Death of a Disco Dancer

Nu är sommaren här. I almanackan åtminstone. En befrielse på många sätt. Sista terminen på en skola som jag allvarligen misstänker utbildar människor som kommer vara en större plåga för mänskligheten än de blonda barnen som lärde sig krig i Hitler Jugend, är nu över. Och nej, jag tar inte studenten i år. Däremot så gör många andra det, en befrielse i det att det inte är några mer studentfester eller skivor kvar. Om man lägger till bartömningar så tycks det nämligen vara sådana händelser som upptagit min tid den senaste tiden. Många kvällar har jag druckit på tok för mycket och sen kommit hem, missnöjd till viss del, och skrivit en blogg om mina eskapader. När jag vaknar med bakisångest och läser vad jag skrivit natten innan så försvinner bloggarna omedelbart.
Så nu vet ni varför jag inte skrivit något på länge, det har jag ju tvärtom gjort, men det är antingen för jävligt dåligt skrivet eller för jävligt förnedrande, utlämnande för att jag ska orka ha kvar det publikt. T.ex. så kom bloggen från min skolas bartömning att helt och hållet handla om ett patetiskt försök att ragga på två japanska tjejer, när det egentligen var en helt bisarr (och kul) kväll där jag stötte på helt otippade människor från helt olika sammanhang. Vad sägs om Rådjurs-Karin Alm, Skåne-Daniel Kallin och Coffee Cup-Shabnam Shabnam!? Att jag dessutom shottade och bjöd friskt på alkohol hör ju inte heller till vardagligheterna, lite sånt hade ni kanske velat höra om?
Nu är det i alla fall slut med såna dumheter, pengarna börjar redan tryta och jag börjar känna behovet av att ta det lugnt. Det skulle inte sitta helt fel med lite sol och värme så man kunde börja ligga utomhus och läsa böcker (ja, det är officiellt, jag ska böra läsa böcker), gärna på stranden i gott sällskap och med gott vin. Andra saker man kan göra är ju att gå på lo-fi-festivalen i Midsommarkransen, eller åtminstone på eftersläppet (då slipper man musiken har jag hört, men man kan säkert göra lite bargains bland groupiesarna som inte lyckats hångla upp bandmedlemmar, eller ens festfixare). Det som händer ikväll är ju kanske det största som hänt i det mikrouniversum som kallas kungenochsilvia-nebulan. Synd bara att jag inte är sådär indie att det skulle gå i mina brallor av att få min adress nämnd i DN på stan. Jag har däremot hört att tvättmaskinen går på högvarv på Nybodagatan (kanske också på Sjöbjörnsvägen och andra suspekta, potentiella framtida lo-fi-festivalplatser). Det som skulle kunna få mina byxor befläckade är ju snarare att bli omnämnd i modemagasinet King, eller kanske att få min kropp med i Vecko-Revyns årliga kändisutvikskatalog till förmån för cancerfonden. Ja, eller kanske möjligen att nämnas av Ebba förstås...men vad spännande förresten att Sofi Fahrman nu utmanar, visserligen i en sossetidning, men ändå, hennes panna går ju inte att missta för globen i alla fall.

Kaiser