Angående det här med normerade skalor och psykoterapi-forskning. Just de två skalorna som jag tog som exempel, IQ-mått (tex WAIS, WISC eller Leiter) och adaptiva beteenden (tex Vineland-intervjun som checkar av observerbara beteenden som motorik, ordförråd, turtagning etc), är egentligen rätt olika varandra. Såhär:IQ-mätningar ses som att de mäter någonting bakomliggande. Testet bara approximerar det sanna värdet på den underliggande variabeln (det här har jag tjatat om förr). Ett mått som Vineland däremot skulle ju ingen få för sig att det finns en bakomliggande "adaptiv förmåga"-variabel, som testet bara approximerar. Här är det uppenbart att skalan är deskriptiv, den definierar så att säga vad adaptiva beteenden är. Om man gjorde en svensk Vineland skulle man kunna lägga in tex "att kunna simmar 50 m", utan att för den saken skull behöva ha något slags bogus-teoretisk diskussion om huruvida simma verkligen är ett adaptivt beteende. Det är mer som korten på bordet liksom.
En helt annan sak: är inte den vettigaste definitionen på intelligens till syvende och sist förmågan att utveckla adaptiva beteenden?
2 kommentarer:
Absolut! Och med tanke på att adaptiva beteenden och IQ korrellerar rätt högt (~ r.50) är det helt naturligt att den definitionen är slående lik den för IQ:
"Intelligence is a very general capability that, among other things, involves the ability to reason, plan, solve problems, think abstractly, comprehend complex ideas, learn quickly and learn from experience... Intelligence, so defined, can be measured, and intelligence tests measure it well". (Gottfredson, 1997, i: Deary et al., 2010).
Deary et al. (2010). The neuroscience of human intelligence differences. Nature Reviews Neuroscience, 11, 201-211.
Nej men det ju det som är min poäng, att de med iq-test tror att det finns någonting separat som de "mäter", fastän det är testet självt som definierar det som skall mätas. Gottfredson är ute och cyklar, om du ursäktar min franska?
/Lars
Skicka en kommentar