2008-03-21

De vansinnigas vansinniga tankar

I KBT-behandling av ångeststörningar ingår alltid en komponent av normalisering. Man vill förmedla att patienten "egentligen" är frisk, men att olyckliga omständigheter har fått förvisso fungerande psykiska system att fungera icke-adaptivt. För patienter med tvångssyndrom/OCD har jag fått lära mig att det är extra viktigt att komma ihåg att det inte är patientens tvångstankar som är "sjuka", utan patientens reaktion på sina egna tankar (tron att tankar kan inverka på verkligheten exempelvis). OCD-patienter skäms annars ofta för sina tvångstankar. Ångesten tankarna ger upphov till blir värre om de ses som ett uttryck för något essentiellt och galet som ligger bakom dem. Detta har presenterats på vår terapeutkursföreläsning om OCD. Detta är uppenbart en bra inställning till tvångstankar i en terapi. Problemet är bara att det antagligen inte är sant. I själva verket är det antagligen så att OCD-patienter har verkligt vrickade tankar.

Det finns förstås stöd för att tankeinnehållet skulle vara egalt för utvecklandet av OCD. Studien som detta baseras på tyvärr från 1978, lite väl länge sen kanske. Sen dess tycks empirin svikta. Ett exempel: Rassin och Muris gjorde en undersökning i två steg: först lät de ett gäng försökspersoner och ett gäng OCD-patienter skriva ner de återkommande och obehagliga tankar som de visste med sig att de ibland hade. Därefter har de låtit psykoterapeuter och psykologstudenter titta på dessa tvångstankar och gissa vilken grupp de kom ifrån. Här nedan är sex stycken tvångstankar, som en liten putslustig övning kan ni ju själva gissa vilken grupp de olika tankarna kommer ifrån (fritt övers.):

- "Att attackera eller strypa katter"
- "Äckliga sexuella handlingar med en annan man"
- "Begick jag det här brottet?" (när man läser en artikel om ett brott)
- "Hur många kalorier är det i den här maten?"
- "Att säga någonting snuskigt"
- "Mina barn kan vara skadade"


Rätt svar är förstås att de första tre är från OCD-gruppen, och de sista tre från deltagarna utan diagnos. Både psykoterapeuter och psykologstudenter kunde också korrekt placera dessa och ett stort antal andra tankar: terapeuter hade rätt för 65 % av alla tankar, och studenterna för 62 %. Rassin och Muris konkluderar att "there is at least a subtype of obsessions that are characterised by an abnormal content."

Men både orginalstudien (som har ett liknande upplägg) och Rassin & Muris har ju lite svajig metodik. Man kan väl knappast förvänta sig att friska personer kommer ihåg alla "potentiella" tvångstankar som de har haft. Det faktum att OCD-patienterna reagerar som de gör på tanken ökar ju sannolikheten rätt rejält att de kommer att kunna rapportera den. Man undrar ju också varför OCD-patienter har såna skumma tankar. Genom introspektion vet jag förresten att mina tankar smäller rätt rejält mycket högre än att jag "kanske skulle råka strypa en katt".

Rassin, E. & Muris, P.: (2006) Abnormal and normal obsessions: a reconsideration. i Behaviour Research and Therapy # 45, 1065-1070.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Det kanske blir lite för etnologiskt för din smak, men jag måste ändå fråga appropå OCD: Vad är grejen skrock?

Min mormor blev förfärad när jag la nycklarna på bordet en gång, och så avfärdade hon sin egen reaktion med att hon bara var skrockfull och fjantig. Hon var med andra ord väldigt skamsen. Finns det nån slags kollektiv/kulturell OCD? Skulle man kunna tala om nåt sånt?

Anonym sa...

jag tycker 62% låter rätt dåligt, inte så jäkla mycket bättre än vad slumpen hade presterat.

Anonym sa...

thomas: Det är absolut samma sak! Tanken är att eftersom hon och alla andra som är skrockfulla aldrig prövar att göra det där som de blir nervösa av (det är ju trots allt inte särskilt ansträngande att inte lägga nycklar på bord), så blir de aldrig avbetingade. Alltså de vänjer sig liksom aldrig vid att göra det som de är pyttelite nervösa för. Det är ju faktiskt precis som en kulturell mini-OCD!

martin: asch, men poängen är ju att det är signifikant. För kattexemplet var det 97% som placerade det rätt. Förresten var det antagligen KI-psykologstudenter som gissade, då är det klart att det inte kommer upp i särskilt höga siffror.

Olle sa...

Två grejer:
1. Jag har hört att det från början var prostituerade som la sina nycklar på bordet/bardisken, för att kunderna lätt skulle kunna urskilja dem.
2. Ska inte artikelns titel stå inom citationstecken, och tidningens/antologins namn vara kursiverat, när man citerar en artikel?

Anonym sa...

Genom introspektion vet jag att både Richard Dawkins och Gud finns. Huruvida OCD verkligen finns är svårare att avgöra. Föreslår att du kombinerar metodik; PET, fMRI samt ERP med introspektion. Som man brukar göra med andra ord... Om din lokala vårdcentral ej har tillgång till PET går det säkert bra med vanlig SPECT eller varför inte ett bokmärke.

Övrigt att notera är att din blogg ej följer APA-hänvisningar de ber dig att revidera materialet för att de ska publicera bloggen i sin helhet i nästa nummer av JPSP.