Är det inte ironiskt? När jag för en gångs skull ger avkall på min besatthet av status och ett flärdfullt leverne, då hamnar jag plötsligt på förfester i våningar på Grevgatan och på listan till Café Opera. Ironiskt, eller snarare sorgligt, är att just denna kväll hade jag kunnat vara var som helst, bara hon var där...och jag tror verkligen att något kommer hända. Men jag är hopplöst förlorad i ett par dagars fantasier och det gör ont att möta verkligheten. Jag får plötsligt "en för jävlig huvudvärk" och måste ta luft.
Jag kommer inte tillbaka förrän de ringer mig och undrar var jag är. Jag säger att jag varit på 7-eleven, jag var tvungen att få i mig något bara. Jag är fan en sån jävla känslig och alternativ människa innerst inne så att det gör ont.
Nu är jag tillbaka på ruta ett, som det brukar heta. Eller tillbaka...i verkligheten har jag aldrig varit någon annanstans än just där. Men jag är jävligt duktig på att ligga på ruta ett och lura, länge och väl, samtidigt som jag planerar överraskningsattacker som aldrig blir av. Det är fan märkligt att jag inte skär mig i armarna också.
Kaiser
2 kommentarer:
äre magnesium-bruden eller?
/ savage henry
nä, nu är det annat, äldre...men nyare. Dock ganska dött.
Skicka en kommentar