2009-07-16

1: Beteendediagnoser

Det här kommer alltså bli helt osammanhängande. En tanke per inlägg. Så varför inte börja med nåt väldigt trivialt: hur det går till när man sätter psykiatriska diagnoser.

En diagnos i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders fjärde utgåva, DSM-IV, spikas genom att man kollar av en patient mot diagnostiska kriterier. För att vara deprimerad måste man uppfylla si och så många kriterier av de tio som listas i DSM. Kriterierna är sådant som sömnlöshet, självmordstankar och nedstämdhet. De kan också vara att tillståndet inte beror på någon drog eller bättre förklaras av en annan diagnos. Såhär enkelt är det allså: check check check: autism. Eller check check check: schizoaffektivt syndrom.

En intressant effekt av detta är att symtomen i psykiatriska diagnoser inte tyder på en sjukdom, som jag tänker mig att de gör för kroppsliga sjukdomar. Istället definierar symtomen sjukdomen. Epilepsi, synbortfall och kräkningar tyder på hjärnhinneinflammation, och facit är de faktiska bakterierna i huvet. Bristande ögonkontakt, ritualbeteenden och ekolali tyder inte på autism, de är autism.

Vad innebär då detta? Jo, bland annat att man egentligen inte kan feldiagnostisera i psykiatri (givet att man har checkat av kriterierna korrekt). Det finns inget sätt att öppna huvet på patienten och säga: "nähä, vi trodde du var schizofren men nu ser vi ju här att du har tvångssyndrom" Det kan heller inte vara så att man går runt och tror att man är glad, men att man egentligen är deprimerad.

Vidare läsning: American Psychiatric Association - "DSM-IV".

7 kommentarer:

Linnéa sa...

men man kan ju faktiskt felfdiagnostisera även inom psykiatrin. det är bara så att det definieras lite annorlunda.

tänk en patient som beter sig tvångsmässigt, eller för all del psykotiskt. ger du en patient som är psykotisk lyrica, maxar dosen och går, så att säga, all in och denne inte blir bättre så har vi ett problem som bör klassificeras som feldiagnostisering. vi har då en uppsjö andra alternativ; schizoaffektiv, alkoholinducerad psykos osv.

det är nästan som algebra, vi lser ut den variabeln vi saknar och går från andra sidan likhetstecknet!

K&S sa...

Ja jäklar, det där är intressant! Men då fuskar man ju egentligen, eftersom hur man svarar på behandling inte är en del av diagnoskriterierna. En klassiker är tydligen huruvida en deprimerad svarar på lithium eller inte, efter vad jag har hört (svarar patienten är det bipolär).

Är det norrmännen som ni tutar i "lyrica"?! Det låter som en fin partydrog på namnet!

Linnéa sa...

lyrica mot allt! trilaphon är också poppis. fast det får bara de tokschizofrena.

och alltså (hrm hrm) correction: de är lyrica man ska få om man är schizoaffektiv.

det är ju förresten samma sak med concerta, det låter som en riktig fest. inte konstigt att alla ungar verkar tycka att konserthuset är ett bra utflyktsmål.

fast iofs brukar folk klaga och tycka att den "konsert i huvudet" är i stora drag obehagligt. kanske inte för komponister, dock.

lars sa...

Oxytozine-redaktionen provar: concerta?

Niklas sa...

Det innebär alltså att medicinen skulle definiera vilket tillstånd patienten _egentligen_ lider av??? Det låter som en våt dröm för läkemedelsindustrin. "Vår medicin botar alla schizofrena. Om de inte blir botade är de inte schizofrena!"

lars sa...

nej jesus, så kan man ju inte göra. Även om det onekligen vore ett fint sätt att utveckla farmaka!

Rasmus sa...

Det råder väl inget snack om att det är så psykiatriker faktiskt agerar, men den här diskussionen rör väl snarare hur psykiatriker bör agera. Feldiagnostisering må förekomma inom psykiatrin, men det definieras inte i termer av vilken medicin patienten svarar på. Det är rimligtvis en öppen fråga huruvida en patient med en viss sjukdom svarar på medicinering eller inte, men du kan inte definiera fram medicinska effekter genom en sådan kovändning.