument för att teorin även stämmer på verkliga personer!