Nokia 3210 R.I.P.

Så sent som nu ikväll kommenterade en kompis vad tufft det var att jag hade kvar en sån där gammal mobiltelefon. Hon hade tydligen en lika dan, Nokia 3210, men den var nästan helt sönder. Min, konstaterade jag stolt, var däremot fortfarande fullständigt funktionsduglig. Visst, displayen kunde var lite suddig ibland men det kunde åtgärdas med bara ett litet tryck. Och batteriet har definitivt sett bättre dagar. Men ändå, jag kan faktiskt ringa och messa med den och vad mer kan man begära?
Jag har tänkt förut på att just denna telefon kommer att gå till historien. Kanske inte som typ kobratelefonen men inte långt därifrån. Så många har haft den där modellen och på nått sätt känns det som om just den satt standarden. Okej att det gjorts mindre och smidigare modeller sedan dess och vad det gäller funktioner är den såklart pinsamt efter. Men på något sätt var det här den första riktigt helgjutna mobiltelefonen. Här är ett par skäl:

1. Den var inte jätteful som sådana där telefoner man skrattar år i gamla 90-talsfilmer.
2. Kvalitén är nästan oöverträffad. Min har hållit tills denna dag och jag fick den julen 2000!
3. Den hade snake. Kanske kan tyckas löjligt men när denna modell kom var det ett stort steg. Jag kommer ihåg när alla tuffa människor på högstadiet stod i korridorerna och skröt om sina rekord. Det verkade dock lite skumt att just det var så tufft medan alla TV-spelen jag spelade var skittöntiga. Fattade aldrig just det där riktigt men det där fåniga lilla spelet hade stor betydelse...

Hur som helst. Varför skriver jag nu detta? Varför plötsligt så mobilnostalgisk? Jo, för första gången någonsin har jag nämligen tappat min gamla trotjänare och just nu känns inte hoppet om att få tillbaka den så stort (Om du natten mellan den 6:e och 7:e maj hittade en nokia 3210 mellan Riddarholmskällaren och Gamla Stans T-bana så får du gärna maila mig på summe@bahnhof.se...).
På ett sätt är det lite skönt. Det var verkligen på tiden att jag skaffade en ny. Men å andra sidan blev jag av med en fullpackad adressbok. (Shit!) Dessutom känns det ju av rent nostalgiska skäl rätt sorgligt. Jag gillade verkligen min 3210. Vila i frid din gamla Nokia. *Snyft*

P.S. Alla som känner mig får gärna maila mig sina telefonnummer så att jag kan rekonstruera min telefonbok. D.S.


Samuel