Men men, ofrivillig PDT

De gamla psykologerna runt lunchbordet är alla f.d. 70-tals-pdt'are. Men även om de är gamla så vet de vart vindarna blåser, de har alla läst olika små krafskurser i beteendeterapi som de nu hjälpligt försöker motivera sina behandlingsmetoder med. Vi diskuterar barntestning och Barbro är svag för teckningstest (som vanligtvis anses vara psykodynamiska). Men även jag är ju svag för teckningstest! Jag hör mig själv säga: "Jag är ju inte psykodynamiker, men..." och nånting om att man inte ska kasta ut några barn med något badvatten, eller barnteckningarna med Rorschachplanscherna.

Psykodynamiska förklaringar tills människors beteenden är ju alltid roligare. Det är mer spännande att tänka sig att ormfobiker har nån weird falloshangup än bara bristfällig exponering och en biologisk priming yada yada. Det är roligare om ens drömmar betyder nånting än om de bara är neurologiskt brus. Den här teckningen av och föreställande en flicka är svår att titta på och inte tänka nånting spekulativt om upphovsflickans "inre värld". (Noteras bör kanske att de inverterade färgerna kanske överdriver teckningens Lovecraft-stämning!) Men det ska man alltså inte göra!

Men är det faktum(?) att vissa psykologiska förklaringsmodeller är intuitiva ett argument för att de är sanna? Det kan ju lika gärna vara så att de är intuitiva för att de är allmängods i vårt samhälle. Och all skit som Freudianerna fick ta för hundra år sen tyder ju i alla fall på att psykodynamiska teorier inte motsvarade den dåvarande "intuitiva" uppfattningen om psyket. Och förresten, även om de ärnaturligt(?!) intuitiva skulle ju inte det heller vara ett argument för deras giltighet!