- Eric har nu gått på maskerad klädd som prins harry (dvs nazist).
- Martin B och Rasmus har nu skrivit klart sin kluriga (inte rätt ord) filosofitext, de ska bara skriva in den på datorn (?!).
- Emma Björkman har bevisat att hon är en hårt arbetande skribent genom att skriva TVÅ krönikor på EN dag! (jag lägger in dem som kommentarer, kommentarer?)
- Per-Arvid har uttryckt sig negativt om att smuggla in 17-åringar på hans tråkiga festival.
- Hjalmar har städat köket!
- Jag har byggt en skitstor och manlig scen.
2 kommentarer:
Krönikealternativ #1:
Kristofer: ” Jag vet i alla fall vad jag skulle skriva för krönika. Jag skulle skriva om människor som försöker definiera indiekulturen och tror att det är så jävla ballt att vara indie. Sen skulle jag toksåga hela fanzinet. Det är jättenördigt att försöka sätta etikett på vad man är för något och placera sig själv i ett fack. Jag fan avskyr hela postindiegenerationen. Det är den minst nyskapande musiken som någonsin gjorts. Jag vill ta tillbaka beteckningen indie från tråkiga gitarrer och sätta den på nyskapande band. Tråkiga gitarrer har stulit indien, där har du din rubrik, Emma. Jag vet inte vad som är nyskapande, det kan vara allt från whatever till Outcast, det spelar ingen roll hur många skivor man har sålt. Indie är bara ett försäljningsknep precis som stora tuttar och bara magar fast för olika slags människor. Nej, jag har aldrig kallat mig indie. Jag har trott att jag har varit punk ibland men det var jag inte. När folk har kallat mig indie har jag inte sagt ett skit. Det är upp till dem.”
På Hultsfred förra året stod Kristofer längst fram vid scenen under Morrissey med en påsklilja i bakfickan. Han älskade varje minut.
Och #2:
Jag gick i nian första gången jag upptäckte indiekulturen. Fast då visste jag inte att det kallades för indie. Efter att ha varit på Kalasturnén i Helsingborg det året Kent spelade ville jag tydligen ha ”lika cool klädstil som alla därnere”. Jag läste igenom min dagbok från den tiden och ska aldrig göra en Linda Skugge och ge ut den i bokform. Kan man skämmas i efterhand?
Utdrag ur lördag den 25 november 2000. Dagen innan hade jag varit på Placebo, hepp, och var alldeles exalterad: ” Först gick vi vilse men sen följde vi efter ett gäng ”svartisar” som såg ”Placebo” ut, vi kom rätt. Alla Stockholms annorlunda ungdomar var samlade. Alla, kille som tjej, hade svart hår, svart kajal, glitter och stjärnor under ögonen. Tjejerna hade lugg och prinsessdiadem. Killarna hade smala, svarta byxor och svarta tröjor. En kille hade rosa hår, illrosa t-shirt och utsvängda jeans med olika tyger. Tjejerna (popflickorna) hade svarta kläder med något rött som bröt av. Eller såhär, alla människor stack ut, alla var jättefina. Vi passade inte in. ”
Jag blev aldrig någon riktig ”popflicka”. Det mest indie attributet jag haft är min tandställning och den har jag fem år för sent. Ofrivilligt dessutom.
Jag gillar båda. Kan man inte slå ihop dem på nått sätt?
Mina komplimanger till scenen Lars. Det gjorde du allt bra! (Kan du inte se till att den rasar under Nomadskonserten förresten?)
Jojo. Smuggla in J och VA och A (antar jag?). Det vore ngt det.
/S
Skicka en kommentar