Kristi Flygare

Det var länge okänt att veckan runt Kristi Himmelsfärdsdag är den bästa partyveckan på hela året. Det har talats om Lucia och Midsommar, och Valborg förstås. Ja, Valborg i all ära...Valborg är så att säga förfesten till den veckolånga festen som ihågkomsten av Jesu Kristi (ärat vare hans namn) jetpack-demonstration innebär i vårt samtida Sverige. Bara det faktum att onsdagen denna vecka för många av oss kändes som en söndag talar sitt tydliga språk. Att också torsdagen kändes som en söndag, och idag, fredag för den delen också känns som en söndag, talar för att söndagen, veckans sista dag kommer kännas som en helt ny dag, en dag vi aldrig hört talas om, sjudagarveckans tionde dag; mördag, ja..mördag.
Igår (veckans andra söndag om jag inte misstar mig) bar det av till Mango för skiva. På legitimationen står det att jag är född '83, min mun förkunnade 1986 som begynnelsen. En väl uttänkt och fungerande strategi som leder mig in på samtal om att den studentmössa jag beställt minsann också var lite stor och om att klassens skiva var ett riktigt sömnpiller men att avslutningsfesten därmed också kommer bli bra. Det har min storebror sagt, det är ett lika säkert tecken som att en kall vinter för med sig en varm sommar. Ja, så kan det låta, och det är en strategi som för mig till nya sängar efter varje skiva. Lyckligtvis för stadens sängar så finns det bara en säng för mig, och det är min egen. Nemogami, min biografi.
Ja, så vad kan man säga om igår? Jag hade solat på tok för länge i solariet, varför jag i desperation sminkat över mitt lätt brännskadade ansikte med concealer, det såg faktiskt rätt bra ut, men utifrån min begränsade sminkkunskap att döma så borde jag haft lite foundation på lager, det ska vara mycket bättre. Just ja, nittiotalet ringde, de ville ha tillbaka sina fördomar om män som sminkar sig...I varje fall så var jag het när jag kom till Mango, vinröda byxor och blå hängslen till min skjorta och kavaj, Wall Street-stuket är inne igen grabbar (se American Psycho och Wall Street för inspiration...gäller även attityder, mer Batemans och Gordon Geckos åt folket tack!). Nån timme därpå finner jag mig själv inbefunnen i ett samtal om att vara utbytesstudent i USA (vad du än har gjort när vi träffas på en skiva så har jag också gjort det). Samtalet är med fröken Magnesium. Det är lite oklart varför fröken Magnesium har sorgeslöja och silkeshandskar, nånting med oxidering vill jag minnas, men eftersom jag har läst sam ekonomisk när jag går på skiva så fattar jag inte sånt snack. Det jag minns överhuvudtaget av konversationen är att när någon tar på mig med svarta silkeshandskar så framkallar det en rent homosexuell känsla av att vilja ha kvinnor för annat än sex. Den känslan sköljs lätt ner med Whisky och glöms bort på dansgolvet där du knäpper upp din skjorta och i övertygelse om att din solarieröda semi-vältränade kropp är den hetaste i hela lokalen dansar vilt på borden och skriker med i alla 80-talsklassiker som den som DJ extraknäckande bartendern drar på (om alla DJ:s och bartenders skulle byta plats så skulle Sthlms uteliv bli så mycket grymmare, det skulle bli härliga prettodrinkar med ingredienser du trodde du närmast skulle hitta på ett jamaicanskt julbord utspätt med alla de låtar som du gömt på datorn i en mapp döpt till "bokföring"). Innan du vet ordet av så stänger stället och du är på väg hem.
Så, veckans tredje söndag är kommen. Playlisten med New Orders hetaste danslåtar har fått lämna plats för Death Cab for Cutie. Senaste O.C. ligger på nerladdning för garanterad bakisterapi. Ebba von Sydows blogg läses noggrant. I övertygelsen av att allt ni gör kan jag göra bättre sätter jag mig ner och bräcker Ebbas blogg med hästlängder (megalomani ser ingen skillnad på fylla eller bakfylla verkar det som). Nu återstår bara för er att skriva lika många kommentarer om min totala inkompetens eller min fenomenala kunskap (som mest ska vara relaterad till förvåning över att blonda tjejer faktiskt kan ibland) som folk gör på hennes sida. Medan jag väntar på detta så funderar jag på om jag har en fetisch för silkeshandskar och ifall det bara är inbillning att Death Cab kan skriva texter som känns som om de handlar om min gårkväll.

"I tried my best to keep my distance form your dress (här ska det givetvis vara gloves)
but call-response overturns convictions every time.
My memory cannot recall: a wave of alcohol we shared
a cigarette and shaved the hours off."


Kaiser