Fatta: vi och Akropolis under samma flagga. I ett slag förstod jag varför människor faktiskt kan förmås att frivilligt gå ut i krig. Det framstår ju rätt banalt när människor är beredda att dö för nåt så godtyckligt och vadsomhelstigt som ett land, knepet är förstås verkliga ideal. Om unionen nånsin behöver mobilisera är det detta ideal som man bör spela på: det antika kulturarvet. Vi har (tyvärr ännu inte) akvedukter på sedlarna! Vi har Rom på vår sida, vi har till och med snart Istanbul på vår sida! Du kan vara den nye Agamemnon! Barroso är vår Ephialtes, Prodi vår Perikles! Det är vi mot barbarerna! Må de vara perser (som de var vid exempelvis det stolta slaget vid Thermopyle) eller kulturbefriade amerikaner (som nåt slags modernt osnutna germaner). Det är vi som är civilisationen! Och apropå civilisationen, är det någon som minns det gamla DOS-spelet Sid Meier's Civilization? Spelade man detta spel väl så blev ens kultur så underbart och demokratiskt utvecklad att folket arrangerade parader till landets ledares ära. (Ärliga och spontana parader, så vitt mitt barnasinnes politik- och engelskakunskaper kunde fatta. Inte illa.) Låten som datorn då vildsint pep ut var Beethovens An die Freude. Vilket låt valdes 1972 till unionens "national"-sång? An die Freude. I rest my case.
Ack! Om man ändå fick gå samma ärofyllda död som en gång de fagra och bistra spartanerna, med västerlandets samlade kultur i ryggen och de myllrande kravlande krälande barbariska horderna under stöveln (jag menar sandalen).
I somras, jag i Spinozas trädgård med en bok, och helt ensam i väldiga europa (med alla identitiska kebabhak) som äntligen blev en smula mitt också.
/L
1 kommentar:
Yo!
Jag hör vad du säger, broder! Ett stolt kulturarv är det bästa som EU har kommit dragandes med. Fatta vilken miss av alla de där gamla skruttiga länderna längst Medelhavets rand att dela med sig av antik mytologi, renässansmålningar och barock arkitektur. För vad? Falukorv och runstenar på sin höjd.
Sen att det är länder som egentligen bara bygger på det arvet är en annan sak. Dom har svårt att anpassa sig till dagens samhälle, stackarna. Att låta styras av fascister till exempel, eller som Aten inför OS, byggen av nya arenor blev försenade på grund av alla gamla urnor och whatnot som grävdes upp.
Nej, ibland är det viktigare att blicka framåt, och långt där borta i morgondagens horisont ser jag nog ändå den svenska flaggan stillsamt höjas över hela kontinenten. Ja, kanske till och med hela världen.
Skicka en kommentar